Barndomstrauman och allt som kommer med dem

Har du provat terapi (t.ex. TF-KBT, PDT)? Om du bor i Göteborg har GUs Psykologiska Institution en klinik där psykologer under utbildning bedriver terapi för en liten kostnad. Vet inte hur det ligger till på KI och de andra institutionerna runtom i landet.

Är du mer experimentellt lagd och vill ge dig själv en ordentlig nystart finns retreats i t.ex. Holland som erbjuder psykedelika som behandling (t.ex. Nysnö). Det påstås av vissa motsvara typ 1000 terapitimmar (psykedelikan "lägger sig som nysnö" över inkörda spår i hjärnan). Psykedelika lämpar sig inte för alla (tidigare psykoser är t.ex. en kontraindikation), men organisationerna och terapin är seriös.

Är lite rädd för alla typer av behandlingar som innebär att man använder läkemedel eller liknande. Även om de kan fungera för en del, så är jag rädd att man ska bli värre av dem, alltså även psykadeliska. Att något ska hända som gör att man blir värre än innan... 

KBT har jag provat. Inte känt att det hjälpt mer än i vissa sammanhang... 

Jag har provat psykodynamisk korttidsterapi och det var bra. Men det är ju dyrt , minst 1000 kr per besök,  om man inte får det via sin vårdcentral. Jag fick remiss från vårdcentralen och betalade 150 kr per gång. Men min terapeut berättade att de dragit ner kraftigt på detta nu på min vårdcentral och nya patienter får gå max tre gånger, vilket är för lite för att verkligen kunna göra en psykodynamisk terapi. Men det beror ju på vilken vårdcentral man har och deras ekonomi och regler. 

Jo, men för att hitta rätt sort så kan man när man provar gå på flera nitar. Jag vågar inte prova det. 
Jag har ingen anhörig som kan följa med. Verkligen ingen jag litar på i alla fall.
 (Barndomstrauman, som sagt).

Att knapra antidepressiva är också skillnad, eftersom det tar tid innan kroppen vänjer sig och behandlingen ger effekt (förhoppningsvis), och för varje tablett man tar förstör man tänderna. (Det kan du läsa på om). Alla läkemedel kan förstöra tänderna, men det är skillnad på att äta något som man måste äta under längre tid, än att kanske äta något ångestdämpande eller en alvedon vid behov. (förutom alla andra biverkningar man kan få). 

Jag är ensam. Har ingen. Möjligtvis någon vän... men jag tänker inte tynga en vän med att be om hjälp för det här. Det känns inte rätt.

Okej. Jo, jag har hört det förut.
Vi tycker olika om läkemedel helt klart.

Jag har förresten inte förkastat "alla förslag" heller. Var du nu fick det i från. Men tack för din ödmjuka hjälp. :)