Otrohet, något från savannen?

Visst...  håller helt med dig, men det skapar ytterligare frågor.  Är relationer lyckliga hela tiden? Även i de lyckligaste relationer finns det dalar och vad är en lycklig relation förresten? Blir en lycklig relation automatiskt olycklig efter en otrohet ? Personligen tror jag inte det. Vad tror du?

Det är intressant att diskutera livsfrågor och försöka hitta pudelns kärna. Varför vi människor gör som vi gör.  Intressant att så många reagerar så negativt på diskussionen.  

Jag vet inte, men jag gissar att mänga, när de startar en relation inte alls tänker i banorna att någon av dem ska vara otrogen, men efter några år så kanske man börjar tvivla på att relationen är rätt. Tanken på att spendera resten av livet med en och samma människa kanske skrämmer. Tänker, vad är det jag missar?

Sen finns det ju de som du talar om som lever i en bra relation men som plötsligt träffar på en människa som de blir passionerat förälskad i, och helt enkelt inte kan motstå. De kanske inte har på allvar upplevt en förälskelse  och kan inte motstå.

Jag tror faktiskt att det är många som lever i lyckliga förhållanden utan att någonsin varit förälskad i sin partner. 

Kanske finns det ett tryck från omgivningen, familjen, kompisar/vänner och samhället att man ska vara två. Man kanske nöjer sig med någon som är OK i deras ögon.  Kanske binder man sig förtidigt vid en OK partner? Jag spekulerar bara.  

Frågan är väl varför ska man avstå från möjligheten att bli hejdlöst passionerat förälskad ?,  Blir partnern lyckligare av att man avstår? 

Här talas det mycket om svek, att gå bakom ryggen mm. Är det ett mindre svek att leva kvar i en OK relation ?

Ja, det finns mycket att fundera över

Efter 20 års samboförhållande så gifte vi oss borgligt för något år sedan, just av ekonomiska och trygghets skäl.  

Min man sa såhär "Vi gifte oss för att kunna skiljas på ett vettigt vis"  Jag håller naturligtvis med honom. Vi har aldrig varit passionerat förälskade i varandra utan vi har trivts ihop.  

Om någon av oss skulle bli förälskad i någon annan så tar vi det nog med ro. Det handlar mer om viljan att fortsätta tillsammans eller ej.  Om min make skulle hitta någon han heller vill leva med så får vi väl skiljas då. Detsamma gäller för mig.

Läste någonstans att vissa människor har en gör som att de ger sig hän religiöst också blir passionerat förälskade.  

Människor som inte har denna gen kan inte förstå hur dessa så helhjärtat kan ge sig hän.

Kanske är detta svar på TS frågeställning. Vi har olika känslighet för denna typ av känslor. Därför kan det vara väldigt svårt får någon som saknar denna gen att förstå de som har den.

Kort sagt alla blir inte frälsta, Alla är inte otrogna

Tack för ett uppfriskande samtal kring livsfrågor.  Synd att så många missuppfattar varför det är viktigt att kunna prata om dessa frågor. 

Kanske är de rädda för att ta upp frågan i sin relation, rädda för svaret de kanske får.

Tack i alla fall

Måste faktiskt fråga dig vad du lägger in i ordet pseudosakresonemang 
Jag känner bara till pseudo vetenskap och pseudo resonemang och där pseudo- betyder falsk eller påhittad

Om du inte varit i kontakt med frågeställningen så har jag en liten historia att berätta.

När jag och min man varit sambo tee par år så frågade jag honom om han varit trogen och fick följande svar. - I början innan jag hade bestämt mig för att det var du och ingen annan så testade jag runt lite. Förresten har du varit mig trogen? Jag svarade jag gjorde lika dant innan jag kände att det skulle nog bli vi

Så du ser man kan tala om det och vara ärliga mot varandra. Vi är nu gifta.  

Måste faktiskt fråga dig vad du lägger in i ordet pseudosakresonemang 
Jag känner bara till pseudo vetenskap och pseudo resonemang och där pseudo- betyder falsk eller påhittad

Om du inte varit i kontakt med frågeställningen så har jag en liten historia att berätta.

När jag och min man varit sambo tee par år så frågade jag honom om han varit trogen och fick följande svar. - I början innan jag hade bestämt mig för att det var du och ingen annan så testade jag runt lite. Förresten har du varit mig trogen? Jag svarade jag gjorde lika dant innan jag kände att det skulle nog bli vi

Så du ser man kan tala om det och vara ärliga mot varandra. Vi är nu gifta.  

Att vara helt objektiv är väldigt svårt men visst kan man vara saklig ändå. Du hittar knappast någon här på FL som inte har fördomar och åsikter.  Det är liksom själva vitsen med sociala medier. 

Frågeställningen var väl om vi människor har en drifter so vi i dagens samhälle inte accepterar, som otrohet tex.  Ts påstår inte att så är fallet hen bara undrar om det kunde vara så.  Angående savannen så var det väl där de första människorna levde, om jag inte missminner mig, 

Nog tycker jag att det kan ses som otrohet när man bor ihop. Tycker du inte det?

Vi var sambos i 20 år sen gifte vi oss av rent juridiska skäl. Den så kallade otroheten gjorde oss bara starkare tror jag. 

Jag undrar hur många som flyttar ihop vet att de ska ska tillbringa resten av livet ihop.   

Nu förstår jag inte alls...   Det var ju du som inte tyckte att det var otrohet. om det sker i början av relationen. 

Jag har inte varit otrogen sedan vi talade om det och inte min man heller..
Vi kan tala om allt, även om otrohet 

Vad menar du egentligen?  År det fel att leva i ett långt förhållande där vi klarat av det mesta tillsammans,  Jag förstår inte alls din inställning.  

Den här tråden handlar inte om otrohet utan diskuterar vad det är för mekanismer som styr våra handlingar som otrohet tex. ligger  det i våra gener ?,

Om du inte vill diskutera detta utan angriper mig och i akt och mening vill göra mig lessen så är det det inte mycket bättre än otrohet