Otrohet, något från savannen?

Nu är det väl inte definitionen av otrohet TS är ute efter, men om vi ser på  otrohet ur ett juridiskt perspektiv så bryter man mot ett uttalat löfte att vara trogen man gett vid vigseln. 
Är man i ett annat slags förhållande tex sambo och inte inför vittnen uttalat ett löfte om att vara trogen, kan man rent definitionsmässigt inte vara otrogen. Därför tror jag att man i framtiden kommer att skriva avtal om detta.

Troligen kommer man också att tidsbegränsa avtalet på något sätt. ex 10 år eller tills barnen klarat av grundskolan osv.  Naturligtvis kan avtalen förnyas e5ller förändras under tid. 

Idag slutar 50% av äktenskapen i skilsmässa och den andra hälften önskar de kunde det men av ekonomiska eller sociala skäl stannar de kvar. Nu överdriver jag lite men......

Här i tråden skriver man om att kvinnans frigörelse leder till otrohet. det har jag svårt att se, men kanske är det mannens frigörelse som står för dörren..

När vi i akt och mening blivit helt jämställda och inte är beroende av varandra kommer nog problemet med otrohet i relationen att försvinna.   

I avtalet borde man kunna stipulera en längden i förväg. Det är ju ingenting som hindrar att man förlänger avtalet vart 10:e år eller så. 

Har samma tankar men frågan är om samhället och delar av befolkningen går i otakt.  Ur samhällets synvinkel är skilsmässor inget misslyckande utan något relativt naturligt, medan det i befolkningen lever kvar känslor av misslyckande. 

Kanske lever vi i en brytningstid där delar av befolkningen lever kvar 50-talets moral medan andra vill leva sitt liv i frihet. Exemplen är många förutom det självklara med samkönade relationer så väljer några kvinnor hellre insemination när de vill skaffa barn. Idén med att leva i kollektiv har dammats av och några frisinnade som kallar sig polly-amorösa. 

Vart vi är på väg är ganska lätt att se.

Ja, så kan det säkert vara i många fall. Betydligt vanligare är att man sitter fast i ett dött förhållande man inte kan ta sig ur.

Naturligtvis menar jag ekonomiskt beroende. Var lite för snabb där

Nog var moralen strängare strängare på 50-talet, inte för att jag var med då men synen på utomäktenskapliga barn var ett effektivt sätt att få unga kvinnor att avhålla sig från sex innan de blev gifta. Att skilja sig var nästan tabu, ja vad var inte tabu ? 

70-talet var nog inte så utsvävande det var p--pillrets ankomst som gav de unga chansen att testa sig fram innan de gifte sig. 

Däremot håller jag helt med om att det här med svartsjuka och otrohet hör ihop, men inte på samma sätt. Svartsjuka och avundsjuka är två grenar på samma träd, nämligen den dåliga självkänslan och rädslan att förlora något.

På 50-talet fanns det väldigt få pigor och drängar. Du får gå tillbaka till 1800-talet för att hitta pigorna och drängarna. Då talade man inte om otrohet utan om hor, enkelt hor om bara en i paret var gift och dubbelt hor om båda var det. 

Att som kvinna bli med barn utan att vara gift var länge en stor skam. I de fall barnets far antecknas som okänd är det stor chans att fadern var gift och därför inte kunde ta på sig faderskapet.  Det var inte heller så ovanligt att första barnet i en familj föddes inom 6 månader efter vigseln. Hade man som man gjort en ogift kvinna med barn så fick man stå sitt kast och gifta sig med henne. Detta var vanligt ända till P-pillrets intåg i folkhemmet. 

Nåväl det var väl inte historien vi skulle tala om utan om dagens syn på otrohet och parbildning och ev spekulera om hur framtiden ser ut.  

Så här tänker jag. Eftersom vi i dagens samhälle bildar par baserat på känslor och inte så mycket är en ekonomisk fråga så kommer relationerna att bli kortare. När förälskelsen tar slut och kärleken inte infinner sig så kommer relationen att avslutas. 

Om relationen resulterat i barn så kommer den att bli längre men troligen kommer man ändå att avsluta relationen när man får känslor för någon annan.  I framtidens samhälle kommer man inte att stanna i relationen för barnens skull. Det blir alltmer vanligt att familjer består av flera barnkullar och man blir tvungna att hantera detta på ett bra sätt.

Tror att relationer som grundar sig på känslor är mycket skörare än de som grundar sig på ekonomiska/sociala faktorer.  Säkraste sättet att få ett förhållande som håller över tid får man nog acceptera viss otrohet (tror jag)

Därför tror jag att vi kommer att få se flera olika typer av parbildningar i framtiden men också kvinnor som själv väljer att sätta barn till världen utan en partner. 

Naturligtvis kan jag ha fel, det är bara spekulationer

Det är absolut inte så att jag är emot monogami, lever själv i ett monogamt förhållande sedan många år men jag vet också att det inte är rätt för alla. Tycker att det är upp till var och en att välja på vilket sätt man bildar familj.

Det är dessutom så att alla kanske inte bör bilda familj.  Parbildning utan barn är också ett alternativ. "Var och en är sin egen lyckas smed" sägs det så att leva som singel är ännu ett alternativ.  

Tror inte heller att otrohet alltid är att likställa med olycka. Vi baserar våra relationer på känslor och då måste man acceptera att de kan ta slut eller att föremålet för känslorna kan växla.

Troligen är det vanligare än man tror, att två upptagna människor möts och wow,, 
,resultatet brukar bli någon enstaka träff tills man inser att det är relationen man lever i som är den viktigaste.

Personligen så tycker jag att dessa personer är avundsvärda som får vara med om något så hissnande. 

Känslor och speciellt passionerad förälskelse är nog något av det underbaraste man kan vara med om. Tror också att har man varit med om detta åtminstone en gång i livet så blir man en kärleksfull person. 

Jag vet inte det..jo kanske, men det kan också innebära att man intalar sig att det var just den personen och ingen annan som kan väcka sådan passion och att man därmed blivit immun mot nya förälskelser.

Finns nog inget  entydigt svar på detta, men jag tror inte att en "Affär" av den här typen triggar flera,