Inlägg från: Anonym (Inte kär) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Inte kär)

    Hur vet man att man vill separera?

    TS, jag tror att du helt enkelt inte längre är kär i din partner, iallafall inte på det sätt som du vill vara för att känna dig tillfreds. Det där är ju väldigt olika för olika personer, en del är nöjda bara relationen flyter på, andra kräver passion och pirr för att det ska kännas bra (jag och min man har de olikheterna, vilket är ett problem i vår relation).


    Att du inte vill leva ett liv i ekorrhjulet känns dock som att du försöker hitta en godtagbar ursäkt (att "bara" inte längre vara kär kanske inte är tillräcklig orsak för att separera?).

    Att du tvekar inför separation för att inte vill såra honom är egentligen ganska ego. Det blir en ursäkt att inte behöva ta tag i det (för det ÄR ju såklart skitjobbigt att ta det steget) och man behöver ju inte heller riskera att ångra sig.

    Tänker samtidigt att han måste väl undra när ni inte haft sex på 1,5 år och du inte vill ha närhet? Du skrev i något inlägg att du kan fortsätta att låtsas, men det blir förstås omöjligt i längden när man inte vill ha intimitet. Och det är ju faktiskt taskigt mot honom också. Bättre att ni får hitta kärlek på nytt på varsitt håll (ni är väl dessutom relativt unga?). Lite synd att du inte involverat din partner tidigare, tror man kan hitta tillbaka om man jobbar på relationen i tid, gärna med parterapi. Nu verkar du redan bestämt dig på egen hand. Parterapi kan ju vara bra i vilket fall, även om det blir separation kan det hjälpa relationen framåt.

  • Anonym (Inte kär)
    Anonym (Samma sits) skrev 2024-04-20 22:35:14 följande:

    Hej, jag är i exakt samma sits som du, jag har iofs stora barn men att leverera det beskedet till någon är bland det värsta man kan göra. Jag har velat skilja mig på allvar i ca 1,5 år men det är först nu som jag kommer att ta tag i detta. Det blir inte bättre. Men det är en process som måste få ta tid.

    Han är världens bästa man egentligen, värnar om familjen, snäll och låter mig vara som jag är, fantastisk på att ta tag saker, fixar allt, oerhört händig ja listan kan göras väldigt lång....MEN...jag har inte den typen av känslor för honom som man borde i ett äktenskap. 

    Sex är helt över för min del, det beskedet gav jag honom i oktober. 

    Nu närmar det sig beskedet, jag vill skiljas men herregud vad det har varit mycket vånda. Jag är närmare än någonsin nu och det är skitläskigt för vi sitter i ett stort hus och jag tror inte han kommer att stanna här men jag vet inte. 

    Många frågor har dykt upp, har jag råd med bil, hur kommer skilsmässan att påverka barnen,  osv osv, men samtidigt tänker jag, jag är varken den första eller sista som vill skilja mig. Jag har bara ett liv och det är mitt ansvar att göra något bra av det. 

    Jag vill ha kärlek och närhet från en man, jag vill krypa nära någon och känna genuin kärlek. Jag vill ha sex igen.

    2024 ska bli mitt år, det har börjat trögt men nu ökar jag....

    Jag tror på dig! Har tankarna börjat gro är det svårt för dem att dra sig tillbaka så är det bara.


    Hur har det gått för dig?

    Är i lite liknande sits, min man är en fantastisk person, men jag saknar att känna attraktion, lite spänning, pirr och nyfikenhet. Är straxt över 50, barnen på väg ut och man undrar om det är så här livet ska bli?

    Men jag funderar mycket på om jag ställer för stora krav. Det jag saknar ska ju ställas mot allt bra vi har, vi trivs ju och har kul ihop. Dock känner jag att något måste förändras för att vi ska fortsätta, vi måste jobba med vår kärleksrelation på något sätt. Det senaste året har det börjat krypa på irritation och frustration från min sida kring skitsaker. Även andra tecken på att även den icke-romantiska relationen blir sämre. Så något måste göras/hända.

    Sen är jag lite ego. Funderar på hur det känns om man blir sittande ensam i en lägenhet och aldrig träffar den där nya attraktiva, passionerade mannen (som jag självklart vill ska ha alla de goda egenskaper min man har...). Många som skiljer sig träffar nya, för dem bättre, partners (men kommer kanske från sämre relationer än min). Men andra blir ganska ensamma och i ett sånt fall kanske min relation är tillräckligt bra.. 
Svar på tråden Hur vet man att man vill separera?