Finns det ett liv efter otrohet?

Klart att det finns ett liv efter en otrohet men INTE med samma partner utan med en ny och bättre person 

Mmm låter det ofta när man saknar erfarenhet och ser på det ur ett filosofiskt och "hämtat ur handboken för en modern och upplyst person perspektiv" helt bortkopplat från känslor. Tänkte så jag med innan min egna resa i otrohetsträsket. 

Men när du simmar runt upp till öronen i den skit din partner skapat åt er så är det en HELT annan grej. När du känner dig totalt jävla grundlurad och förnedrad av din parter som dessutom ofta gör allt för att komma billigt undan på alla sätt så är det klart svårare att vara en sån upplyst, empatisk och modern filur. Lägger du till barn som kommer drabbas hårt av ett eventuellt uppbrott till det så blir det ännu svårare.

Det som oftast glöms bort i såna här tankeexperiment är att hur man själv som bedragen reagerar bara är ena halvan av ekvationen, den andra halvan beror ju på hur din partner reagerar på sitt övertramp. Alla är ju inte ångerfulla på riktigt, empatiska och måna om vilken skada de orsakat sin partner... jag skulle snarare vilja påstå att det är ganska ovanligt, de flesta verkar mest ångra att de blev påkomna och tycka mest synd om sig själva, vill inte gärna vara helt ärliga med sitt svek, vill gärna förminska sin del i det, skyller ifrån sig, rättfärdigar sitt agerande, vill bara dra ett streck över det men minsta möjliga obekvämlighet för egen del, etc, etc.... men vill ändå bli förlåta, ha sin partners fulla förtroende och gå vidare tillsammans.

Och då blir det ju lite fel att bara se det från en sida och fingranska hur den som blivit bedragen förhåller sig till det och reagerar, för samma beteende kan ju vara både bra eller dumt beroende på hur den som varit otrogen beter sig.

Ex.
Om personen ångrar sig på riktigt, står för sitt svek fullt ut utan att skylla ifrån sig eller rättfärdiga sitt agerande så kan de vara bra att vara en sån upplyst, empatiskt och förstående person som kan tänka sig förlåta.

Om personen inte ångrar nåt annat än att ha blivit påkommen, ljuger, skyller ifrån sig, och rättfärdigar sitt agerande så är det ju väldigt naivt och självdestruktivt att vara en sån upplyst, empatiskt och förstående person som kan tänka sig förlåta.

För att förståelse, empati, tolerans och flexibilitet ska fungera i en relation så krävs det att BÅDA gör likadant. Ensidig empati, förståelse, tolerans och flexibilitet i en relation är däremot väldigt dumt och gör det väldigt svårt att få till ett hållbart förtroende.

Absolut, jag tror att statistiskt sett så ger de flesta relationen en andra chans initialt för det tar en stund att processa en otrohet i sin helhet, hur det blir två år senare tror jag är en helt annan sak.

Sen kan man även fråga sig hur många som är nöjda med sitt val att stanna, om de gjorde det för att de verkligen ville det och trivs med det eller om de är kvar för barnens skull eller av ekonomiska skäl.

Samma här. 

Att dumpa en otrogen partner målas ofta upp som drivet av bitterhet, impulsivt, ogenomtänkt, etc. Och visst det kan det säkert vara i vissa fall men i grunden är det ett ganska rationellt beslut för att:

1) Hur man än vrider och vänder på det så har ju personen bevisat att den inte går att lita på, det är mer en fråga om personen går eller inte går att lita på i framtiden och det är ju ett ganska stort OM

2) Hur man än vrider och vänder på det så har ju personen bevisat att hen inte tyckte varken sin partner eller relationen var tillräckligt viktigt för att låta bli att sätta det på spel. De flesta intalar väl sig själva att de aldrig kommer komma fram men samtliga är nog samtliga väldigt medvetna om att den risken finns och den är man bevisligen beredd att ta.

3) Hur man än vrider och vänder på det så finns inga garantier för att otroheten inte kommer repeteras, att ge en person som bevisat att hen inte är pålitlig en andra chans innebär alltid en risk och att att vara beredd att ta den risken tycker iaf jag är långt ifrån självklart.

Summerar man ihop dessa, att ge en person som bevisat att den inte går att lita på, som bevisligen tyckte att det var värt sätta sin partner som sin relation på spel, som man inte vet inte kommer göra om det utan man får chansa och hoppas på det bästa en andra chans tycker iaf jag är långt ifrån en sån självklarhet eller så föredömligt som det ofta målas upp.