Klarar inte det sociala

Dessutom så är jag alltid trött när jag är hemma. Så får inget privat liv. 

Nu ligger jag ihop kurad i sängen i fosterställning för benen behöver det och fötterna värker o brusar och har ont överallt i kroppen. Kommer inte resa mig mera förutom för badrum och fixa med maten sedan blir det godnatt. Likadant varje dag året om nästan.

På helgerna så sover jag mest. Vill inte leva och vara så ensam. Har ingen familj, inga syskon, inga föräldrar ingenting förutom kollegan som jag nog tycker synd om som har fastnat för att "umgås" muntligt med mig. Vi umgås aldrig på fritiden förutom att vi kanske åker o handlar mat innan vi drar hem till varsit, någon enstaka gång. Nog för att folk brukar vara ensamma i dagens samhälle. Men någon har de väl oftast att prata med på sin fritid. Jag har ingenting sådant.

Är bara en sådan onödig existens.

Ingen du pratar med om dagarna? Ingen som ringer dig? Min telefon är alltid tyst på fritiden. Och annars är det endast arbetskollegan som ringer eller någon chef som ska skälla på en. 

Vad hindrar dig ifrån att skaffa arbete?

Jag mår dåligt men har t om levt i bilen för arbete. Flyttat omkring över halva Sverige i hopp om att finna någon som gillar mig o accepterar mig. Men även när jag är glad så uppfattar dom mig som, inte så glad.

Har du något mål i livet ?