Hur mycket ska man stå ut med i ett förhållande?

Min sambo är inte trevlig för fem öre. Säger aldrig nånting snällt. Ofta sur. Alltså inte på mig utan mest i allmänhet, men det går ju ut över mig och alla andra. Hon är mycket frånvarande, men klagar över att hon måste va hemma med barn och hushåll när jag jobbar. Som att det är extra jobbigt då?

Jag får höra att jag tvättar för mycket. Det är tydligen störande att se tvättställningen hela tiden. Det tycker ju jag också såklart, men om jag inte tvättar svämmar tvättkorgen över bokstavligen.

Hon tycker att jag städar för lite men stökar ned så mycket så all tid går åt till att plocka och fixa, jag hinner liksom inte komma till själva städandet. Om jag nu städar tar hon det dessutom som kritik att hon har städat dåligt. Hur fan ska hon ha det? 

Hon lägger beslag på allt gemensamt utrymme. Jag får liksom inte plats här hemma. Det går inte att köpa hem en pryl som jag skulle vilja ha för det är liksom fullt redan.

Hon är oresonlig och allt ska va på hennes vis samtidigt som jag får kritik för att jag inte är tillräckligt engagerad. 

Är det normalt att ha det såhär? Jag har helt tappat greppet om vad som är normalt och hur livet ska va?

Haha ursäkta att jag skrattar men det är exakt likadant som jag har det. Känner igen varenda punkt. 

Min sambo är väl egentligen deppig inombords, för att hon inte själv får något gjort, bara ligger i sängen med mobilen och som försvarsmekanism när hon får dåligt samvete så tar hon ut den irritationen genom att försöka förminska det man själv gör.

I min situation lever min sambo även extremt onyttigt vilket resulterar i extrem viktuppgång och dessutom går inga pengar till räkningar utan allt shoppas på wish, märkeskläder, soffkuddar etc etc. vi drunknar i prylar. 

Jag har tyvärr ingen bra lösning för jag vill inte att barnens trygghet ska brytas upp. Känner att jag får leva så här under småbarnsåren. Det känns synd för vi har väldigt fina och härliga barn och jag har ingen att dela alla fina stunder med.

Dessutom hade det såklart varit skönt ibland att kunna lämna över stafettpinnen för det är tufft att orka med disk, städ, tvätt, lämningar, läxor, tandborstning osv Själv.  

Så TS du är inte ensam det känns skönt för mig att veta att jag inte är det heller :) Livet kanske inte alltid blir som man drömmer om det men man får göra det bästa av situationen.