Hur mycket ska man stå ut med i ett förhållande?

Trippar runt på tå här hemma och försöker få allt att funka för barnens skull, men det går ju inte i längden.

Att diskutera med henne är hopplöst. Hon blir vresig.. Håller inte med eller går till motattack och beskyller mig för samma saker jag kritiserar henne för.

Hej TS. Du får sätta ner foten och ta kommandot ibland. Hon kan inte alltid få på hennes vis.

-Varför kunde du inte hålla den här tråden könsneutral?? Nu kommer den säkert också bli en män VS Kvinnor som ordväxlar en massa åsikter fram och tillbaka med varandra och gör så att den blir ohjälpsam till dig och andra.

Jag hoppas att jag har fel men tror starkt på att jag har rätt för jag har sett det hända förr.

Aja, hoppas att det löser sig för dig TS!

Det låter som ni är fullkomligt inkompatibla. Har det här kommit smygande eller har det varit så hela tiden? Menar du att hon sprider ut sina grejer och du plockar undan för att sedan kunna städa...? Eller är det barnen som stökar ut? Oavsett så är det ju inte bara du som ska hålla undan. Kanske trivs hon inte med livet som hemmamamma, det kan ju vara helt underbart men samtidigt rätt jobbigt. Hon kanske inte kommer ut och träffa folk eller ha egentid och det gör henne grinig?

Att trippa på tå i sitt eget hem för att undvika att det blir bråk håller verkligen inte i längden. Då gör man våld på sig själv och i förlängningen mår man skit av det. Vet av egen erfarenhet. Är väldigt nedbrytande att leva med någon som är negativ och sur och dessutom tänder till istället för att diskutera problem. 

Nej, inget av det är något man ska stå ut med.
Varför är du tillsammans med henne överhuvudtaget?

Varför är hon hemma? Fl-ledig? När ska ni bytas av?

Haha ursäkta att jag skrattar men det är exakt likadant som jag har det. Känner igen varenda punkt. 

Min sambo är väl egentligen deppig inombords, för att hon inte själv får något gjort, bara ligger i sängen med mobilen och som försvarsmekanism när hon får dåligt samvete så tar hon ut den irritationen genom att försöka förminska det man själv gör.

I min situation lever min sambo även extremt onyttigt vilket resulterar i extrem viktuppgång och dessutom går inga pengar till räkningar utan allt shoppas på wish, märkeskläder, soffkuddar etc etc. vi drunknar i prylar. 

Jag har tyvärr ingen bra lösning för jag vill inte att barnens trygghet ska brytas upp. Känner att jag får leva så här under småbarnsåren. Det känns synd för vi har väldigt fina och härliga barn och jag har ingen att dela alla fina stunder med.

Dessutom hade det såklart varit skönt ibland att kunna lämna över stafettpinnen för det är tufft att orka med disk, städ, tvätt, lämningar, läxor, tandborstning osv Själv.  

Så TS du är inte ensam det känns skönt för mig att veta att jag inte är det heller :) Livet kanske inte alltid blir som man drömmer om det men man får göra det bästa av situationen. 

Som man så ska du stå ut med mycket. Bit ihop. Du får ju ligga. 

Eller så kan du göra som kvinnor: ställ ultimatum.

Kan det vara så att din sambo är eller har vart väldigt snygg? Fysiskt attraktiva kvinnor kan välja att vara trevliga, men det är inget krav för de blir omtyckta och populära ändå. Så det finns inget riktigt incitament att vara trevlig.

Så vänjer de sig vid att det är sådär genom livet. Det upphör inte bara för att de åldras, fött barn osv. utan är ett inlärt beteende från deras mest formativa tid i livet.

Så är hon eller har vart snygg så vet du åtminstone varför hon beter sig så. 

Ska man svara på rubriken så beror väl hur mycket man ska stå ut med också på hur mycket man får tillbaks i annan form.
Och som jag tolkar dig så är det inte speciellt mycket.
Jag tycker du ska ta tag i situationen. Börja med att ställ dig i alla tänkbara bostadsköer och se över ekonomin. Planera en framtid utan henne.
Ställ sedan krav på att ni besöker en familjeterapeut. Och om det går borde ni nog båda kanske besöka en terapeut var för sig, för att prata av er.
Då har du, ni i alla fall försökt. I bästa fall ger det en kick och blir bättre, eller så inte. Men då har ju du redan planerat reträtten. 

Bjud henne på spa med väninna eller hotellweekend utan barnen. Verkar som hon behöver egentid och göra något hon tycker är kul och en middagsinbjudan från sin sambo skadar nog inte heller humöret 😅

En relation ska vara en bonus i livet. 

Det ska inte vara så. Hon verkar må själv dålig och säkert tar ut det på dig och även på jobbet. Är hon bra med barnen?
Ta ett snack med henne om att gå till familjerådgivning/terapi för att få stöd. Nu kan ni inte lösa det själva. Vissa människor har inte kontakt med sina känslor och kan därför inte kommunicera dem. Sådana människor mår väldigt dåligt och omedvetet eller ibland medvetet skapar ett helvete för alla runt omkring sig särskilt de närmaste.
Du sa själv att hon klagar över att hon inte har tid med barnen, det är säkert något som skaver och medför skuldkänslor men med hennes svårighet för sådana känslor och även oförmågan att kompromissa blir det jättesvårt. Har du också svårt med att uttrycka och kommunicera dina känslor (och med sagt menar jag inte att man ska anklaga varandra utan prata om sina egna känslor) blir det ännu mer kämpigare för er.
Men sök stöd och se hur det blir. 
Mycket bra att du skriver här än att bara göra slut för ni har barn , ni kanske hittar till varandra  igen.
Lycka till!