Andra missfallet, ångest och stress

Hej,
vill börja med att säga att jag beklagar beskedet och lider med dig.
Har inte skrivit på familjeliv tidigare men eftersom jag kan relatera till ditt inlägg bestämde jag mig för att göra det nu. Jag har precis samma historia som dig. Blev gravid förra våren, då 34 år, för att sedan i vecka 12 börja blöda och få veta att vi fått ett missed abortion i vecka 5+2. Var det värsta jag varit med om mentalt och fysiskt. Vi fortsatte snart ?produktionen? igen och plussade i februari, nu 35 år gammal. Kände lite mer symptom denna gången men vågade inte tro på att det skulle bli något. Avhöll mig från koffein och allt onyttigt för att verkligen maximera chanserna. Kände dock i v 6 att symptomen precis som sist började avta. Läste massor på familjeliv och försökte lugna mig med att symptom kan försvinna i perioder. Bokade in tidigt UL och mkt riktigt som jag befarat, fick vi i förra veckan se en tom hinnsäck som stirrade tillbaka mot oss på skärmen. Har idag haft återbesök och samma besked, det finns inget där.

Den fråga som hänger sig kvar är ?varför?.. och måste man vänta på mf nummer 3 för att få hjälp? Tiden tickar och går och man har ju inte all tid i världen, särskilt när det tar uppemot ett halvår att bli gravid också..
Jag har sedan länge isolerat mig från vänner med barn, börjar bli lättare men kan knappt hålla ihop det varken på jobbet eller privat när barn kommer på tal. Är bitter på andra, avundsjuk och tycker att alla är okänsliga som bara pratar om sina barn fast de vet vad jag går igenom. Samtidigt vet jag att allt inte kretsar kring mig. Livet är svårt just nu. Skickar kramar till dig!