Våga ställ obekväma följdfrågor

Ja, det är det som är att vara människa. 😊

Om någon säger att allt är bra så vill jag gärna uppmana till att undra vad som är bra. OM personen verkligen mår bra så har man fått reda på vad som är bra och så kan man bli glad för det. Men om personen säger att allt är bra men att det egentligen inte stämmer så tänker jag att det är svårare att ljuga om det eftersom denna plötsliga fråga gör en lite ur gängorna. 

Inlägget handlade om att skapa ett lite öppnare klimat i samhället om att just våga prata om hur man egentligen mår istället för att påskina det motsatta i dessa tänkta sociala situationer. Vi mår ju mer eller mindre dåligt och då borde det vara välkommet att just prata om det så att man stötta och känna igen sig i varandra. Men av olika anledningar så lägger man locket på ännu mer och öppnar sig bara i internets innersta rum där ingen kan se en. 

Även om jag förstår försvarsmekanismen att lägga locket på så förstår jag inte hur man orkar göra det hur länge som helst. 

Jag har missbedömt det där flera gånger. Hur är läget? Så uppfattar jag inte att det är en artighetsfras utan övertolkar att det är genuin oro för mitt mående och så svarar jag på det. Det är lätt att stöta ifrån sig folk på det sättet.

Det svåra är inte för mig väldigt löst bekanta eller någon som är väldigt nära, utan människor som är någonstans mitt mellan detta. Genom internet är det ännu svårare.  

Tililo

1. du pratar om att få folk ur gängorna. Tror du att en person som mår dåligt mår bättre av att du får dem ur gängorna, att behöva stå och berätta om sitt mående på en plats som DU valt att de ska öppna upp sig på?

2. Det handlar inte om att bara öppna upp sig i de innersta rummen där ingen annan får se, utan om att det finns en tid och en plats för EN SJÄLV att vilja öppna sig. 

3. Att lägga locket på är ingen försvarsmekanism, det handlar väl snarare om att när jag är på ica så är jag där för att köpa mjölk och bröd och middagsmat, är jag i klädaffären är jag där för att köpa kläder osv, jag är INTE där för att prata om mitt mående med en bekant som bestämt sig för att försöka få mig ur gängorna.

4. livet går upp och ner för alla, det är livet. Min vän kan få höra om att jag känner mig nere men vad ska min fd kollega som jag stötte på i kön i affären göra med den informationen? Och alla som står runt och hör vad som sägs? På vilket sätt kommer fd kollegan, eller jag, må bättre av att jag kom ur gängorna och kände mig tvungen att svara på massa privata frågor?

Ja, det är klart att du känner så för att du har blivit avslöjad och kanske då vill undvika personen i framtiden för att slippa bli än mer avslöjad eftersom du nu vet att den ser igenom dig. Det blir en försvarsmekanism.

Andemeningen i mitt inlägg handlade bara om att säga hur det är, utan att behöva hålla ett helt föredrag. Vad är det värsta som kan hända i det? Jag tror denna integritet kanske istället handlar om att man är rädd för att visa sig sårbar för att egot i det dör. I sårbarheten är man hjälplös och det är ju det man hela tiden undviker genom påskinandet att allt är bra. För att ingen i det läget normalt sett ställer följdfrågor och man är därmed säker. 

Avslöjad?
Vad pratar du om egentligen?

Det är alltså din mission att försöka få folk att må så kasst som möjligt, peka finger och skrika AHA JAG HAR AVSLÖJAT DIG, DU MÅR INTE SÅ BRA SOM DU SA!

Att må dåligt ibland är inget brott och inget du ska gå runt och försöka få folk att erkänna. Vad vill du uppnå egentligen? 

 

Ja, bland annat. Finns mycket mer. Skulle du säga att majoriteten av kvinnor gillar att män pratar om sina känslor, vågar vara sårbara?

Istället för att göra andra obehagliga till mods med att fläka upp ditt problematiska liv kan du t ex svara 'det är ok'.

Håller inte alls med. Det handlar om att kunna skilja på olika situationer. Social kompetens, som någon sade. Att gå över gränser är klumpigt och väldigt tondövt och skapar bara obehag.

Jag är osvensk och svarar inte att jag mår bra om jag inte gör det.

Då svarar jag "det är olika" och sen följer oftast någon form av anledning, t.ex. att en släkting nyss dött, att jag har vansinnes-PMS och vill dö själv eller har fått översvämning i källaren.