Våga ställ obekväma följdfrågor

TS, du behöver inte säga att allt är bra om det är dåligt. Men välj dina tillfällen. Det kallas social kompetens.

De flesta vill inte ha obekväma följdfrågor från vem som helst. Och de flesta vill inte ha andras ångest lastade över sig. Med nära och kära, eller i akuta situationer, då är det befogat. Även med främlingar eller ytligt bekanta kan man ibland prata om svåra saker. Men som sagt, välj dina tillfällen.

Jag vet! 😃 Det är därför jag i mitt inlägg uppmanar människor att ställa dessa frågor eftersom det behöver röras om i grytan. Dessa regler finns ju för att inte trampa vissa människor på tårna som i sin tur använder dessa situationer för att fly sig själva och sitt dåligt mående. 

Människor mår inte bra av att förställa sig på detta sätt och behöver därför lite hjälp på traven. 😊 

Och mår man verkligen bra, som man säger, så har man ju inget att gå omkring och frukta för när någon ställer denna följdfråga. 😁

Fast det handlar ju inte om att ljuga eller att slippa obehagliga följdfrågor. Det handlar om socialt smörjmedel (frasen är just det, en artighetsfras, inte en riktig inbjudan att prata problem, det kommer eventuellt senare) och att inte lasta andra med sina problem, problem som de antagligen inte kan hjälpa med ändå.

Den som blir obekväm är inte den som får en följdfråga, utan den som blir problem-sorg-sjukdom-ångest-dumpad på, i regel.

Nej TS, sociala regler finns för att underlätta social interaktion mellan människor. Att inte kunna skilja på ytliga artighetsfraser och djupare samtal, tyder på att man har svårt med social samspel. Det är inget som bör uppmuntras. 

Spara dina obekväma följdfrågor till passande tillfällen. 

Tilolo fast det handlar ju inte om att den som mår bra blir obekväm av följdfrågan, det handlar ju om att den som mår dåligt kan känna sig jävligt obekväm av den bekanta på ica som försöker tränga sig in i ens personliga sfär.

Om jag mår dåligt och möter en bekant på stan och den frågar hur det är, och jag säger jomen det är bra, och den bekanta skulle börja hålla på: bra, vad menar du med bra, utveckla, är du säker på att du mår bra, mår du inte lite dåligt (andra ordval såklart) så skulle jag bli jäkligt obekväm och bara vilja gå därifrån och aldrig någonsin stöta på den människan igen.

Den bekanta är inte min vän, familj eller terapeut och har verkligen ingenting med mitt inre mående att göra!

Jag väljer själv vilka jag vill anförto mig åt, och när, och hur! Och ingen av dessa tillfällen har någonsin varit till en bekant på stan, i affären, på jobbet etc utan hemma hos mig eller vännen/familjen eller på en promenad och när jag själv valt att dela med mig!

TS, ge konkreta exempel på några obekväma följdfrågor. Det är lite oklart vad du menar med det.

I vissa situationer kan (och bör) sådana frågor absolut ställas. Men sällan på föräldramötet eller i kassan på Ica. Där är sällan rätt tillfälle att röra om i grytan som du kallar det. 

Ja, socialt smörjmedel så att man ska hinna förbereda sig på ett eventuellt öppnande av svåra problem. När någon bara berättar det taget ur luften så kommer motparten direkt av sig i koncentration på att hålla sina problem i schack. Men som egentligen är det bästa för att förlorad kontroll tar fram den verkliga känslan, även om den är obehaglig.

Så kontentan är ju liksom att man har underliggande krav på att parterna i dessa situationer ska vara lojala och bete sig rätt. 

Men jag har full förståelse för att det kan bli jobbigt att lyssna om personen liksom fastnar i sig själv utan vilja till förståelse i sitt berättande. 🙏