Våga ställ obekväma följdfrågor
Det är skillnad på vem man frågar. Om en nära vän frågar säger jag som det är, är det en bekant eller kollega så är det mer som ett hälsningsritual. Det gäller att kunna pejla in på olika sociala situationer.
Det är skillnad på vem man frågar. Om en nära vän frågar säger jag som det är, är det en bekant eller kollega så är det mer som ett hälsningsritual. Det gäller att kunna pejla in på olika sociala situationer.
TS, du behöver inte säga att allt är bra om det är dåligt. Men välj dina tillfällen. Det kallas social kompetens.
De flesta vill inte ha obekväma följdfrågor från vem som helst. Och de flesta vill inte ha andras ångest lastade över sig. Med nära och kära, eller i akuta situationer, då är det befogat. Även med främlingar eller ytligt bekanta kan man ibland prata om svåra saker. Men som sagt, välj dina tillfällen.
Jag vet! 😃 Det är därför jag i mitt inlägg uppmanar människor att ställa dessa frågor eftersom det behöver röras om i grytan. Dessa regler finns ju för att inte trampa vissa människor på tårna som i sin tur använder dessa situationer för att fly sig själva och sitt dåligt mående.
Människor mår inte bra av att förställa sig på detta sätt och behöver därför lite hjälp på traven. 😊
Och mår man verkligen bra, som man säger, så har man ju inget att gå omkring och frukta för när någon ställer denna följdfråga. 😁
Jag är osvensk och svarar inte att jag mår bra om jag inte gör det.
Då svarar jag "det är olika" och sen följer oftast någon form av anledning, t.ex. att en släkting nyss dött, att jag har vansinnes-PMS och vill dö själv eller har fått översvämning i källaren.
Kan du beskriva hur det där obehaget känns inom dig när någon frågar och vilka symtom det eventuellt skapar?