Nej man svarar så för att det är en person man inte vill prata om sitt mående med, och börjar den personen börja ställa obekväma följdfrågor skulle jag må ännu sämre! Då finns det bättre sätt att hjälpa och stötta än att börja rota i något personen inte vill dela med sig av.
Om vänner och familj frågar och som jag VILL öppna mig för berättar jag ju sanningen om att jag inte mår bra.
Jag säger som det är, utan att gå in på för mycket detaljer. Jag visar min hjälplöshet och så får människor hantera det bäst dom vill. Hanterar dom det dåligt så visar det bara hur svårt dom har att bemöta sin egna hjälplöshet, som de i sin tur försöker dölja genom att inte vara helt ärliga ens för sig själva.
Jag har inget att förlora på detta eftersom jag behåller mig själv hela vägen. Det är mycket mer värt än att försöka låtsas vara något jag inte är bara för att få en klapp på huvudet vars tomhet av det sen kommer fram när jag är hemma.
Ska vi under kommande kristider bara tala om för våra närmaste vilken ångest vi känner inför framtiden? Eller de som inte har någon att säga det till, hålla det inom sig?
Hur ska ett samhälle kunna stå enat då?
Tilolo fast det handlar ju inte om att den som mår bra blir obekväm av följdfrågan, det handlar ju om att den som mår dåligt kan känna sig jävligt obekväm av den bekanta på ica som försöker tränga sig in i ens personliga sfär.
Om jag mår dåligt och möter en bekant på stan och den frågar hur det är, och jag säger jomen det är bra, och den bekanta skulle börja hålla på: bra, vad menar du med bra, utveckla, är du säker på att du mår bra, mår du inte lite dåligt (andra ordval såklart) så skulle jag bli jäkligt obekväm och bara vilja gå därifrån och aldrig någonsin stöta på den människan igen.
Den bekanta är inte min vän, familj eller terapeut och har verkligen ingenting med mitt inre mående att göra!
Jag väljer själv vilka jag vill anförto mig åt, och när, och hur! Och ingen av dessa tillfällen har någonsin varit till en bekant på stan, i affären, på jobbet etc utan hemma hos mig eller vännen/familjen eller på en promenad och när jag själv valt att dela med mig!
Tililo
1. du pratar om att få folk ur gängorna. Tror du att en person som mår dåligt mår bättre av att du får dem ur gängorna, att behöva stå och berätta om sitt mående på en plats som DU valt att de ska öppna upp sig på?
2. Det handlar inte om att bara öppna upp sig i de innersta rummen där ingen annan får se, utan om att det finns en tid och en plats för EN SJÄLV att vilja öppna sig.
3. Att lägga locket på är ingen försvarsmekanism, det handlar väl snarare om att när jag är på ica så är jag där för att köpa mjölk och bröd och middagsmat, är jag i klädaffären är jag där för att köpa kläder osv, jag är INTE där för att prata om mitt mående med en bekant som bestämt sig för att försöka få mig ur gängorna.
4. livet går upp och ner för alla, det är livet. Min vän kan få höra om att jag känner mig nere men vad ska min fd kollega som jag stötte på i kön i affären göra med den informationen? Och alla som står runt och hör vad som sägs? På vilket sätt kommer fd kollegan, eller jag, må bättre av att jag kom ur gängorna och kände mig tvungen att svara på massa privata frågor?
Ja, det är klart att du känner så för att du har blivit avslöjad och kanske då vill undvika personen i framtiden för att slippa bli än mer avslöjad eftersom du nu vet att den ser igenom dig. Det blir en försvarsmekanism.
Andemeningen i mitt inlägg handlade bara om att säga hur det är, utan att behöva hålla ett helt föredrag. Vad är det värsta som kan hända i det? Jag tror denna integritet kanske istället handlar om att man är rädd för att visa sig sårbar för att egot i det dör. I sårbarheten är man hjälplös och det är ju det man hela tiden undviker genom påskinandet att allt är bra. För att ingen i det läget normalt sett ställer följdfrågor och man är därmed säker.
Avslöjad?
Vad pratar du om egentligen?
Det är alltså din mission att försöka få folk att må så kasst som möjligt, peka finger och skrika AHA JAG HAR AVSLÖJAT DIG, DU MÅR INTE SÅ BRA SOM DU SA!
Att må dåligt ibland är inget brott och inget du ska gå runt och försöka få folk att erkänna. Vad vill du uppnå egentligen?
Den person jag frågar kan ju själv välja vad den vill berätta för mig, även om jag frågar. Det är inte något vittnesbås där jag står och ställer indirekta krav på att den ska göra något mot sin vilja. Jag hoppas att den vågar och vill vara ärlig om hur det är. Jag kommer inte att döma den för det. Och varför skulle jag, när jag nu har bemödat mig att ställa denna följdfråga av ren omtanke?
Din före detta kollega i exemplet du gav kan ju se att du är en människa som inte bara livlöst svarar på dessa tilltal för att få det överstökat. Någon av de som står runt omkring kanske fäller någon hånfull tanke eller kommentar, men de flesta skulle nog bara känna igen sig och tycka att det var skönt att någon äntligen vågade säga sanningen i denna havsbris av likadana livlösa svar. Det skulle kanske få dom att fundera vidare kring sig själva och kanske nästa gång när någon i deras bekantskap frågar, säga ett sanningens ord, även om den frågan sker per rutin.
TS: Fast varför tror du att den som får följdfrågor känner att den tappar ansiktet när det bara handlar om att man INTE VILL prata om sitt mående med en random människa man råkar möta på stan?
Dessutom säger du ju själv att du VILL att personen som mår dåligt ska hamna ur gängorna, bli avslöjad av dig, och om man inte gillar frågorna så är det personen det är fel på eftersom den tydligen ska skämmas (tappa ansiktet) över att du minsann kom på att de mår ju DÅLIGT och INTE BRA som de påstod!
Jag pratar gärna om hur jag mår, men jag vill göra det i en lugn miljö, hemma, med vänner eller familj som känner mig och kan ge rätt stöttning och hjälp.
Men DU med dina frågor mitt när någon står med ett mjölkpaket i handen eller som precis tänkte prova kläder i provrummet eller skulle ta sig en lunch på jobbet, just när man ABSOLUT inte vill prata om hur man mår pga 1. Känner inte dig tillräckligt väl och 2. Inte är på en bra plats just då, då ska du köra på och fråga ut av nyfikenhet enbart och för att kunna gotta dig i att de minsann ljuger när de svarar att de mår bra när de inte gör det.
För hade det varit av OMTANKE hade du fattat att man pratar om sådant med familj, vänner eller vården.
Dina frågor på fel plats skulle få de flesta att må sämre men du vill ju få dem ur gängorna, så du är väl nöjd över det.