Halvsyskon som behandlas olika

Tråkigt att man inte kan skriva och be om råd utan att vissa ska misstolka, leka moralpoliser av påhittade anledningar och anklaga för saker som inte ens stämmer? det är ingen som förväntar sig något av barnen, det som jag slitit med är att deras tillvaro skulle bli dräglig, inte med dem, de har inte varit slitsamma. Att sen komma med osanningar som att dom inte känner sig eller nånsin har känt sig som en del av familjen är ju helt uppåt väggarna, det har inte varit några problem alls förrän nu. Hur skulle det vara om man frågade hur det ligger till innan man kastar ur sig märkliga och onödigt hårda kommentarer? Om något är oklart så gör man ju inte egna tolkningar, man frågar. 

Det var värt ett försök, men här får man visst inte be om hjälp. Tack ändå. 

Miooo, det var inte ditt inlägg som triggade min respons, det var elsi, den människan var nog bara ute efter att trycka ner, sparka på den som redan ligger och provocera. 

Tack för alla svar, nu kände jag att jag fick lite gehör. Frågor om barnen, hur dom mår och hur dom tagit det att få nytt syskon kan jag bara säga att vi är med dom precis som innan. vi har inte ändrat på hur vi är med dom, det enda är att nu delas tiden och uppmärksamheten på tre istället för på två (som det var förut). Jag kan inte tänka mig att det är på annat sätt hos deras mamma heller, hon kan ju inte strunta i sin bebis liksom, precis som vi inte kan göra det. 

Jag har pratat med min man om att försöka hitta på lite saker med barnen på tu man hand, så dom ser att pappa är precis som förut. Jag vill också att vi ska hitta på saker som familj. Men så länge dom är så fientliga mot bebisen hos oss så går det inte att göra saker tillsammans, då får vi börja med att pappa tar ut dom på annat så dom slipper bebisen en stund. Ja, jag skriver slipper för det är faktiskt så det känns, att dom vill slippa henne. 

Det är så himla tråkigt att det görs så tydligt att den andra bebisen är favoriten för den gullas det med, pratas om hela tiden, jämförs med, hålls i famnen och i knät? medan våran bebis fortfarande inte får komma i närheten. 

Är genuint ledsen över situationen, tycker det är så skevt och sjukt alltihopa. 

Hoppas det ger någon effekt att dom får egentid med sin pappa, så vi kan börja försöka inkludera bebisen mer sen? 

Ja det kanske kan vara något att göra framöver också, ska prata med maken och se hur vi kan lösa det så vi båda får egentid med dem. 

tack för att ni orkat läsa och engagera er!