Halvsyskon som behandlas olika
Hej,
det är med ett enormt tungt hjärta jag skriver det här och jag önskar verkligen råd om hur vi ska gå tillväga för att få bukt med problemen.
Jag lever med en man sedan snart 5 år tillbaka, som har två barn sedan tidigare. Två pojkar på nu 10 och 6 år. När vi flyttade ihop var det tydligt att barnen inte fått särskilt tydlig struktur i tillvaron och att samarbetet med mamman var obefintligt. Vi har lyckats vända det och det har blivit riktigt bra på i princip alla plan.
Jag och mannen gifte oss och började ganska direkt efter det försöka få barn. Något som pojkarna var positiva till, alltså både giftermålet och att få syskon. När vi äntligen blir gravida får vi veta att barnens mamma också är gravid, två veckor före oss. Vi får senare veta att hon, precis som vi, ska få en flicka. Nu börjar problemen.
Barnen är väldigt måna om att mamma ska må bra och ha det bra och det är så synd om mamma som har det tufft när hon är gravid osv. Men inte ett uns av att bry sig till pappa eller pappas fru.
Syskonen föds, med tre veckors mellanrum och det är tydligt direkt att det finns en som är guldbarnet och en som inte är vatten värd. Ni kan ju gissa vilken min dotter är nu va?
Dom är så tydliga med att mammas barn är bättre. Dom har till och med pratat så om sina nya syskon, sagt till sina kompisar att dom har en syster som är bra och söt och en syster som är ful och dum. Hos mamma vill dom vara extra också för att gosa med bebisen. Här vill dom inte vara i närheten av bebisen, hon får inte komma i närheten av dom ?Nej! Ta bort henne! Hon får inte röra mig!?
Det skär i hjärtat. Jag har gjort allt för dom här barnen, verkligen slitit mig gråhårig för dom. Och nu särbehandlar dom sina halvsyskon på ett så förnedrande och elakt sätt. Pappan har såklart frågat och försökt få dom att förstå att det inte är ok, att vi blir jätteledsna när dom gör såhär, men dom bryr sig inte.
Det är så illa att jag funderar på att inte vara hemma när det är pappavecka, att jag istället ska ta med bebisen och sova hos min mamma de veckorna (varannan vecka). Jag vet inte vad man kan göra? någon som har tips eller råd?
Ledsen bonusmamma och nybliven mamma
Bara det att du anser att "du gjort allt för de här barnen", verkligen slitit dig gråhårig för dem" indikerar att du ser dem som något slitsamt och att de har något slags tacksamhetsskuld till dig för det. Det känner de säker och reagerar såhär.
Du bör låta dem närma sig sin syster på deras egna villkor, inte tvinga på dem en relation de inte vill ha just nu. Varför håller du på och tvingar på dem systern om de inte vill röra henne eller vara med henne?
Och du kan heller inte förvänta dig att de skulle bry sig särskilt mycket om ditt mående under din graviditet, och inte i jämförelse med hur de känner för sin mamma i samma situation. Om du försvinner ur deras liv så kommer det kanske inte att påverka dem jättemycket, men om de skulle förlora sin mamma så skulle det vara ett livslångt trauma.
Du kan inte sitta och förvänta dig att barnen ska uppfylla dina behov, och tycka synd om dig själv för att barnen inte är tacksamma för dig eller tar hand om dig. Du är vuxen och får fylla dina behov själv. Barnen är barn och behöver vuxna vuxna omkring sig. Om du backar lite och slutar se barnens beteende som nåt slags belöning som du ska få, så kanske de börjar känna sig mer bekväma dig och syskonet mer.