Inlägg från: Anonym (mor) |Visa alla inlägg
  • Anonym (mor)

    I den stora sorgens famn

    Jag beklagar verkligen förlusten av er älskade son. Jag hör till dem som har förutsättningar att förstå vad ni går igenom.

    Till skillnad från dig behövde jag inte föda fram ett dött barn, vår son var frisk när han föddes. Vi förlorade honom senare. Hans begravning var den värsta dagen i mitt liv.

    Sorgen och saknaden försvinner aldrig men man lär sig att leva med det, eller snarare "runt det".

    För varje dag, månad och år som passerar blir det lite lättare, sorgen skär inte lika skarpt och till sist kan man le igen.

Svar på tråden I den stora sorgens famn