I den stora sorgens famn

Beklagar verkligen er sorg 💔 Vart en av mina största rädslor varje graviditet.

Finns flera som gått igenom samma sak. Finns flera som gått vidare och mår bättre. Men det hjälper dig inte mycket nu. Ge det tid. Ge det tålamod. Fråga Gud att ta hand om honom, även om du inte tror. Fortsätt kämpa och ge inte upp. Ta det steg för steg. Massor av kramar 

Många många.
Fler än man tror <3
Mitt bästa tips är att om ni orkar, gå med i till exempel Spädbarnsfonden eller hitta forum för andra som också förlorat barn.
Människor kan ha de bästa av intentioner men det gör så ont när man berättar vad man varit med om och någon gör en jämförelse med att ha behövt avliva en katt förra sommaren....

Tack! Har fått tipset från fler att söka efter grupper eller andra som varit med om samma sak. Redan fått flera liknelser som ?jag beklagar, min faster dog för två år sedan så förstår vad ni går igenom? 

Man vill bara lägga sig ner och gråta.

Födde min son som dött i magen i v.28 dagen innan julafton, alltså för 2 månader sedan. Det blir lite lättare varje vecka som går, men jag tror aldrig det kommer gå över helt. Vi försöker nu bli gravida igen, för vi vill ju fortfarande ha levande barn. Sonen som dog var vårt första barn. Men vi lägger, på gott och ont, mycket hopp i att framtida barn kanske kan hjälpa till att fylla livet med mer än bara sorgen efter vår son som dött. Har också valt ut att begrava honom och har precis beställt gravstenen.

Jag beklagar verkligen förlusten av er älskade son. Jag hör till dem som har förutsättningar att förstå vad ni går igenom.

Till skillnad från dig behövde jag inte föda fram ett dött barn, vår son var frisk när han föddes. Vi förlorade honom senare. Hans begravning var den värsta dagen i mitt liv.

Sorgen och saknaden försvinner aldrig men man lär sig att leva med det, eller snarare "runt det".

För varje dag, månad och år som passerar blir det lite lättare, sorgen skär inte lika skarpt och till sist kan man le igen.

Beklagar djupt er sorg