Är detta ok vid AHDH och autism? Tonåring bonusson med speciellt beteende
Min man har en son sen tidigare med AHDH och autism diagnos i tidigare tonåren (ska vara lättaste diagnosen på skalan utan utvecklingsstörning). Han har speciellt beteende som är helt ok pga diagnosen enligt min man? jag funderar verkligen om det är normalt även pågrund av diagnosern:
Sonen ligger i sängen dygnet runt och spelar frenetiskt de dagar han är ledig eller inte vill gå upp till skolan, vilket är rätt ofta. Inte ovanligt han går i skolan 2 dagar i veckan max.
Går aldrig ut från rummet förutom på toaletten eller om han lockas till Mc Donalds eller att köpa pizza vid de sällsynta tillfällen som mannen inte kör hem det åt honom
Har aldrig sett att han borstat tänderna på 6 år, har en orörd eltandborste högst upp i skåpet som ännu är inplastad efter så många år
Äter inte middag, lunch eller frukost utan ringer/ropar på min man och beställer den mat han ska ha serverad på sängen ca 1-3 gånger i timmen
Speciella matvanor och maten ska vara ?krispig med 200 grader varm? - oftast Nuggets eller pizza. Är maten inte nog varm eller krispig så skickar den direkt tillbaka för mer tillagning och varning. Kan pågå länge i timmar med att mannen gör olika försök med mat som ratats och långa samtal vad sonen är sugen på för gott.
Äter däremot mångder läsk, godis, juice, chips och dip och även där speciella smaker är acceptabelt annars blir han upprörd.
Maten serveras alltid i sängen. Jag har märkt att när pappan är borta hämtar han själv men annars får han raseriutbrott om inte maten serveras på sängen i rätt temperatur.
Ofta är sonen sugen på ?något gott? mitt i natten och mannen åker ofta och köper och serverar på sängen. Sägnen är full av skålar där allt gott ligger framdukat.
Ca klockan 20-21:00 varje kväll börjar sonen gapskratta högt från sitt rum, samma tid varje dag när vår gemensamma dotter har läggning. Vägrar vara tyst utan gapskrattet pågår i timmar precis kul med vänner innan läggdags. lyssnar inte när vi ber honom vara tystare för läggdags för den lilla. Inget går att göra.
Han trivs bäst i sängen och spenderar all tid där senaste åren spelande
Frågat mannen om man inte kan dra ut internet de dagarna han vägrar gå till skolan men mannen blir arg och säger det är sonens enda nöje i livet, jag tycker det verkar förstöra livet både för honom och oss.
Min man säger detta beteende är pågrund av hans autism och det kommer gå över när han blir äldre.
Samma beteende har pågått i 6-7 år nu så länge vi vart tillsammans, sonen är i tidiga tonåren nu, och beteendet bara eskalerar. Jag är tveksam att det kommer ändras en dag plötsligt? och att sonen skulle kunna flytta hemifrån från vuxen? Men jag har ingen tidigare erfarenhet av dessa diagnoser och vad som är normalt. Ser framför mig att han som 40-50 åring ligger i sängen och skriker efter mat och min man 80-90 år då springer fram och tillbaka med skålar? känns sorligt men ser ingent ljus i tunneln.
Mannen säger beteendet är något han ställer upp på för sonen har det så fruktansvärt jobbigt hon sin mamma varannan vecka och med diagnoserna.
Mamman har barn med 3 olika män och bor i en lägenhet från socialen i ett utsatt område, där sonen delar rum med de andra, han har därför behov att skämmas bort och vara inne på sitt rum och få mängder av god mat här i fred och skämmas bort med allt gott utan att behöva gå upp.. ska vi åka iväg på något ärende eller utflykt frågar vi alltid sonen som skriker nej och ber om mer mat den stunden vi är borta.
vi har flyttat en bra bit utanför stan pågrund av mamman, när vi bodde inne i stan var hon ofta utanför dörren och tiggde till sig saker från hemmet vårat som hon bar iväg, tog bland annat saker från sonens rum som min man köpt och våffeljärn försvann, vi misstänkte hon kopierat hemnycklarna och tog sig in när vi inte var hemma då många saker försvann?
Tycker att bonussonen trots diagnoserna och svåra uppväxten med mamman borde lära sig grundläggande saker som att äta vid ett matbord eller hämta dryck och mat själv utan att mannen ska vara redo utanför rummet att ständigt hämta mat.. men vet inte hur svårt det är att lära sig pga autismen.. detta förstör hela veckorna sonen är här och mannen måste alltid vara hemma och vakta för att servera mat,
Är detta normalt för adhd och autism diagnoser och något man ska acceptera?
Brukar det bli bättre med åren eller är det troligt att han inte kommer klara sig själv som vuxen? Är det troligt att han kommer flytta hemifrån eller ligga där i sängen för alltid?
Kan det utveckla fler problem i längden att aldrig lämna sängen (förutom enstaka dagar till skolan)? Tror inte mannen för honom en tjänst med allt serverande
Kan sonen vara farligt för våran lilla dotter? Tänker främst på bristen på empati med de höga gapskratten som börjar varje gång hon ska läggas på kvällarna och inte slutar fast vi ber tusentals gånger
vill gärna ha svar och råd med någon som har barn med adhd och autism som växit upp och kan svara på om det blir bättre eller om samma rutiner pågår hela livet