Går in i väggen som förskollärare

Förstår dig till 100%.

Jag har arbetat på förskola i hela mitt långa liv ( ca 30 år i yrket)  och jag känner likadant fastän jag är barnskötare.
Jag var på vippen för ca 18 år sedan på väg att vidareutbilda mig då jag arbetade på en förskola med för få förskollärare och som var i behov av fler. 

Jag gjorde redan det arbete som en förskollärare gjorde men till väsentligt sämre lön.
Sedan fick jag barn och sjuk samtidigt och en separation på det så av de anledningarna lade jag utbildningen på hyllan,tills vidare.
Bytte sedan arbetsplats och under alla de ca 10 åren som jag har arbetat där har jag upplevt och känt att kraven bara ökar och ökar och att de flesta som arbetar där verkligen har blivit mycket mycket slitna och att det går ut över trivseln och måendet.
Fler och fler går ned i arbetstid för att orka med att kombinera arbete och familj.
Även de utan familj dvs barn går på knäna och vill inte arbeta 100%.

Något är VÄLDIGT galet i vår bransch.
Jag har ca 10 år till pensionen och undrar om jag inte ska börja söka mig till något annat trots min höga ålder.
Inte ens jag arbetar 100%.

Skulle inte orka vara en bra mamma och hustru.
Tar med mig stressen hem redan som det är nu och det går ofta ut över dem jag älskar mest.
Att dessutom vara förskollärare med ännu mer åtaganden förstår jag är tufft.
Vore jag ung skulle jag sadla om. 

Lönen ÄR INTE ALLT och inte värt att gå in i väggen för och må dåligt varje dag.