Normalt att inte oroa sig för sjuka barn?

Oroat mig? Ja. Det har jag väl. När de var förkylda när de var nyfödda/spädbarn och det var högsäsong för RS, då har jag oroat mig trots att det visade sig vara en harmlös förkylning. Eller när barnen, som nu är 3 respektive 1,5 år får feber som kryper upp emot 40°C, då börjar jag oroa mig.

Men vanlig feber/förkylning/magsjuka efter 1 års ålder? Nej. Då oroar jag mig inte utan tycker mest synd om dem som ska behöva må dåligt och känner väl mest en moderskänsla över att jag vill ta hand om dem och få dem att må bättre.

Jag har dock aldrig tänkt i banorna om att jag skulle vilja ta deras sjukdom utan då tänker jag mer att jag önskar att de inte var sjuka. Speciellt när det gäller förkylning då det alltid leder till en envis hosta som ska störa nattsömnen för både barnen och oss vuxna. Bara drygt...