• Anonym (Mu)

    Normalt att inte oroa sig för sjuka barn?

    Det är kanske jag som är den märkliga här. Ofta läser jag här om att föräldrar självklart är oroade när barnen ligger hemma i vanlig feber eller annan vanlig barnsjukdom. Och att man som förälder självklart önskar att man kunde ta över sjukdomen från barnen.

    Jag har aldrig oroat mig för vanliga sjukdomar. Det är klart att jag känt mig lite orolig vid allvarligare sjukdom och jag hade också gjort det vid riktigt allvarlig sjukdom. Men inte vid en vanlig influensa eller magsjuka. Jag sitter inte nu och önskar att jag kunde ta mitt barns feber heller. Jag slipper helst själv om jag kan.

    Är det jag som är märklig?

  • Svar på tråden Normalt att inte oroa sig för sjuka barn?
  • Spucks

    Nej, jag tycker inte det är konstig. Vad är som man ska oroa sig över när barnet har en harmlös infektion?

  • Anonym (Mu)
    Spucks skrev 2024-02-10 19:10:51 följande:

    Nej, jag tycker inte det är konstig. Vad är som man ska oroa sig över när barnet har en harmlös infektion?


    Nej, jag vet inte riktigt. Jag jublar ju inte när barnen är sjuka, men det är en del av livet.
  • Anonym (Ella)

    Klart det är obehagligt att de mår dåligt men för det allra allra mesta går det ju bra. Det finns alltid hjälp att få från sjukvården när det behövs.

    Barn är också rätt tåliga.

  • Spucks
    Anonym (Mu) skrev 2024-02-10 19:16:55 följande:
    Nej, jag vet inte riktigt. Jag jublar ju inte när barnen är sjuka, men det är en del av livet.
    Hmmmm .... det har nog hänt att jag har jublat inuti om ett barn har haft feber och sov hela dagen. Fint med en liten paus då och då Skrattande
  • Anonym (G)

    Oroat mig? Ja. Det har jag väl. När de var förkylda när de var nyfödda/spädbarn och det var högsäsong för RS, då har jag oroat mig trots att det visade sig vara en harmlös förkylning. Eller när barnen, som nu är 3 respektive 1,5 år får feber som kryper upp emot 40°C, då börjar jag oroa mig.

    Men vanlig feber/förkylning/magsjuka efter 1 års ålder? Nej. Då oroar jag mig inte utan tycker mest synd om dem som ska behöva må dåligt och känner väl mest en moderskänsla över att jag vill ta hand om dem och få dem att må bättre.

    Jag har dock aldrig tänkt i banorna om att jag skulle vilja ta deras sjukdom utan då tänker jag mer att jag önskar att de inte var sjuka. Speciellt när det gäller förkylning då det alltid leder till en envis hosta som ska störa nattsömnen för både barnen och oss vuxna. Bara drygt...

  • Anonym (Vår)

    Nej tycker inte att du är konstig

  • Anonym (Tvillingmorsan)

    Enda gången jag har blivit riktigt orolig var när sonen var 3 mån och hade 40 graders feber. Jag ringde sjukvårdsupplysningen, som rådde mig att avvakta, men åka in om han blev sämre. Efter några timmar gick febern ner.

    Sen dess har barnen haft både förkylningar och magsjuka utan att jag har gått i taket. Men de har inte varit jättesjuka. Det klart att man skulle oroa sig om de blev riktigt dåliga. 

  • Sunflora

    Jag är som dig ts jag oroade mig inte för allt när jag var gravid heller.

  • Anonym (Mu)

    Jag ser att flera håller med mig. Skönt att det inte är jag som är konstig

    Bara för någon vecka sen läste jag att det hör till att oroa sig när barnen har feber och att det "man självklart" vill ta över deras sjukdom. Mitt barn hade influensa förra veckan. Så klart tråkigt för henne, men jag är glad att jag slapp undan.

  • Räkan77

    Jag tänker som dig TS och upplever att många andra känner likadant. Sen finns det ju föräldrar som är oroliga av sig rent generellt och då blir de ju självklart oroliga då fort barnet blir sjukt. 

    För att vara krass så blir det besvärligare när en förälder blir sjuk eftersom föräldern måste ta hand om barn och hushåll. 

Svar på tråden Normalt att inte oroa sig för sjuka barn?