Jämställdhetsarbete skrämmer bort män?

Fast att det främst är mansdominerade yrken där jämställdhet arbete är mer på tapeten handlar väl dels om att mansdominerade branscher oftare är attraktivare arbeten med bättre betalt och därmed också mer intressant för de flesta, med mer ansökningar på färre platser och risken för diskriminering då blir större. Mer naturligt då att det också blir mer intressant att diskutera sådana frågor kring sådana arbeten då. Tänker jag. 

Att det sedan också oftare är kvinnor som driver dessa frågor gör det ju också mer naturligt. Män kunde ju arbeta för mer jämställdhet inom vård och skola exempelvis som är väldigt kvinnodominerat, speciellt "på golvet". Men det är såklart inte lika attraktiva arbeten och generellt sämre betalt så inte lika intressant då. Där handlar det mer generellt om arbetsvillkor och löner då detta anses dåligt i dessa yrken. Det är ju egentligen bara män som kan svara på hur man skulle kunna göra dessa arbeten mer intressant för dem. 

Kan du ge några konkreta exempel på ditt påstående kring det som gör det näst intill omöjligt för en man att delta i arbetet? På vilket sätt hindras män från att driva jämställdhetsarbete? Tror det är väldigt få som motsätter sig det faktum att killar mer sällan studerar vidare eller arbetar inom vård och skola exempelvis. Och detta är ju faktiskt något som det pratas om också, men det är ju också till stor del upp till männen att arbeta för det också då, eftersom det är en "mans fråga" snarare än en " kvinnofråga" och därmed bör det manliga perspektivet vara mer intressant, men det är ju sällan man hör män prata om detta heller. Problemet är att ofta slutar diskussioner just om att män påstår sig bli tvungna att stå tillbaka till fördel för kvinnorna, men jag skulle faktiskt vilja höra när detta händer mer som regel än som undantag? 

Nej men det är väl lite det jag sa också att det handlar ju om att det är intressanta och mer välbetalda arbeten som är intressant att diskutera om eller hur? Men hur många kvinnodominerade arbeten kvalar in i den kategorin?

Men fortfarande inget svar på de frågor jag ställde i min kommentar. På vilket sätt hindras män från att delta i jämställdhets arbetet? På vilket sätt missgynnas män av detta? Mer än att män får större konkurrens om de jobb som kvinnor tidigare inte ens hade möjlighet att få, vilket ju knappast är mer än rätt. 

Jag är själv kvinna som arbetar i ett mansdominerat yrke, inget välbetalt chill arbete dock. Lastbilschaufför är ju exempel på ett annat mansdominerat yrke där det blir fler och fler kvinnor som ofta inte är varken chill eller överdrivet välbetalt, inom industrin arbetar ju också rätt mycket kvinnor med. Inga yrken man pratar så mycket om i pratet om jämställdhet men som fler och fler kvinnor söker sig till.
Trots att det inte är varken chill eller så värst välbetalt, men trots det ofta bättre betalt än kvinnodominerade yrken speciellt om man ser till krav på utbildning/kompetens.

Nja det är ungefär hälften av de yrkesverksamma läkarna i Sverige som är kvinnor, 47% senaste siffran jag såg. Däremot är 53% av läkarlegitimationerna utfärdade till kvinnor, vilket inte är så konstigt eftersom kvinnor i större utsträckning studerar vidare. Så faktiskt jämställt med några fler män snarare än kvinnodominerat, sedan finns ju såklart variationer beroende på specialisering med större andel kvinnor i vissa och större andel män i andra. Vilket jag skulle tro är anledningen till varför kvinnliga läkare generellt har lägre lön än manliga, de läkaryrket som kvinnor väljer är förmodligen något sämre betalt. Så det var det enda exemplet du hade? 

Vilka kvinnomöten eller initiativ är det du pratar om?

Jag har inte alls upplevt detsamma, möjligtvis i politiska diskussioner men där är det ju pajkastning åt alla håll. Men sällan i seriösa diskussioner. Men i verkliga livet eller under praktiska har jag inte alls upplevt det så. 

Jag skulle dock gärna vilja höra exempel på dessa förlag och den kritik som avfärdas utan diskussion? 

Jo fast faktum är ju att det ju oftast är relevant att prata om kön, eftersom det är just skillnader mellan könen det handlar om. 

Hade kvinnor inte drivit kvinnofrågor hade vi fortfarande inte haft rösträtt, eller fått studera eller arbeta med vad vi vill. Idag har vi samma rättigheter, men en hel del av de gamla könsrollerna lever ju kvar fortfarande. Både till nackdel och fördel för båda könen. 

Man pratar ju även om sådant som är sämre för män, exempelvis att pojkar generellt klarar skolan sämre och mer sällan studerar vidare. Att män i större utsträckning riskerar att utsättas för våld, eller att kvinnor generellt tas på större allvar vad gäller barnfrågor. Men det är sällan man ser män driva dessa frågor. Och ärligt talat ingen kan driva alla dessa frågor och självklart är det mer intressant för en kvinna att lägga sin energi på något hon själv upplever som orättvist. Män bör ju vara mer intresserade av att driva dessa frågor än vad de visar. 

Istället sitter man och säger att det är orättvist och det handlar bara om kvinnor och kvinnoperspektivet. Ja såklart det är generellt och historiskt kvinnor som drivit dessa frågor och man utgår ju alltid från sig själv, eller hur? Det är knappast så att det varit lätt för kvinnor att driva dessa frågor någonsin, de har alltid blivit ifrågasatta och förlöjligande innan frågan blivit normaliserad genom att man diskuterat och tagit upp problemet igen och igen och delat sina upplevelser av det. Men inga frågor går ju att driva särskillt långt om man inte har några argument för det och det gäller ju alla. 

Metoo är ju ett ganska bra exempel på en protest mot något som varit väldigt normaliserat. Finns ju gott om män som förlöjligar och förkastar metoo och vägrar förstå vad det handlar om. Medans de flesta kvinnor enligt min erfarenhet istället känner igen sig i det som metoo handlar om. Det handlar inte om att idiotförklara män som grupp, utan i första hand om att stärka kvinnor i att de är inte ensamma i sin upplevelse och att våga säga ifrån när något sådant händer för att det är inte okej.

Men jag har fortfarande inte fått ett enda konkret exempel på förlag och kritik som man vägrar att ens diskutera?