Är det bara jag som hatar svenska arbetsmarknaden?

Att anställa folk är livsfarligt. Jag har själv gått på minor.
I bästa fall träffar man personen under totalt två timmar, fördelat på två tillfällen. Under ovanligt lyckade förutsättningar har man en lunch ihop. Högst två av de framtida kollegorna är med och träffar den sökande.

Därefter ska en liten avdelning bestående av folk som måste kunna fungera ihop för att inte hela stället ska haverera dras med vederbörande i 10-tals år.

Men du tycker att det är lite jobbigt och att man bara skulle bjuda in på lite öppen gratisrekrytering? "Vill du ha ett ingenjörsjobb? Sök inte - Bara kom in och sätt dig!"

Tror inte att där ska vara en särskrivning. Vi brukar säga "ingetgör" om oss själva.

Vad skulle jag citera?

Vad är det ni menar med "jobb" då? Vilka är det som är så dåliga och så svåra att få?
Jag är nog bortskämd med jobb, tror jag. Känner inte igen någonting av trådens innehåll.

Du får nog utveckla var hon skrev att hon skulle se ut som en tonåring när hon var över 45 (samt varför vi bör "kolla Leonardo ...").

Hennes kurva var ju:
32 - Ser ut som 16. Skillnad 16 år.
65 - Ser ut som 35. Skillnad 30 år.
Det innebär alltså en utseendeskillnad på ca 0,425 år per verkligt år.
Hon har 14 år kvar tills hon är 46 (som alltså är "över 45", tror jag). Dvs 14 år X 0,425 år skillnad i utseende = ca 6 års skillnad i utseende från nu, när hon är 46.

Hon skriver med andra ord att hon kommer att se ut att vara 32 + 6 = 38 år gammal när hon är 46.