Inlägg från: Anonym (hmm) |Visa alla inlägg
  • Anonym (hmm)

    Är det bara jag som hatar svenska arbetsmarknaden?

    Håller med dig ts. 


    Idag krävs det än mer att man ska ha en social egenskap.


    Självaste arbetet kommer som nr 2, inte nummer  längre. Står överallt att de saknar folk till arbeten (i medierna) men sedan när man vill söka så ska det endast även så ske över datan. Inte ses personligen alt ses med en hel grupp. Det hela känns som ett skådespel där endast de mest korkade verkligen försöker få sig ett jobb.


    Resten går hemma och har det bra på bidrag. O när man väl landar ett arbete så är det slavliknande (ej förhandlingsbar lön trots kollektivt avtal (som ju endast ger det minst berättigade lönen).


    Det hela är ett skådespel. Ingen bryr sig längre. Man skrattar hela vägen till banken som arbetsgivare och man pissar gärna sina anställda i munnen, då 98% bara gapar och tar emot i vilket fall som helst. Sverige är på väg att bli ett U land.


    Den som inte har familj, barn eller djur som kräver att man finns kvar är korkad som inte tar sitt pack o drar till andra länder som kommer att växa inom en snar framtid.

  • Anonym (hmm)
    Anonym skrev 2024-02-10 00:07:07 följande:

    Att anställa folk är livsfarligt. Jag har själv gått på minor.
    I bästa fall träffar man personen under totalt två timmar, fördelat på två tillfällen. Under ovanligt lyckade förutsättningar har man en lunch ihop. Högst två av de framtida kollegorna är med och träffar den sökande.

    Därefter ska en liten avdelning bestående av folk som måste kunna fungera ihop för att inte hela stället ska haverera dras med vederbörande i 10-tals år.

    Men du tycker att det är lite jobbigt och att man bara skulle bjuda in på lite öppen gratisrekrytering? "Vill du ha ett ingenjörsjobb? Sök inte - Bara kom in och sätt dig!"


    En INGEN GÖR som inte ens kan citera??? 
Svar på tråden Är det bara jag som hatar svenska arbetsmarknaden?