Inlägg från: EmilieTh |Visa alla inlägg
  • EmilieTh

    Sonen vill ha vänner men vill inte leka med någon. Vad gör man?

    Hej!
     
    Min son som för några månader sedan (pga flytt) började i en ny skola (klass 1) har ännu inte fått några kompisar och mår väldigt dåligt över detta. Han gruvar sig varje dag och vill inte gå, säger att han hatar skolan och att han knappt vill leva pga det. Problemet är dock inte att det saknas barn att leka med eller att han inte får vara med utan att han själv inte VILL leka med någon av dem. Han säger att de är alla är jobbiga och att det inte går att leka med dem. Vi försöker säga att ingen är perfekt och att dessa barn är de som finns och att han ändå ska leka med dem och ge dem en chans. Han har försökt leka med någon enstaka men tycker aldrig att det är roligt och väljer sedan hellre att vara själv (det finns en kille som han gillar att leka med, men den killen sviker honom hela tiden och håller inte vad han lovar osv så nu leker de inte längre). Om han var nöjd med att leka ensam hade det förstås varit OK, men problemet är att han inte är det utan mår väldigt dåligt av det.
     
    Vi har pratat med skolan och de gör sitt bästa för att försöka få med honom i leken med de andra, men han säger bara nej.
     
    Ifall någon undrar har ingen diagnos vad vi vet men jag har själv ADD så det är inte omöjligt att han har ärvt något. Han har svårt med det sociala och är väldigt bestämt och vill ha saker på sitt sätt. 
     
    Vad gör man i det här läget? Jag vill ju kunna hjälpa min son och vill inte se honom må dåligt och samtidigt är det ju svårt att hjälpa honom när han vägrar att leka med de andra. Hoppas på att någon här har erfarenhet av liknande och kanske några bra tips att dela med sig av. 
  • Svar på tråden Sonen vill ha vänner men vill inte leka med någon. Vad gör man?
  • EmilieTh
    glassgumman78 skrev 2024-02-06 16:04:53 följande:

    Hur fungerade det i förra klassen.
    Hade han vänner där?

    Om han hade vänner så kan det ju vara så att han sörjer sitt gamla umgänge men även att han kanske har svårt att de nya vännerna inte är likadana.

    Har han någon diagnos inom det neuropsykiatriska fältet kan ju just förändringar vara en sådan sak som är svårt för honom.

    Kanske ett samtal med exempelvis kuratorn skulle kunna hjälpa honom att sätta ord på känslorna.
    För det är ju viktigt att få fram vad som gör att han inte vill leka med de andra, det blir ju lättare att hjälpa honom då.
    Är det verkligen personkemin eller är det att han saknar sina gamla vänner och kanske inte vill acceptera flytten fullt ut?


    Tack för dina fina råd! 

    Den förra skolan var en liten privat skola där alla kände alla. Där hade han några kompisar i den övre klassen som han tyckte bra om. Det fanns också perioder där då han inte gillade deras lekar och hellre gick runt ensam och det fanns flera där som han inte gillade att leka med, men han hade alltid sitt "gäng" och visste att de alltid fanns där när han ville leka.

    Jag vet att han saknar sina gamla vänner och jag vet att ogillar förändringar också.

    Pratade med honom lite extra om det ikväll och fick fram att det nog mer handlar om hans egen blyghet och osäkerhet än om att han ogillar de andra. Han säger att allt han säger bara blir fel hela tiden. Bra idé att ev. kontakta kuratorn. 
  • EmilieTh
    Tilolo skrev 2024-02-06 19:03:51 följande:

    Hej 🙂

    Jag förstår hans behov att vilja leka och hans vägran att leka med dom. 🙏 Jag hade svårt för det sociala när jag var liten. Jag visste inte hur jag skulle bete mig. Det låste sig totalt för mig. Det var som att vi pratade olika språk och så var det ju också, vi var olika. Detta blev tydligt när jag var 6 år och gick i förskolan. 

    Då han är så liten så förstår han nog inte det han känner och varför det blir som det blir. 
    Dock tror jag inte på att tvinga honom att leka med dom eftersom det bara blir motsatt effekt i och med att han redan känner denna omedvetna känsla av att något känns fel och obehagligt. 

    För mig blev det senare en autism diagnos, men han kan ju känna så här ändå utan diagnos. 😊 Han kanske är en känslig själ och då i extra behov av att de människor omkring honom ska ha rätt kemi. 

    Har tyvärr inga vidare råd i detta, men han / ni har min förståelse i det som sker. 🙏


    Tack för förståelsen och för att du delar dina upplevelser! Det hjälper mycket faktiskt. 

    Jag pratade med honom ikväll och det visade sig att det mer handlar om hans egen osäkerhet och blyghet än att han ogillar de andra. Han har helt klart tufft med det sociala och det där du beskriver att det låste sig för dig, verkar också han uppleva. Han säger att det bara blir fel när han försöker säga saker och snurrar runt i hjärnan på honom. Jag var med honom i skopan två heldagar och märkte då att han liksom tittade ner hela tiden och när de andra barnen sökte kontakt med honom så liksom nappade han inte på det utan mumlade mest något tillbaka. Förra skolan var liten och alla kände alla så där funkade det bättre. Där kunde han leka med de äldre barnen och de var snälla och inkluderade honom. Den nya skolan är stor och man leker bara med de som går i samma klass, så egentligen är det inte den bästa skolan för honom. 

    Först funderade jag på om han kan ha ADHD men nu häromdagen bara slog det mig att han kanske har autism. Det som man tidigare kallade Asperger. Fast en högfungerande variant i så fall.
    Får jag fråga hur gammal du var när du fick diagnosen och vilka symtom du hade som barn som ledde till att du fick göra en utredning?
    Självklart frivilligt om du vill svara eller inte 🙂
  • EmilieTh
    EmilieTh skrev 2024-02-06 23:16:40 följande:
    Tack för förståelsen och för att du delar dina upplevelser! Det hjälper mycket faktiskt. 

    Jag pratade med honom ikväll och det visade sig att det mer handlar om hans egen osäkerhet och blyghet än att han ogillar de andra. Han har helt klart tufft med det sociala och det där du beskriver att det låste sig för dig, verkar också han uppleva. Han säger att det bara blir fel när han försöker säga saker och snurrar runt i hjärnan på honom. Jag var med honom i skopan två heldagar och märkte då att han liksom tittade ner hela tiden och när de andra barnen sökte kontakt med honom så liksom nappade han inte på det utan mumlade mest något tillbaka. Förra skolan var liten och alla kände alla så där funkade det bättre. Där kunde han leka med de äldre barnen och de var snälla och inkluderade honom. Den nya skolan är stor och man leker bara med de som går i samma klass, så egentligen är det inte den bästa skolan för honom. 

    Först funderade jag på om han kan ha ADHD men nu häromdagen bara slog det mig att han kanske har autism. Det som man tidigare kallade Asperger. Fast en högfungerande variant i så fall.
    Får jag fråga hur gammal du var när du fick diagnosen och vilka symtom du hade som barn som ledde till att du fick göra en utredning?
    Självklart frivilligt om du vill svara eller inte 🙂
    Glömde att skriva att det var fint det du skrev om att han kan vara en känslig själ och i extra behov av att ha rätt kemi med de människor som är omkring honom. Eftersom han är så liten är det svårt än att säga om så är fallet för min son eller om han faktiskt har någon diagnos. Men båda skulle förstås kunna stämma. 
Svar på tråden Sonen vill ha vänner men vill inte leka med någon. Vad gör man?