Sonen vill ha vänner men vill inte leka med någon. Vad gör man?

Hur fungerade det i förra klassen.
Hade han vänner där?

Om han hade vänner så kan det ju vara så att han sörjer sitt gamla umgänge men även att han kanske har svårt att de nya vännerna inte är likadana.

Har han någon diagnos inom det neuropsykiatriska fältet kan ju just förändringar vara en sådan sak som är svårt för honom.

Kanske ett samtal med exempelvis kuratorn skulle kunna hjälpa honom att sätta ord på känslorna.
För det är ju viktigt att få fram vad som gör att han inte vill leka med de andra, det blir ju lättare att hjälpa honom då.
Är det verkligen personkemin eller är det att han saknar sina gamla vänner och kanske inte vill acceptera flytten fullt ut?

Hej 🙂

Jag förstår hans behov att vilja leka och hans vägran att leka med dom. 🙏 Jag hade svårt för det sociala när jag var liten. Jag visste inte hur jag skulle bete mig. Det låste sig totalt för mig. Det var som att vi pratade olika språk och så var det ju också, vi var olika. Detta blev tydligt när jag var 6 år och gick i förskolan. 

Då han är så liten så förstår han nog inte det han känner och varför det blir som det blir. 
Dock tror jag inte på att tvinga honom att leka med dom eftersom det bara blir motsatt effekt i och med att han redan känner denna omedvetna känsla av att något känns fel och obehagligt. 

För mig blev det senare en autism diagnos, men han kan ju känna så här ändå utan diagnos. 😊 Han kanske är en känslig själ och då i extra behov av att de människor omkring honom ska ha rätt kemi. 

Har tyvärr inga vidare råd i detta, men han / ni har min förståelse i det som sker. 🙏

Tack för dina fina råd! 

Den förra skolan var en liten privat skola där alla kände alla. Där hade han några kompisar i den övre klassen som han tyckte bra om. Det fanns också perioder där då han inte gillade deras lekar och hellre gick runt ensam och det fanns flera där som han inte gillade att leka med, men han hade alltid sitt "gäng" och visste att de alltid fanns där när han ville leka.

Jag vet att han saknar sina gamla vänner och jag vet att ogillar förändringar också.

Pratade med honom lite extra om det ikväll och fick fram att det nog mer handlar om hans egen blyghet och osäkerhet än om att han ogillar de andra. Han säger att allt han säger bara blir fel hela tiden. Bra idé att ev. kontakta kuratorn. 

Tack för förståelsen och för att du delar dina upplevelser! Det hjälper mycket faktiskt. 

Jag pratade med honom ikväll och det visade sig att det mer handlar om hans egen osäkerhet och blyghet än att han ogillar de andra. Han har helt klart tufft med det sociala och det där du beskriver att det låste sig för dig, verkar också han uppleva. Han säger att det bara blir fel när han försöker säga saker och snurrar runt i hjärnan på honom. Jag var med honom i skopan två heldagar och märkte då att han liksom tittade ner hela tiden och när de andra barnen sökte kontakt med honom så liksom nappade han inte på det utan mumlade mest något tillbaka. Förra skolan var liten och alla kände alla så där funkade det bättre. Där kunde han leka med de äldre barnen och de var snälla och inkluderade honom. Den nya skolan är stor och man leker bara med de som går i samma klass, så egentligen är det inte den bästa skolan för honom. 

Först funderade jag på om han kan ha ADHD men nu häromdagen bara slog det mig att han kanske har autism. Det som man tidigare kallade Asperger. Fast en högfungerande variant i så fall.
Får jag fråga hur gammal du var när du fick diagnosen och vilka symtom du hade som barn som ledde till att du fick göra en utredning?
Självklart frivilligt om du vill svara eller inte 🙂

Glömde att skriva att det var fint det du skrev om att han kan vara en känslig själ och i extra behov av att ha rätt kemi med de människor som är omkring honom. Eftersom han är så liten är det svårt än att säga om så är fallet för min son eller om han faktiskt har någon diagnos. Men båda skulle förstås kunna stämma. 

Din son behöver inte nödvändigtvis hitta sina kompisar i skolan. Om han har aktiviteter/hobbies så kan han ju hitta vänner genom det och de har aktiviteten som knyter dem samman och på så sätt kan lära känna varandra.
Skolmiljön kanske känns lite för stressig och livat för honom då han går på en stor skola med mycket människor runtom sig.
Om han befinner sig i en lugnare miljö där fokus är att alla deltagarna ska göra något tillsammans så kanske han känner att det blir lättare och roligare att öppna upp sig till andra.

När jag var liten (i olika åldrar) så spelade jag fotboll, tränade kampsporter, gick i simskola och var med i scouterna. Träffade många människor och åkte på läger och hade det super roligt tillsammans med andra.
När jag blev äldre så spelade jag mycket datorspel och pratade med människor online.
Sen har jag även haft perioder då jag har varit mycket för mig själv och lärt mig att trivas med att vara ensam. Att jag kan hitta på roliga saker själv och inte är beroende av andra för att ha något att göra.

Din son kanske inte känner sig mogen för att ha så många vänner i sin egen ålder just nu. Han kanske känner sig tryggare med att vara med någon mer vuxen person som han tycker är rolig att vara med och hitta på saker med. 

Min granne som hade en tonårs dottar som mina föräldrar känner väl brukade sitta barnvakt åt mig när jag var liten. Vi brukade åka pulka i backen när det var snö och kallt. Vi spelade sällskapsspel och poppade popcorn och hade filmkvällar eller gick till kiosken och handlade tillsammans.

Det gäller att hitta det som känns rätt.
Hoppas att din son i framtiden skaffar sig många bra vänner.

Blir glad för att du känner så 🙏😊

Så blir det för mig också. Det blir för många intryck på en gång som jag inte hinner med att sortera. Även intryck jag inte på en gång förstår förrän efteråt.
Det kan vara mottagarens personlighet som inte kollaborerar med min som gör att jag inte kan vara mig själv, mottagarens försök att hålla uppe en fasad som ej stämmer överens med dess inre, intentioner att använda situationen med mig för eget syfte osv, osv. Det är så mycket som pågår och är man känslig så ter det sig genom dessa symtom. 

Det är ett visst klimat i en större skola, det är hårdare och tuffare. I den mindre skolan visste han nog vad som väntade och så var tempot lugnare så att han hann med. 
Kanske kände han att de äldre barnen hade större förståelse för hur han var och att han var i deras mognadsgrad... 

Jag var 30 när jag fick diagnosen. Något mina föräldrar misstänkt från början, egentligen innan förskola då jag haft sociala svårigheter.
Precis som honom, var jag också rädd när jag väl träffade människorna. Jag kände mig annorlunda gentemot dom och mitt försvar blev övermani där jag tog över på mina villkor. 
Jag kände att de vuxna inte var ärliga. Jag förnam två personligheter, deras riktiga inre jag och deras yttre fasad, och det blev förvirrat. 😣

Kanske skulle det hjälpa honom om ni gjorde en utredning nu så att ni får svar på det som sker. Kanske har ni även sett andra tecken?
Så att han, om det blir diagnos, kanske kan få hjälpinsatser där han kan avlastas med intryck. Man vet inte heller hur det kommer att bli om ett par år när press från skola ökar och sen kommande förpubertet med allt som medföljer.

Har han kontakt med några av de barn som han var kompis med i den förra skolan? 🙂

 

😊😊

Känner du till HSP - Highly Sensitive Person?
OBS! Det är ingen diagnos eller sjukdom. 

Med det personlighetsdraget har man ett nervsystem som är känsligare än genomsnittet. Även här är man känslig för att motparten inte kollaborerar med en själv och man tar även in intryck av djupare och dold karaktär. I dessa överväldigande intryck kan man som HSP också hamna i låsningar. 

Eller så kanske han har en kombination av både diagnos och detta personlighetsdrag. 
Det har jag. 😊

Alltså, han är ju en person, så självklart måste han få ha preferenser vem han vill umgås med.

Visst, klassen/skolan är vad den är och han måste ju kunna vara i klassen med de andra som går där. Men det är ju inget konstigt att vilja leka och umgås med barn man gillar och inte med barn man inte trivs med. Umgås du själv i stor utsträckning med folk du inte trivs med och som du tycker är jobbiga? 

Om det nu är så att han inte trivs med någon i skolan så kanske du ska kolla på nån aktivitet som kan passa honom och hjälpa honom att hitta barn han gillar och vill umgås med. Eller kanske byta skola eller klass.