Min dotter mår så dåligt

Hej
Positivt att du kontaktat vården.

Låter som du själv känner dig väldigt rädd för detta. Att du inte står ut och har nån sorts panik över dotterns starka känslor. Att du vill lösa det NU.

Men det kanske inte kan lösas i en handvändning, så här behöver du ändra fokus.

1. Du ska vara dotterns stabila punkt. Härbärgera hennes känslor.
2. Försök guida henne genom ångesten, när hon efteråt säger att hon är dålig för hon haft ångest, så visar ju det på att hon värderar de känslor hon haft. Det måste hon ju ha fått någonstans ifrån. Har du och pappan haft svårt att prata om känslor? Oavsett - försök köra mer lågaffektivt bemötande och typ säga "det du har gått igenom kallas ångest. Det har många barn och vuxna. Det betyder inte att man är dålig."
3. Dvs när hon har ångest så agerar du lugnt, när hon sedan börjar värdera sig själv, för att hon inte förstår varför hon gör som hon gör kanske?, så liksom förklara vad som just har hänt.

Lycka till! Du vill ju din dotter väl!

Oavsett om hon får hjälp direkt, så är det iaf ingen Quick fix som väntar, hon kanske kommer ha problem ett år till. Så börja redan nu! Försök bemöta henne lugnt, låna litteratur på bibliotek. Kanske tom gå till någon själv och prata.

Vet inte om det finns barnpsykologer privat, annars kan ju det vara värt att prova.

Anonym (härbärget)

Sun 4 Feb 08:07

#2

Anonym (Hjälplös) skrev 2024-02-04 07:51:16 följande:

Min dotter mår så dåligt

Min dotter på 8 år mår jättedåligt. jag upplever att hon har ångest.
jag och pappan gick isär för ett år sen pga massa bråk. i början så upplevde jag inte att separationen påverkade henne något speciellt, men för ca 3 månader sen ändrades allt. Hon har börjat få extrema utbrott. Skriker då fula ord, är helt okontaktbar. När utbrottet lagt sig så blir hon så ledsen och säger att det är något fel på henne och att det är bättre om hon inte finns. Jag försöker trösta henne så gott jag kan och har försökt prata med henne, men det är jättesvårt att få henne att öppna upp sig. Det jag märkt är att hon har ett extremt agg mot sin pappa och säger att hon inte vill vara där mer osv.
jag har kontaktat barnhälsan och haft ett telefonmöte med dom. Vi ska få komma på samtal så att hon får hjälp, men det är 6 månaders väntetid! Jag klarar inte av att se henne må såhär dåligt så länge. är det någon mer som haft barn med ångest och som har några tips på vad som kan hjälpa?

Ursäkta, jag sade ångest. Jag läste för snabbt.

Anonym (härbärget)

Sun 4 Feb 08:13

#3

Anonym (Hjälplös) skrev 2024-02-04 07:51:16 följande:

Min dotter mår så dåligt

Min dotter på 8 år mår jättedåligt. jag upplever att hon har ångest.
jag och pappan gick isär för ett år sen pga massa bråk. i början så upplevde jag inte att separationen påverkade henne något speciellt, men för ca 3 månader sen ändrades allt. Hon har börjat få extrema utbrott. Skriker då fula ord, är helt okontaktbar. När utbrottet lagt sig så blir hon så ledsen och säger att det är något fel på henne och att det är bättre om hon inte finns. Jag försöker trösta henne så gott jag kan och har försökt prata med henne, men det är jättesvårt att få henne att öppna upp sig. Det jag märkt är att hon har ett extremt agg mot sin pappa och säger att hon inte vill vara där mer osv.
jag har kontaktat barnhälsan och haft ett telefonmöte med dom. Vi ska få komma på samtal så att hon får hjälp, men det är 6 månaders väntetid! Jag klarar inte av att se henne må såhär dåligt så länge. är det någon mer som haft barn med ångest och som har några tips på vad som kan hjälpa?

Nytt försök!
Så där har jag själv varit som barn och tonåring. Med extrema utbrott och okontaktbar. När jag hade det så hade jag varit med om en traumatisk grej, så det blev en sorts PTSD.

Dvs det låter som hennes ilska egentligen är en sorg och att hon känner sig övergiven av pappan. Och stark besvikelse.

Som förälder tycker jag du ska prata med pappan, så han förstår hur illa det tagit henne. Han kanske kan hjälpa henne genom detta också. Om inte så har du då den informationen.

Sedan hänvisar jag fortfarande till mina råd ovan, att liksom ta emot hennes känslor (som det låter som att du redan gör) och sedan avdramatisera och förklara. Det är ett sätt att guida i hennes känslor.
"När man blir sådär arg är man ofta egentligen ledsen. är du ledsen?" osv. Prata logiskt om vad som hänt. För så länge du har panik och vill lösa detta DIREKT så kommer hon känna av det.

En nackdel att gå via vården är att de kommer försöker stämpla en och då kan ens självbild sabbas, typ som, jag som måste gå till psykolog. Men möter man någon bra behöver det inte vara så.

Men hade nog kollat om det finns barnpsykologer privat.

LYCKA TILL! och testa att läsa på själv, så du kan vara den förklarande lugna.

Anonym (härbärget)

Mon 5 Feb 09:51

#7

Hellishen skrev 2024-02-04 12:46:43 följande:

Du måste hjälpa henne att acceptera sina känslor. Det är klart att hon måste få vara ledsen, arg, besviken och känna dig övergiven och sviken. Det hade ju vilket barn eller vuxen som helst gjort i den situationen.

Du måste släppa ditt dåliga samvete över din eventuella stöd och fokusera på att stötta dottern. Förklara att alla människor har massor av känslor på insidan, och att det kan kännas som att man är "den enda" men det är ju för att man är inuti sig själv. Andra kämpar de också, men det syns inte.
Förklara det det är helt normalt och rimligt.

Sätt ord på hur ångest känns i kroppen.
Ge henne beröm och bekräftelse när hon öppnar upp. Och påminn henne tusen gånger att du älskar henne, hela henne, förutsättningslöst och alltid.
Ge henne lugn mystik med dig, typ läsa bok varje kväll vid läggdags, då kan hon tanka närhet och också blir det en lugn stund då tankar och funderingar brukar kunna komma upp till ytan utan press och att man frågar.

Kram till er! Och kom ihåg att du är dotterns största trygghet.

bra skrivet, det var det du skrev jag var ute efter.

Min dotter mår så dåligt

INNEHÅLL