Separationsångest?

Sonen (nu 3,5 år) började storbarnsavdelning efter sommarlovet o har verkligen varit svår att lämna hela hösten men nu verkar det ha vänt. Inga tårar längre, o börjar prata mer o vara aktiv säger pedagogerna. Tror att för honom blev det för många förändringar samtidigt (storasyster började förskoleklass, han på ny avdelning,  slutade med nattblöja, välling o napp i ett svep) o att han helt enkelt behövde tid att smälta allt. Så ge det lite tid, ny avdelning med nya pedagoger o kompisar o att kanske vara yngst från att ha varit bland de äldre på förra avdelningen kan nog ta lite tid. O pedagogerna säger väl till om dom känner oro, om han skulle vara ledsen hela dagen? Kanske nån av er föräldrar kan vara ledig från jobbet en dag o vara med på förskolan så han får visa sin avdelning o vad han brukar leka med? Jag gjorde det sista semesterdagen innan han skulle börja nya avdelningen,  o sen en halvdag under hösten när han verkade vantrivas som mest. Givetvis efter att ha pratat med pedagogerna o kollat så det var ok, men dom tyckte bara att det var bra.