• baobab

    Separationsångest?

    Hej, jag har en son som är 2,5 år och som jag börjar bli lite orolig för. Allmänt verkar han må bra och han är framåt och social. Dock har han, och har alltid haft, svårt för separationer. Hans inskolning tog fem veckor och efter det var han ofta ledsen vid lämning, även om han ibland skuttade in ganska obrytt. Nu har han bytt avdelning och är extremt ledsen vid lämning. Hela vägen till förskolan skriker han "snääällaaa mamma/pappa, lämna mig inteeee" och han säger att det är jobbigt att säga hejdå. Vi tänkte att det skulle gå över lite med tiden men tre veckor senare är det ff likadant. Vi har pratat med förskolan och dom säger inprincip att det är normalt och vissa kommer alltid tycka lämningen är jobbig, men att han mestadels är glad under dagen. Vi känner att vi snart inte klarar av de här jobbiga lämningarna... Och det finns lite fler saker som gör att jag undrar, tex så är han inte mammig eller pappig utan vill alltid ha oss båda, tex vid nattning. Ska nån gå hemifrån blir han ledsen. Om vi har vänner hemma som han gillar blir han jätteledsen när de går. Och temat är detsamma, han säger att han saknar oss och att det är jobbigt att säga hej då. Låter detta normalt, som något som kanske klingar av med åldern i takt med att han blir mer självständig eller borde vi kolla upp det?

  • Svar på tråden Separationsångest?
  • TL12

    förvarna en stund innan att det snart är dags att gå eller vad nu som kommer hända 
    och hur jobbigt det än så var konsekvent mot barnet 
    se det på ett längre perspektiv att det kommer förmodligen ändra sig till det bättre med tiden 
    bara ni orkar hålla på , avlös varandra så ni delar upp fajterna ?.
    kom ihåg 
    ungen ska ju inte dö för att hen är ledsen 
    även om det känns i mamma hjärtat 

  • baobab

    Ja frågan är om det blir bättre? Vissa barn lider ju av separationsångest utöver det normala och behöver hjälp...men får fråga på vc om så är fallet lr om det "växer bort".

  • Kammen320

    Sonen (nu 3,5 år) började storbarnsavdelning efter sommarlovet o har verkligen varit svår att lämna hela hösten men nu verkar det ha vänt. Inga tårar längre, o börjar prata mer o vara aktiv säger pedagogerna. Tror att för honom blev det för många förändringar samtidigt (storasyster började förskoleklass, han på ny avdelning,  slutade med nattblöja, välling o napp i ett svep) o att han helt enkelt behövde tid att smälta allt. Så ge det lite tid, ny avdelning med nya pedagoger o kompisar o att kanske vara yngst från att ha varit bland de äldre på förra avdelningen kan nog ta lite tid. O pedagogerna säger väl till om dom känner oro, om han skulle vara ledsen hela dagen? Kanske nån av er föräldrar kan vara ledig från jobbet en dag o vara med på förskolan så han får visa sin avdelning o vad han brukar leka med? Jag gjorde det sista semesterdagen innan han skulle börja nya avdelningen,  o sen en halvdag under hösten när han verkade vantrivas som mest. Givetvis efter att ha pratat med pedagogerna o kollat så det var ok, men dom tyckte bara att det var bra. 

Svar på tråden Separationsångest?