Fick en chock av sidan "Låneakuten" på Facebook. Varför lever folk över sina tillgångar?

Det roliga är mär folk säger att alla minsann borde kunna lägga undan en hundralapp.

Ok vi säger så. En person lyckas lägga undan 100 kr i månaden och resten går till nödvändigt och ingen lyx.

På 1 år blir det 1200 kr. 

Vi säger att en annan person lyckas lägga undan 200 kr i månaden.

På 1 år blir det 2400 kr.

Vad tror ni, mattesnillen, händer när hyran plötsligt ökade med 600 kr samtidigt som maten och elen blev mycket dyrare?

Hur länge räcker en buffert på nån hundralapp i månaden, när ALLT blir dyrare?

Efter en inflation där lån steg, där el steg osv, där människor med GOD ekonomi plötsligt inte fick råd och fick börja nagga av sina STORA BUFFERTAR

så tycker ni det är konstigt att den fattiga människan med sin LÅGA BUFFERT inte fick sin buffert att räcka i flera år?

En buffert bör man ha ja, men en låg buffert tar slut snabbt när tiderna är som de är.
Bufferten kanske de fick att räcka så länge som möjligt men någon gång tar den ju slut om man måste använda den??

Alla säger: spara så du har en buffert att använda när det behövs!

och den när personer tvingats använda upp sin buffert, så får de höra hur dåliga de är som inte har en buffert!

Logiken??

Just precis! Många väljer dessutom en bostad som de inte har råd med, bara för att "man måste ju ha lite utrymme" eller att man vill ha en fin bostad. Ja, vill man det så får man ofta faktiskt jobba för det. Är man lågavlönad kan man faktiskt bo i en billigare hyreslägenhet. Men många anser sig "för fina" för att bo så "simpelt": Jag och min sambo bodde i varsina hyresbostäder som yngre, dvs vi förstod redan då att man måste rätta sig efter sin ekonomi.

Men då måste du ju flytta till billigare. Det fattar du väl själv? Att det inte ska finnas något boende - mindre och längre bort från stan/centralorten - som du har råd med med sjukersättning, tror inte jag på. SÅ låg är inte ersättningen. Håller med. I sådana fall brukar det alltid handla om antingen saker som de "behöver ha" nu, t.ex. extra TV-kanaler, onödigt snabbt bredband, blanka tidskrifter, vin, cigg, krogbesök. Eller skulder som de betalar tillbaka på, för dåliga beslut tidigare. Eller naturligtvis ett onödigt stort och dyrt boende.

Man "behöver" t.ex. inte en tvåa som ensamstående, eller en trea som par (eller en vuxen och ett barn), och man "behöver" inte heller bo nära sta'n. Man behöver inte heller ha bil, om man bor på en ort där det finns kollektivtrafik (och var finns det inte det idag?). Särskilt inte om man inte jobbar, för då har man inte bråttom någonstans.

Men många ser sådant som självklarheter, och sedan kan de inte hjälpa att ekonomin inte går ihop - menar de själva alltså. 

Och när skall du svara på min fråga?

Varför väljer du att utgå från att folk som har det kast ställt. väljer att leva med osunda matvanor, och konsumerar massa godis när de tittar på film? 

Till dig också så: hur ÄR den här mystiska situationen? Vilka utgifter - rent konkret nu! - är det som dessa människor måste ha, som andra människor som klarar sig på samma inkomst inte måste ha?

Det är därför man alltid ska ha en rejäl buffert. 

Ja, en egen firma innebär naturligvis risker. 

Jag har läst Fattigdomsfällan, och den bekräftade ju snarare att det INTE är synd om fattiga i Sverige. Hon berättade ju själv att hon inte lämnade in kvitton på t.ex. läkemedel till soc, för då skulle bidraget kunna försenas några dagar (hon hade gjort erfarenheten att socialsekreteraren gjorde enkla ansökningar utan några extra kvittion att kolla först), och hon kunde inte hushålla med bidraget så hon tänkte kortsiktigt att "om jag inte begär pengar för läkemedel så får jag bidraget fortare".

Hon köpte sprit, cigg och fet utemat, och i på något märkligt sätt så hade hon gått från att vara en respekterad företagare, till att genast när hon hamnade på soc ha ett stort antal polare som kom hem till henne och delade på spriten, när hon hade råd med en flaska..?

Då får man väl lägga ner firman, eller ännu hellre tänka sig för innan man startar en egen firma. Det VET ju alla att man inte har samma skydd sedan - A-kassa och sådant. Jag arbetar själv i en bransch där många har F-skatt, men jag har valt att ha A-skatt och få lön även om jag tjänar lite mindre på det, just för att inte hamna i sådana fällor. Skatten dras direkt och det jag får ut är mitt. 

Det stod i boken. Eller har vi inte läst samma bok? Hon köpte cigg och sprit och fet utemat. Hon ansåg att det var så synd om henne att hon "behövde" det. De gyllene vågorna när spriten gick ut i blodet från magen, och vad det var...

Och det är just den inställningen som går igen i alla sådana fattigdomsberättelser, om man skrapar lite på ytan. Jag tänker på alla snyftreportage i Aftonbladet också: "Lille Liam, 3 år, måste frysa i vinter, för mitt socialbidrag räcker inte till en vinteroverall, säger mamma Miranda 22 år". Och så ligger det alltid ett cigarettpaket på bordet, och Miranda har hår- och ögonfransförlängningar, ankläppar, silikonbröst, fillers och nygjorda tatueringar.

Hur råkar man snubbla in i en låst grupp som kräver att man svarar på frågor för att bli insläppt?

Nu var min mamma inte så stor i maten, så det gick trots allt bra.  Och hon köpte bananer också, för att lyxa till det lite. Precis. Nu hade hon inte så många tänder kvar och hon skötte dem supernoga för hon var rädd för både kostnaden och smärtan. Hon var så ömtålig de sista åren och väldigt rädd att behöva dra ut en tand.Får hoppas att du hamnar på denna fantastiska inkomst också, om du tycker att det låter mycket.

Egentligen förtjänar du inget svar, men jag känner att jag ändå svarar för att min numera avlidna mor inte förtjänar ditt hån. Hon ligger i en urna på krematoriet för tillfället och väntar på att bli gravsatt. Så det känns faktiskt rätt jävligt och det blir inte bättre av ditt hån.

Nåväl. 
Hon hade 12 300 in och efter hyran 7900 kvar.
Sedan tillkom hennes fasta telefon 448 kronor per månad.
El ca 300.
ICA runt 800 kronor. 
Försäkringar 300
Hemtjänst drygt ca 2500.

Vilket av detta menar du att hon kunde skippat?
De 800 på ICA bekostade även mediciner, då hemtjänsten betalade det med hennes ICA/VISA-kort.

Och nej, hon la inte pengar på något annat. För det första var hon gammal och mycket, mycket trött och lämnade sällan sitt hem. Eller ens sin säng för den delen. Hon hade eett toaspann bredvid sängen för att slippa gå till toaletten. Men du kanske tror att hon var på lokal och slösade upp 50-lappen som blev över varje månad?

Jag vet vad hennes pengar gick till, jag skötte hennes ekonomi i tio år innan hon gick bort. Vi hade ett medanvändaravtal i hennes bank. Så du kan bara tiga med dina elaka spekulationer.

Vem fan är du att sitta och prata ner en död gammal människa? 
Och som sagt, jag håller på med bouppteckningen nu och det fanns absolut NOLL överraskningar.

Till sist, du visste att min mamma nyligen dött. Ändå var du tvungen att solka ner hennes minne. Känns det bra nu eller?

Fy fan alltså.
Precis. Men det förstår inte vissa "ekonomiska" individer. Det är lätt att sitta och gapa.

Jo, jag har väninnor som jobbar som socialsekreterare, där får man höra en del. Folk anser sig vara berättigade till en massa saker. Socialsekreterarna får t.ex. ofta reda på att klienterna har bankkonton som de inte har redovisat, fast de har skrivit under på heder och samvete att de har redovisat alla sina tillgångar. Det kommer fram när socialsekreterarna plockar ut skattedeklarationen från Skatteverket; där framgår även ränteinkomster. Då säger personerna "ja men det där är ju mina SPARPENGAR! Dom har inte ni med att göra!". 

Eller folk som inte har dragit in på sin konsumtion under en uppsägningstid på tre månader, fast de har vetat att de inte är med i någon A-kassa utan att det blir soc sedan. Då räknar soc med att de borde ha levt på socialbidragsnivån de senaste tre månaderna, och kräver in kontoutdrag för att kontrollera att de har gjort det. Har de inte gjort det, så blir det inget bidrag förrän den summan som de levt över socialbidragsnivån har "gått åt i tid", så att säga. Detta blir det ett himla liv om - de tycker inte att det är konstigt alls att fortsätta att slänga ut pengar, fast man är uppsagd och vet att man snart inte får någon inkomst mer!

Självklart väljer man att vara anonym med tanke på hur arga de som känner sig träffade blir. Man har ju hört att vissa har blivit stalkade för mindre.

Då finns ju socialbidraget. Man får helt enkelt gå ner i standard. Som sagt, jag tycker att det är orimligt att folk som har VARIT högavlönade, men för flera år sedan, ska kunna fortsätta leva på den standard de vant sig vid - men för skattebetalarnas pengar. Det ÄR ingen självklarhet att man ska få ha kvar en standard som ligger över medelsvenssons resten av livet - eller ens i flera år - bara för att man en gång för länge sedan uppnådde den standarden. Utan då får man ju göra som alla andra som inte är högavlönade: flytta till en hyresrätt, sälja bilen och åka kommunalt...

Angående att försörja varandra, så är det så inför soc också. Den ena får inte socialbidrag om den andra har en lön som räcker för att försörja hela hushållet själv. 

Vi måste tillbaka till att de SGI-baserade bidragen är till för en övergångsperiod. Har man inte kommit tillbaka till sitt gamla jobb och sin gamla lön efter låt oss säga ett år, så måste man ställa om sin ekonomi helt enkelt. Detta var också tanken från början för övrigt. 

Det var ytterst länge sedan jag fick något från Fk. Jag arbetar hemifrån, och jag blir aldrig så sjuk så länge att jag inte klarar mina deadlines. Man har ju t.ex. sällan konstant feber, utan den går upp och ner. 

Jag kollade nu, och taket är 47 750 kronor. Det är betydligt över medelinkomsten som är  38 300 kronor. Det är inte dåligt, om man betänker att det är för att INTE arbeta, och att det kommer ifrån skattebetalarna.

Spelar roll? Vi har inte råd att dalta med människor på det sättet längre. 

Detta är ju oerhört mycket pengar för att INTE arbeta. Ser du inte det själv?

Ja, jag tycker att det ska gälla alla. Detta du uttrycker nu är en inställning som bara finns i Sverige. I andra länder är det så, att har man en bra lön så har man råd att köpa ett hus, men har man sedan inte den lönen längre - oavsett orsak - så får man sälja det igen och flytta till billigare. Även om det svider i hjärtat, men det är så det ÄR. För ALLA. Det är ingen som tycker att ANDRA människor ska betala amorteringarna och räntorna på det fina huset. Det är just sådana här attityder som gör att vi har världens högsta skattetryck.

Och dessutom: om ett hus ska räknas som en skälig levnadsstandard som man måste få ha även om man är sjuk eller arbetslös - då borde ju hus även delas ut till alla socialbidragstagare. Eller? De har ju samma behov i så fall.