Fick en chock av sidan "Låneakuten" på Facebook. Varför lever folk över sina tillgångar?

Ja, om inte dessa möjliggörare fanns skulle de tvingas ta ansvar för sin ekonomi, något som bara vore nyttigt och till gagn rör dem.

För de enskilda barnen kan faktiskt system med privat välgörenhet (som finns t.ex. i USA) fungera bättre. I Sverige ska ju allting alltid ANMÄLAS till en myndighet och sedan ska det UTREDAS. Men ett barn vågar inte gå och berätta för skolsyster eller kurator om att det inte får mat hemma, om det vet att det kommer att bli en utredning och föräldrarna då kommer att få veta att det har skvallrat. Barn vågar inte riskera den lilla trygghet som trots allt finns. 

I andra länder med privat välgörenhet kan ett sådant barn gå någonstans och få en bit mat på skolvägen, utan att någon ställer frågor eller tar upp namn och adress. Och föräldrarna behöver aldrig få reda på det.

Ja, jag kan tänka mig att socialsekreterare har en del att berätta.

Vet en granne till mig som lyckades lura till sig 50 000 i försäkringspengar från Folksam pga något påhittat. Dessa pengar såg han till att få in på sitt sparkonto som han hade  öppnat i en annan bank för att inte soc skulle upptäcka det, han fick alltså bidrag samtidigt. Han levde loppan för pengarna och festade varje dag i drygt 1 månad. Sen när pengarna var slut och han pratade med soc visade det sig att någon hade tjallat till soc om att han fått pengar från Folksam, därför blev han utan bidrag i 3 månader, då de menade att de pengar han hade fått skulle räcka så länge, och då tiggde han pengar av andra för sin överlevnad (soc betalade hyran åt honom men inte något mer).

En annan person håvade in socbidrag från 2 kommuner samtidigt. Detta var i slutet av 80-talet när register inte samkördes på samma sätt som idag. Han fick dubbla bidrag i 7-8 månader innan det upptäcktes, och han blev återbetalningsskyldig, men sket i att betala, så det hamnade på kronofogden.

Det är mycket mygel ute i stugorna. Så vissa kanske inte ska gnälla på politiker som myglar och skaffar sig förmåner, när de inte är bättre själva.

Fast man får tåla att saker ifrågasätts utan att kalla det "spy galla".  Det "spys ju ofta galla" på välbärgade personer från "fattiga" (i Sverige finns dock inte något som kan kallas verklig fattigdom, då vi har ett socialt skyddsnät för de som hamnar utanför arbetsmarknaden av olika anledningar, samt en bra sjukförsäkring). Visste du till exempel att en del sjukskrivna får mer ut i månaden än en del låginkomsttagare?

Jag tror också att många är överens med mig om att som vuxen, och särskilt om man har barn att sörja för, så ska man kunna ta ansvar för sin ekonomi och ta ansvaret att vidareutbilda sig om man känner att ens ekonomiska situation är ohållbar. Att vara vuxen är inte som att vara tonåring, då man kunde gå till morsan eller farmor och be att få några hundra.