Han vågar inte

Men fortfarande var det ju hon som var hans fru. Du skriver att det här var den bästa relation du haft och det låter sorgligt. Nästa gång du blir kär är det förhoppningsvis i nån som inre har nån fru som han åker hem till. Tänk att få känna sådär starkt för nån utan att behöva dela honom med nån annan kvinna... Du borde unna dig själv det. 

Ja, vi VET. Det var ju det JAG skrev? Men det var INTE det jag frågade. Du svarar inte på det man frågar utan upprepar det man skrivit... (Exempel: "Fråga: Jag vet förstås att Jorden är rund men hur mycket väger den? Svar: Ja, Jorden är faktiskt helt rund, som ett klot eller en boll, och det har man vetat sen år blablabla...") Lite irriterande att du tar varje chans att upprepa ditt favoritämne men ignorerar det väsentliga i en text. Mycket intressant detta med ditt urval av vad du uppfattar i en text... Du plockar liksom ut en liten del som inte är poängen, inte väsentligt och som ingen frågat efter men som DU vill älta om och om igen = snuttefilt-beteende. 

Min fråga var: Vill du inte känna dig minst lika älskad av en man och veta att han bara är din? (Hur du kände med den här mannen slipper jag helst läsa om ännu en gång om det skulle vara möjligt?)

En sak förstår jag inte riktigt. Du skrev att du inte tyckte att han var attraktiv från början, utan att du tyckte att han var för gammal, för tjock, för hårig osv. Varför hade du då trekant med honom den gången? När kompisen sa att han skulle bjuda in "Jocke" till trekanten, ville du inte se bilder på honom då? Frågade du inte om ålder och sånt? Ville du ha trekant med vemsomhelst oavsett om du var attraherad? För det är ju inte svårt som kvinna att hitta män som gärna ställer upp på trekanter och vad det nu må vara, så varför skulle kompisen bjuda in nån som du inte var attraherad av? 

Ts, förlåt med du är äcklig

Jo, det är intressant vad folk fokuserar på. Du verkar bestört av att en kvinna kan ha sex med lite vem som helst. Jag kan försäkra dej om, och jag förstår om det för dej framstår som lite av en kioskvältare, att sex kan va skönt för en kvinna även om mannen inte är en total jackpot eller ens snygg.

Vad JAG tycker är mer beklämmande är att TS faktiskt inte alls gillar nuvarande upplägg med den här otrogne mannen MEN väljer ändå att fortsätta relationen som ett självskadebeteende i ständig flykt från känslan av tomhet. 

Jag har aldrig ifrågasatt att du har trekanter eller sagt att du inte är "relationsmaterial". Återigen läser du in sånt som jag aldrig skrivit. 

Om du ville ha trekant med vännen så kunde ju du ha bjudit in en tredje part. Du var ju inte tvungen att låta vännen bjuda in sin kompis. Att han inte visade bilder är givetvis för att han trodde att du skulle säga nej då. Det är inget fel med att ha trekanter om man vill det men man man behöver ju inte låta nån man styra ich bestämma, man kan ju ta kommandot själv. 

Du vill vara i en monogam reletion. Bra. Hur ska du göra för att komma dit? 

Ja, om man bjuder in en person till en trekant så tänker jag att man väljer nån som man är attraherad av. Det låter logiskt för mig. Att sex kan vara skönt ändå har jag inte sagt nåt om. 

Ja, hon verkar inte vilja sluta träffa honom med tanke på att det är ett och ett halvt år sen han gjorde slut med henne och de hade sex senast för en vecka sen. Och jag tror att de kommer att ses även när hon flyttar, åtminstone kommer de att ha kontakt.

Jag tycker att det gör det. Du behöver ta kommandot själv, tänjer jag. Och inte låta män styra och bestämma. Du behöver bryta vissa mönster.

Du har skrivit tidigare att du vill vara till lags och göra andra nöjda istället för att tänka på dig själv. Du har också beskrivit din självbild och att du inte tycker att du är värd bättre. Jag tänker att du behöver tänka mer på dig själv och vad du vill, vad du mår bra av och vad som är viktigt för dig. Du behöver ställa krav och inte ställa upp på nån annans villkor fast du mår dåligt av det.

Du skrev för nån vecka sen att han sms:ade och sa att han kommet över. Som ett påstående. Och du accepterade det. Trots att han oftast ställer in. Du accepterar att bli behandlad som en dörrmatta.

Det här handlar inte om att skamma kvinnor som njuter av sex med okända män eller har trekanter eller "experimenterar" sexuellt. Det handlar om att du upprepar mönster som du mår dåligt av.

Jag tycker visst att det har betydelse hur ni träffades. Av ovanstående anledning. 

Vad du väljer att svara på är förstås upp till dig. Det som irriterar mig är att du tar varje chans att upprepa hur fantastiskt det var när ni träffades och ge målande beskrivningar om hur kär du var och hur älskad du kände dig. Alltså vi vet och vi förstår. Men jag tror att det är kontraproduktivt att älta det. Jag hade föredragit att du skrev "det vill jag inte svara på" istället. Det är självklart upp till dig hur du gör men du kan du kan inte heller hindra mig från att säga vad jag tycker om det. 

Om du vill ha en monogam relation var givetvis en retorisk fråga. Jag vill att du ska öppna dig för tanken att känna minst lika starkt för nån och det är på riktigt och han är inte gift utan är bara din. Det känns inte som om du tror på den tanken. 

Du skrev tidigare att ingenting är värt att må såhär dåligt. Mycket bra skrivet! Då är det inte värt att träffa eller ha kontakt med den här mannen för då förlänger du lidandet.

En metod som har hjälpt mig är att räkna tiden som jag inte har träffat eller haft kontakt med mannen: nu har det gått x antal dygn, en vecka, en månad, ett år, två år, första julen osv. Och så berömmer jag mig själv hela tiden och firar varje steg. Och då är det noll kontakt. Blockerade honom överallt. Raderade kontaktuppgifter och meddelandehistorik (även papperskorgar i mobilen/mejl/appar). Slängde lappar och liknande. (Kan vara svårt om det går att googla nummer eller om man lärt sig utantill men det blir ett större steg att ta kontakt om man raderat allt.) Följde honom inte på några medier utan blockerade överallt då hade behövt skicka ny vänförfrågan för att ta kontakt och det hade jag tyckt var pinsamt. Tyvärr tillät jag mig att googla på nätet och läsa nyheter (halvkändis) och jag hade ursäkter för det (han var döende i cancer och jag "måste ju bara kolla om han lever!!"). Så i början googlade jag hans namn några (många) gånger om dagen. Jag läste också inlägg på hans öppna konto på Instagram. Tyvärr. Men allt eftersom tiden så blev mer och mer sällan. Till slut kunde det gå månader utan att jag googlade. Och ibland tänkte jag inte på honom på flera veckor. Tills han hittade mig i en dejtingapp och tog kontakt. Givetvis drog han en snyfthistoria om hur sjuk han var och att han var sjuk redan när vi träffades (hade cancer utan att veta om det) och att det var därför han behandlat mig illa. Han bad om ursäkt för allt. Han hade det såååå svårt! Och han ville ses och prata... Nästan två år hade det gått sen vi träffades sista gången.Trillade jag dit igen? Nej, det gjorde jag inte. Som tur var. Jag velade fram och tillbaka. Men jag tackade vänligt nej och önskade honom lycka till. Beklagade förstås hans sjukdom och sa att han inte behövde be mig om ursäkt eftersom det inte spelade mig nån roll längre och inte var nåt jag tänkte på eller nåt dom påverkade mitt liv. Som om jag gått vidare för länge sen och inte brydde mig längre. Det hade jag såklart inte gjort (mitt hjärta stannade varje gång han skickade meddelanden) men det var vad jag ville få honom att tro. Jag har ångrat mig massor. Och jag har ältat och undrat vad som hade hänt om jag träffat honom igen. Även om jag vet svaret. "Men tänk om det var som han sa, han hade ju cancer, tänk om han var kär i mig, en kaffe på stan hade jag väl inte förlorat nåt på...?" Jo, men visst. Snygga ursäkter. Jag ångrar mig fortfarande ibland. Nu är han död så nu är det försent. Ältar gör jag fortfarande ibland. Men inte lika ofta. Bara några gånger om året när jag tycker lite extra synd om mig själv. Jag har ingen jag kan prata med om detta. Det är ingen som fattar och ingen verkar bry sig.

Jag förstår. Det jag är ute efter är att det, som jag uppfattar det, verkar vara ett mönster i ditt liv att män bestämmer och sätter villkoren och du vill vara till lags för att bli omtyckt. Jag kanske har fel och det är ju jättebra i så fall. Men enligt dig var det ju så att vännen visade bilder av dig för mannen men inte tvärtom. Det låter märkligt för mig. Du frågade inte om bilder, skriver du, och det kanske var anledningen. Men jag ser ändå sånt som tyder på att du låter män behandla dig på ett visst sätt. Förhoppningsvis har jag fel. 

Jag attraheras också av annat än utseende. Men du har själv skrivit att du faktiskt inte var attraherad av honom (och då antar jag att du menar överhuvudtaget och inte bara sett till utseende) i början och att du inte heller var ute efter en relation. Ändå lät du vännen ge honom ditt nummer och gick med på att träffa honom på tu man hand. Du ville ha en kk-relation, har du skrivit, men du var inte attraherad av honom. Ändå började ni ses. Då undrar jag varför? Om du vill svara på det. 

Tack för förklaringen. Då förstår jag lite bättre. Jag har aldrig sagt att du har märkliga preferenser. Men det låter på det du beskrivit tidigare som om många män har behandlat dig illa i relationer. Jag tror att du aktivt behöver söka dig till andra sammanhang och hitta andra sätt att träffa män än vad du är van vid. 
Uppvaktad på vilket sätt? 

Jag tycker att det låter märkligt att nån som är så framgångsrik "inte finns" på nätet... 

Men du har vänner som säger bra saker om dig. 

Du skrev tidigare att du är mycket snyggare än han och att du sänkte din standard för hans skull. Du verkar ändå ha ett visst självförtroende och tycka att du duger. 

Det är nog just den här biten du behöver jobba med i terapi.

Du upprepar gammal skit så länge du imte tagit itu med grundproblemet.Försök tänka objektivt. Det är nämligen helt uppenbart din familj som är ett problem. Jag skulle ALDRIG kalla mitt barn avskyvärd. Det är helt otänkbart.