Han vågar inte
Ezmeraldah skrev 2025-03-12 23:16:54 följande:
Det var väl bara nån vecka sen han kom över till dig helt apropå och hade sex med dig och drog? Så "framåt" verkar det inte ha gått på på ett och ett halvt år...
Inlägg från: Anonym (Deppig)
|
-
Det var ju det jag sa. Det har inte rört sig framåt.
-
Jag tror att han helt enkelt är deprimerad. Allt är ändå skit så vad spelar det för roll. Han hade skickat ett meddelande att vad spelar det för roll om han lever eller dör, får se om vi ses något mer, tidigare under dagen. Jag har berättat om det i tråden tidigare men kom inte ihåg det nu.Ezmeraldah skrev 2025-03-13 00:55:30 följande:Ja jag förstår den biten. Men att han fortfarande inte kunnat förklara varför han bara plötsligt försvann och inte kom hem efter jobbet utan att höra av sig tyder på att han träffade nån annan. Nåt är det ju han döljer. Hur många dagar tog det innan du fick tag i honom på telefon?
Jag är 99% säker på att han är bipolär, men han erkänner det inte själv. Vi träffades under ett maniskt skov och han försvann under en depression. Han bockar av alla tecken på listan för bipolaritet.
Med det inte sagt att han inte kan ha träffat andra kvinnor under tiden vi inte haft kontakt, det är mycket möjligt. Men just då tror jag inte det. -
Känns ju inte realistiskt. Han får ju mig att också må dåligt, även om jag mådde jättebra när vi först träffades.Anonym (LOB) skrev 2025-03-13 06:34:30 följande:Och du hoppas nu att han ska lösa dina problem?
Jag har ju också problem med psykisk ohälsa och en blind som leder en blind.... Jag erkänner ju i alla fall att jag har problem med mitt huvud. -
JagAnonym (LOB) skrev 2025-03-13 08:10:14 följande:OK, om nu han inte kommer lösa din problem. Vem ska göra det då?
-
Jag prokrastinerarAnonym (LOB) skrev 2025-03-13 08:56:53 följande:När?
-
Ni är ju ännu mer involverade i varandra än vad vi är och jag kan till och med tycka att det din älskare gör är värre än min. Sen kommer inte. Det är alltid något som kommer emellan.Anonym (Miam) skrev 2025-03-13 09:24:53 följande:Jag har varit inne o skrivit förut. Står i samma. jag skjuter också upp. Vi träffas dock. I sommar är det två år. Jag vet vem hans fru är. De har det inte bra. Men han skulle lämna nu till våren. Nu har frugan varit sjuk. Nu är det hans tur. Massa undersökningar. Det kan vara allvarligt. Men samtidigt en del av livet. Jag ser hur dåligt han mår. Hans familj är otroligt oroliga för honom. Han söker läkarvård så nu har de hittat diverse fysiska saker de ska undersöka vidare. Men inget av hans symptom kommer därifrån, De kommer nog mest troligt av hans dåliga psykiska hälsa. Han är trött mår illa och kräks. Rasat i vikt. Precis som jag när jag skilde mig. Men jag framstår som o empatisk som inte tar oro för cancer på allvar. Jag försöker bryta var o varannan dag. Har också en annan man jag träffat för promenader o fika men sitter liksom i klister med den här mannen. Som bara skapar drama o tårar. Ändå sugs jag till honom som en drog. Så sjukt. Funderar på att berätta för den otrogne att jag träffat en annan för en fika för då kommer han inte vilja se mig igen. O då river han plåstret. Men jag går sönder. Men kanske ändå det bästa som kan hända. samtidigt får jag ångest. Tänk om han är sjuk på riktigt o jag inte tog det på allvar.
Och även om han är sjuk har du inte den skyldigheten mot honom, han har en familj som kan stötta honom. Hade han stöttat dig i en liknande situation?
Tänk så här. Om han faktiskt är sjuk på riktigt så borde han ta tag i sånt som han verkligen bryr sig om, livet är kort. Väntar han för länge så hinner han aldrig komma fram till "sen".
"Min" vet om att jag dejtar, men han blir snarare hånfull och frågar hur mycket kuk jag fått på sistone. Det är inte hans ensak kan jag tycka så jag svarar så klart inte på det.
Kram till dig! -
Det är ju lätt att ge råd åt andra så jag säger inte vad jag tycker du ska göra, du vet ju vad som är det bästa.Anonym (Miam) skrev 2025-03-13 12:07:52 följande:Han har försökt stötta men han stöttar ju 8-17 typ sen åker han hem till familjen. Flertalet gånger har jag blivit ledsen och situationen har tärt enormt på mig även fast jag har mig själv att skylla. Då säger han bara det kommer inte va såhär sen men vi är inte där en. Han säger att han kommer lämna. en del av mig tror honom inte n del av mig tror att så fort det blir skarpt läge så hittar han skäl. En sån kommentar du får om att du dejtar skulle min också kunna säga typ. Blir mycket förakt från hans sida o lite hånfullt om att jag är så rädd för ensamhet. Ja jag vill inte leva ensam men tror att han är mer rädd för han tänker att han snart har förlorat både mig o frun.
I alla andra fall har jag alltid agerat som att jag ska låta det göra lika ont på dem som det gör på mig, har alltid gett kalla handen om jag inte fått gehör. Det här är första gången jag har gått utanför min komfortzon och faktiskt talat om vad jag känner, gjort mig sårbar, för att ibland måste man våga. Synd bara att jag valde fel man och fel tillfälle att kasta mig ut på djupt vatten. -
Ja, för mig är det det som är det svåra. När det är varmt är det ju så jäkla bra, jag vill bara vara kvar i den känslan för alltid. Jag tänker också att det är som ett missbruk. Hur många andra missbrukare vet inte också om att fastän den där kicken som är så skön så är baksmällan eller avtrippen vidrig.Anonym (Miam) skrev 2025-03-13 17:51:10 följande:Ja jag vet aty jag borde sluta träffa honom. För min skull och för alla andras. Jag vet egentligen allt jag ska eller borde göra. Tänker ibland att det måste vara som vilket missbruk som helst man vet ändå går det inte. O kanske imorgon eller nästa vecka eller om bara. Ja vi är jätte involverade och det är på något sätt värme o kyla som håller mig fast. För egentligen vill jag ju inte ha det såhär. O skulle det bli vi hur ska jag då må i att han låtit mig sitta på paus så länge? är det då min ilska kommer? Jag hatar mig själv. jag vet att jag är vidrig. Min moral är rått ändå är mitt handlande så inåthelvete fel men jag kan inte sluta. Han ringde mig på väg hem Idag Igen o sedan blir det tyst några timmar.
Min psykolog använde ordet att jag kärleksknarkade när jag hade min promiskuösa fas (fast jag kallar det intimetsknarka) och det ligger nog mycket i det. -
Jag håller ju med er! Det är inte så att jag säger emot. Jag vill, och jag kommer nog dit en dag. Eller det gör jag, till sist får jag nog. Jag känner mig själv. Jag levde ju i ett kärlekslöst förhållande med någon som kallade mig vidriga saker i över 10 år innan jag slängde ut honom. Skillnaden där är att ingen visste ju om det utan tyckte han var så himla bra. Nu är det ju knappt någon som vet, jo min bästa vän och en annan jättefin kollega som har fått trösta mig många gånger vet, men annars berättar jag inte för någon att jag är kär i en gift man som bara utnyttjar mig.Anonym (LOB) skrev 2025-03-13 17:36:22 följande:Något konstruktivvt till TS: Blocka honom
Killen är ett as och har varit rejält taskig och ojust mot TS. Men situationen hon sitter i kan hon åtgärda själv. -
Uppenbarligen inte tillräckligt. Men det var ju också därför jag inte var intresserad av något seriöst innan han övertygade mig om det inte var någon fara.Ezmeraldah skrev 2025-03-13 18:22:15 följande:Gör du nånting för att träffa bra män?