Han vågar inte

Min plan med honom var från början ingenting. Det är en slump genom en gemensam bekant att vi träffades men den historien hör inte hit. Visste inte att han var gift,  men när det sen blev tal om att fortsätta ses (på hans initiativ) så resonerade jag som att det är inte jag som gör fel, jag är inte i ett förhållande. Ligger han inte med mig ligger han med nån annan. Jag var inte ett dugg intresserad av något seriöst med honom. Mycket äldre, gift, inte min typ utseendemässigt. Trodde verkligen inte att det skulle bli mer än ett par gånger men vi började prata, sågs allt oftare (och inte för sex) och jag var tydlig med att jag höll på att få känslor men han hade redan dem. Och på den vägen är det.

Men det spelar ingen roll nu. Jag försöker inte försvara mig, jag är bara ledsen och mitt hjärta är i tusen bitar. Hade önskat ett annat slut.

Jag förstår det bara inte. Hur kan man medvetet välja att såra någon annan på det här sättet trots att man vet om det. Jag tycker verkligen inte att jag förtjänar det (hans fru hör inte hit, jag vet det med).

Jag ber aldrig om något för mig, har alltid gjort saker för andra och stått tillbaka för min egen del. Nu ville jag något för min skull. För första gången. Och jag till och med bad honom när han försvann första gången att ses en sista gång för MIN skull, för att jag behövde det. 
Jag tycker verkligen inte att jag förtjänar att vara så här ledsen, jag vill bara förstå.

Jag är verkligen så jävla snäll och skulle sälja min egen njure för någon annans skull. Har alltid varit. Jag mår bra när andra mår bra. Men är det så jävla fel att vilja ha det något för ens egen skull nån gång också?

Och det handlade inte bara om sex, hade det varit jag som bestämde så hade vi haft det mer, jag saknar intimiteten vi hade, att umgås, prata, känna varandra.

Hur fasen kan man ghosta någon efter ett år? Jag fattar det inte. Verkligen ledsen för din skull. 

Men det ÄR ju inte pga mig deras förhållande är skit, det har det varit långt innan och kommer fortsätta vara innan någon av dem tar tag i det och avslutar.

Det här med att ge älskarinnan skulden, jag fattar inte det. Det ÄR inte hon som är svekfull. Ja, mot en medsyster men det är fortfarande han som beter sig som ett svin. Och i det här fallet mot två kvinnor eftersom han för henne bakom ljuset och faktiskt fick mig att tro att vi hade en framtid.
Jag trodde det och jag ville det, det är inte svårare än så. I min värld ÄR det okej att träffa någon ny.

Han fick mig att tro att relationen mellan dem i det närmaste var över, de pratar inte med varandra, sover i olika rum de få dagar i månaden han är hemma. Hon kallar det för sitt hus. Och han sa att han skulle ta tag i det så fort det blev tillfälle,  innan hade han tänkt låta det "rinna ut i sanden" men nu hade han träffat någon som gjorde det värt att ta tag i det. Jag TRODDE på honom. 
Vad hade jag för anledning att misstro honom? I mina ögon och öron verkade det fullt rimligt. Ingenting av det han sa eller gjorde mot mig antydde något annat.

Men sen hände många saker i hans liv som gjorde att det blev för mycket.  Jag fattar det också men jag hade önskat att ett sådant tillfälle skulle fört oss närmare varandra istället för att han skulle vända sig bort. Jag VILLE stötta honom i det svåra. 

Det jag sörjer är att han inte orkade bemöda sig med att respektera mig så pass att han kunde säga något, han mår så skit så han struntar i att han fick även mig att må skit.
Nej, jag har inte förtjänat att må så här. Det är inte jag som har ett förhållande vid sidan av.
Ja, det var fel av mig att inleda något med en upptagen man men jag hade ingen dold agenda. 

Tack❤️

Så, nu börjar helgen officiellt  och det känns ännu värre än  jag trodde det skulle. 

Fan vad jag hatar det här. Hatar att vara ensam. Hatar att han sa vad han sa. Hatar att jag blev kär. Hatar att känna så här.
Vill bara att det ska gå över. 

Ja jag tänker att det passar nog honom bra att suga ut henne ibland på både fysisk och känslomässig närhet, det ger lite energi och eventuellt lindring för hans dåliga mående.

Och när han drar sig tillbaka har säkert sin förklaring, kan vara att han känner att han behöver inget från TS mer, eller åtminstone just då, eller har svårt att hantera kontakten av någon anledning, mår dåligt på ett sätt så han har ingen lust(sexlust eller känslomässig lust/or, ork mentalt), eller har dåligt med tid/möjlighet att träffas, eller dåligt samvete mot frun, eller blivit rädd att bli påkommen, eller en kombination av två eller flera av dessa.

Visst kan det vara så - det scenariot har jag sett flera gånger. Har också sett gifta män bli utslängda av sina hustrur och sedan komma till älskarinnan med sitt pick och pack och påstå att de nu äntligen lämnat sina äktenskap, när älskarinnan i själva verket varit en tillflyktsort, en plan B!

Han har hört av sig. Vet inte vad jag ska göra. 
Har inte svarat ännu. 
Har panik. 

Bara artighetsfraser

Kanske TS mer måste veta om det finns en chans ändå. Kanske är det nu det kommer vända. Annars kommer hon gå och undra vad det hade lett till om hade svarat. Kanske missar hon sitt livs chans om hon inte svarar och tar detta vidare.

Ner i träsket igen och igen och igen,,,,,,,,,