Han vågar inte
4 veckor nu och jag har inte skrivit. Den här helgen kommer bli tuff för vi hade planerat att ses innan allt bara blev fel. Hoppas innerst inne att han ska höra av sig, jag vet jag vet att blocka skulle hjälpa mig att ta mig vidare. Men varför är det så svårt?
Fan, vad jag saknar människan. På riktigt, på riktigt, på riktigt.
Tänker bara på de bra stunderna vi hade och när han fick mig att må bra.
Försök att inte idealisera för mycket - det handlar ju trots allt som en lögnhals, hur kärleksfull han än verkade vara. Vad ska du göra den här helgen för att distrahera dig? Hoppas något kul och/eller givande.