• Lynx123

    Han vågar inte

    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-12 08:17:30 följande:

    4 veckor nu och jag har inte skrivit. Den här helgen kommer bli tuff för vi hade planerat att ses innan allt bara blev fel. Hoppas innerst inne att han ska höra av sig, jag vet jag vet att blocka skulle hjälpa mig att ta mig vidare. Men varför är det så svårt? 
    Fan, vad jag saknar människan. På riktigt, på riktigt, på riktigt. 
    Tänker bara på de bra stunderna vi hade och när han fick mig att må bra. 


    Det hör till sorgearbetet och är tyvärr något du måste gå igenom. Men det BLIR bättre. 
    Försök att inte idealisera för mycket - det handlar ju trots allt som en lögnhals, hur kärleksfull han än verkade vara. Vad ska du göra den här helgen för att distrahera dig? Hoppas något kul och/eller givande.
  • Lynx123
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-12 09:55:12 följande:
    Jadu... skriva här kanske. Sova. Gråta. Det är skönt när det kommer ut på nåt sätt. Känner mig annars rätt död inombords. 
    Men jag har också lättat mitt hjärta för en vän så  vi planerar en  utekväll. 

    Men just ju är jag ett knapptryck bort från att skriva till honom. Jag skiter i allt det dåliga om jag så bara får känna det bra en liten stund igen. 
    Det enda som hindrar mig är att jag är rädd att han har blockat mig. Destruktivt, jag vet. Ska försöka hålla mig. 
    Håll dig. Du kommer ångra minsta kontakt med honom. Ha det så kul med kompisen!!!
  • Lynx123

    Helt ärligt så tror jag att du upplever det som så himla jobbigt just för att du ÄR en självständig person men ändå kunnat bli förd bakom ljuset. Lite som att vara med i en sekt och sedan inse att man kastat bort värdefull tid på lögner. Du investerade i den här personen och så visade det sig att han inte var värd det. Det kommer gå över med tiden men först måste du inse att du behöver släppa och gå vidare...och det händer inte över en natt. Men ju mer du aktivt jobbar på att distrahera dig och lägga din tid och energi på sådant som är värdefullt desto snabbare kommer det att gå.

  • Lynx123
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-14 00:24:15 följande:
    Ja, det har han sagt. Att jag fick honom att må bättre än han gjort på många många år.
    Han fick också mig att må bra. Hade bara önskat att jag var tillräckligt. 
    Det var inte du som var otillräcklig. Det var han som fick vad han ville och sedan kunde fortsätta med sitt liv. Vänd inte det här emot dig själv - han är bara en lögnare som ville ha lite bekräftelse. Om han skulle.höra av sig igen så skulle det åter vara för att HAN skulle vilja känna SIG bekräftad och åtrådd. Ge honom inte den tillfredställelsen för allt i världen - du kommer bara må ännu sämre.
  • Lynx123
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-04-14 10:01:41 följande:
    Den mest troliga förklaringen är att han mår tillräckligt bra nu och behöver därav inte ts. När han blir riktigt deprimerad igen (oavsett anledning) kommer han kontakta ts igen för att få lite uppmuntran, tröst och bekräftelse.  När han har tankat klart hos ts och börjar må bra igen försvinner han och fortsätter sitt "riktiga liv" med frun och andra nära och kära. Då är ts glömd igen ett tag. Självklart inte helt glömd, men lagd på hyllan/satt på bänken en stund. Så kan det hålla på i åratal om inte ts är stark nog att säga stopp. Det är vad jag tror.
    Visst kan det vara så - det scenariot har jag sett flera gånger. Har också sett gifta män bli utslängda av sina hustrur och sedan komma till älskarinnan med sitt pick och pack och påstå att de nu äntligen lämnat sina äktenskap, när älskarinnan i själva verket varit en tillflyktsort, en plan B!
  • Lynx123

    Ledsen, men allt det där låter som en massa ursäkter för att han ska kunna bete sig hur det passar honom. Har hört den där storyn flera gånger förut. Han är verkligen inget att hänga i julgranen. Du ska inte behöva vara hans emotionella slasktratt. Om han var en bra människa skulle han ta tag i sitt äktenskap - antingen genom att jobba på det eller att gå skilda vägar - inte att ha affärer till höger och vänster - så jäkla patetiskt!

  • Lynx123

    Fast skrev du inte att ni blev ihop när han sade att han mådde bra? Då hade han ju ett val i så fall?  Jag håller med dig om psykisk ohälsa men jag köper det inte i hans fall...

  • Lynx123

    Så när det passar herrn ska du ge honom tillfredställelsen att vara till hans förfogande igen? Undrar vilka ursäkter han tänkt komma med denna gång.

    Du bestämmer själv vad du ska göra: begå samma misstag igen eller behålla lite stolthet?

  • Lynx123
    Anonym (Ursäkter) skrev 2024-04-19 21:48:01 följande:
    Han bryr sig inte.
    Nej, han hade bara förstått om han hade haft lika starka känslor som du. Han tar inte med dig i beräkningen alls...tror att det här handlar om HANS bekräftelsebehov.
  • Lynx123
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-23 22:59:08 följande:

    Det är redan försent, jag har lagt mig platt.
    Han är så jävla manipulativ. Förstår inte hur han lyckas. 

    Jag är en vanlig jävla människa, stark som tusan och så går jag och försätter mig i en sån här sits. Jag fattar det inte, varför känner jag mig dålig. Får skuldkänslor för att jag försöker sätta gränser. 

    Jag har haft skuldkänslor för allt i hela mitt liv. jag försöker mitt jävla bästa i allt för alla människor och tar på mig skulden för allt som händer. Vill bara att alla ska vara glada.

    Kommer till 100% få mig att gråta. Har redan svårt att andas och hjärtat bankar så hårt. Känns som att jag fått ett slag i magen. 

    Hur kan JAG få skuldkänslor i det här? Det är ju fel på mig. 


    Skuldkänslorna handlar väl mer om hur illa du behandlar dig själv? Att du väljer att vara någons plan B istället för A? 
Svar på tråden Han vågar inte