Inlägg från: Anonym (Deppig) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Dum som jag är så här jag igen träffat honom. Det känns bara bra, han är på bra humör och lätt att vara med. Men jag vet ju att de dåliga dagarna är bakom hörnet. Skulle vilja ha hjälp med vad jag ska säga innan vi skiljs åt. Det här kan mycket väl vara sista gången (och borde också vara).

    Vad ska jag säga? Vi kan inte ses igen förrän du är singel?
    Och frågan är, borde jag ens se honom då? Det kommer ju inte funka, det vet jag ju. Och hur lägger jag fram det?

    Kan jag få stöd och pepp, det är fruktansvärt jobbigt just nu .

  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Wake up call) skrev 2024-04-28 11:40:00 följande:
    Ingen kan avgöra åt dig om du vågar ta chansen med den mannen. Vad du än bestämmer dig så har du i så fall gått in med öppna ögon i förhållandet.

    Om det är din önskan att våga satsa på honom så är det väl bara säga som det är, från hjärtat.

    Jag vill inte fortsätta ha ett förhållande bakom ryggen på din fru. Det är varken rätt mot henne eller mig. Jag mår inte bra av det, och om du vill vara med mig så vill jag veta att du är fri och kan vara med mig på riktigt. Därför vill jag att vi slutar träffa varandra tills att du är singel. Om vi ska fortsätta träffa varandra är det viktigt för mig att vi kan göra det på riktig, om du vill och älskar mig.

    Något liknande? Påpeka iaf att du inte mår bra av att gå bakom ryggen mer och vill kunna kalla honom för din på riktigt. 

    Om han lämnar sin fru är det nog bäst om ni bor särbo ett tag, så du vet att hans känslor är riktiga. 
    Tack. Jättebra skrivet av dig som vanligt.
    Jag tror inte han älskar mig längre, det var en crush och nu har de känslorna svalnat. Jag tror visst han tycker om mig men den han är nu är inte samma som när vi träffades.  Men då var det han som ville och jag var gladare och tryggare. Nu är situationen omvänd och det är jag som får ge och bekräfta. 
    Jag kommer utelämna det om att älska mig, jag kan inte ens säga det till mig själv. Varför skulle någon göra det, känns för mycket att begära. 
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-04-28 14:07:36 följande:
    Jag tycker att Anonym (Wake up call) gav dig ett bra råd.
    Säg att du inte vill träffa honom mer förrän han har lämnat sin fru.
    Att du inte mår bra av det och att det inte är rätt varken mot hans fru eller dig.
    Och sen försöker du stå fast vid det.
    Om du ens ska fortsätta träffa honom då.
    Du vet ju vad han går för när han mår dåligt.
    Så han kan ju behandla dig på samma sätt som han gör mot sin fru.
    Jag skulle aldrig kunna lita på en sådan person.
    Om han hade brytt sig det minsta om dig och dina känslor så hade han lämnat sin fru för längesen.
    Jag menar inte att låta hård,men det är vad jag tror.
    Nej, jag litar inte på honom. 
    Ja, antingen hade han lämnat henne eller varit ärlig mot mig. 
    Förut hade han ett helt annat sätt mot mig, men nu får jag ibland undra om han säger saker för att göra mig ledsen med flit. För att kolla hur långt han kan knuffa mig. Säkert är jag bara en bekräftelse för honom, och han behöver inte längre bekräfta mig. Han vet ju var han har mig. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-04-28 11:41:12 följande:

    Eftersom du ändå inte tar till dig våra råd så är nog det bästa att INTE säga något sånt, vänta istället bara tills han hör av sig igen och gör som han vill, svara som du tror passar honom och det han mår bäst av.


    Om jag inte tog till mig av era råd skulle jag inte skriva här, och jag skulle framför allt inte vara så ärlig som jag är.

    Jag håller ju med er, jag vet vad jag behöver göra men just nu är jag så otroligt i obalans. Jag frågar er för att jag vill ha fler verktyg i min låda, hjälp att formulera mig och sätta ord på mina krav. Jag vet hur jävla ont det kommer göra och hur jävla ont det har gjort och jag orkar inte utsätta mig för det. Och OM jag gör det så är det ju verkligen spiken i kistan, the point of no return och det är JAG som förstör allt. 
    Men jag tar verkligen åt mig av era råd, jag läser vartenda ord och formulerar meningar i mitt huvud.

    Jag fattar att gränsen är passerad för länge sen. Det har bara varit så svårt att förmå mig. 

    Lika lätt som det är för han att veta var han har mig, lika mycket sparkar jag på mig själv. Så många gånger som jag har vänt och vridit på vartenda möte, träff, meddelande. Allt som han har sagt. Och varje gång blir det bara elakare och elakare mot mig själv, det är klart att han inte menade det. Jag var korkad som inte förstod att man ALLTID säger såna här saker till älskarinnan, det ingår i konceptet och jag är så jävla dum som trodde att det betydde nånting. HUR skulle någon kunna mena något sånt till mig?
    Jag säger också till mig själv att enda anledningen till att vi setts är för en viss typ av sex och nu när han har fått  testa så behövs jag inte längre. 
    Jag har inte det utseende han attraheras av, jag är för kort och kurvig, ser för vanlig ut. Är inte nog elegant - för blond. Inte nog sexig. 

    Och allt är bara mitt fel att det inte funkade, för jag var så jävla dum som trodde att någon kunde tycka om mig.
    Så otroligt korkat av mig så ni anar inte. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-04-28 19:36:58 följande:
    Tyvärr betyder du nog ingenting för honom. Du behöver hjälp att inse det. Han mår toppen,  han bryr sig inte, hans liv rullar på som vanligt. 
    Betyder inte något för någon. Jag vet det. Men det var skönt att få låtsas ett tag. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-04-28 20:01:25 följande:
    Ja det var just för hjälp med formuleringar och ord som jag föreslog att du skulle ta det i tråden, vad han skriver och frågar och föreslår, så att du kunde få förslag på vad och hur du ska svara, men det struntade du i och gick och träffade honom istället.

    Struntade inte. Fick panik och ville inte förstöra. Jag är korkad men det är sant.
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-04-28 20:03:11 följande:
    Ja,precis.
    Så nu vet du var du har honom.
    Försök låta bli att svara på hans inviter igen. Och träffa honom inte igen.
    Det är bara du som blir sårad.
    Och ge honom inte mer bekräftelse. Det har han inte förtjänat.
    Du förtjänar bättre än så här. Kom ihåg det.
    Förtjänar inget. Känns inte som det i alla fall.

    Menar verkligen inte att ha offerkoftan på, försöker bara se nyktert på det. 
    Är egentligen inte ens ledsen nu. Jo jag började gråta när jag skrev här, men jag känner mig mer tom än ledsen. Är bara som att ögonen svämmar över. Det gör inte ont eller så. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Wake up call) skrev 2024-04-28 21:00:16 följande:

    ÅH!
    Jag glömde skriva att om du inte vill ställa krav, så kanske det är så att du hellre försöker lämna och glömma honom? Jag har bara varit så insatt i att du verkar vilja ha honom i ditt liv.


    Det vore det bästa. Han kommer inte lämna och även om han gjort det hade jag alltid levt med en klump i magen. Inte kommer han vara trogen mot mig, jag tror inte att han ser något fel i det han gör.
    Jo, jag han fick mig att känna mig speciell. 
    Och nu känner jag mig bara som en dörrmatta. 

    Det känns bara som att jag redan slösat bort all tid. Jag är i helt fel ålder för att träffa någon ny. Att tänka sig att bilda en egen familj är också över. Vill inte vara ensam resten av livet, men det känns som att jag redan är försent ute. 
  • Anonym (Deppig)
    Björkenli skrev 2024-04-28 21:13:43 följande:

    Jag har en kompis i exakt samma situation som dig. 
    Det är jobbigt att se, eftersom jag ser henne vara plågad men ändå inte kunna bryta med honom,  although säga att det är slut för hennes del om kan inte väljer henne. 

    Hon tänke tanken att berätta för hans fru nyligen, för att hon trodde att hon då skulle tvinga honom att välja henne.  Att fun skulle lämna och att han skulle gå till henne. 

    Jag fattar att det är svårt att backa more hormonerna är i omlopp- men när det ändå finns så mycket bevis för att mannen inte är intresserad av att lämna sin nuvarande partner och det är lika uppenbart att hon, eller du i det här fallet,  när jättedåligt av situationen som den är, då tror jag bara man måste ta det svåra beslutet. Och inse att man inte förtjänar att må så. Att våga lita på att det finns män där ute som man passar bättre med.  Eller att lita till att man faktiskt mår bättre som singel än i nuvarande situation. Att ständigt bli besviken, förkrossad. 

    Vad tror du själv att du skulle behöva för stöd eller för insikter för att tillslut kunna bryta med honom/ söka att han får välja dig eller inte träffa dig mer?


    Jag vet inte. Jag tror att jag behöver flytta hem igen. Men då känns det som att jag ger upp och framtidsutsikterna pekar på bitterhet. Jag ville inte bli fast där, ville ta mig ifrån. Jag fick nog. Ville göra något annat i mitt liv. Har mer att göra innan jag ger upp, kommer tillbaka.
    Och det gick jättebra till jag träffade den här mannen. 

    Jag har inget emot att vara singel, men att ha någon att hålla om, som håller om en. Att ta på. Det var så skönt. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Wake up call) skrev 2024-04-28 21:04:04 följande:

    Sen tycker jag du ska tänka riktigt noga på hur han verkar få dig att må. Är han verkligen värd att du sparkar så mycket på dig själv och tvivlar på dig själv? Verkar inte vara ett förhållande som ger dig bra mående eller självförtroende. 


    Ett förhållande ska skänka glädje, kärlek, harmoni och få en att må bra. Glöm inte det!.


    Tack. Det är inte bara han som får mig att må så. Jag flydde för att jag ville komma bort. Och så fick han mig att må så bra, till det bara blev skit av allting. 
Svar på tråden Han vågar inte