För barnens skull?

Hej, 

Måste kasta ut en fråga här. Min sambo och jag har separerat för ett år sedan. Våra döttrar är vuxna och allt har gått bra. Vad gäller fastigheter så har vi kvar ett torp som jag gärna vill sälja men hon önskar ha kvar. Vi har haft det under hela barnens liv så det är ju lite nostalgi och många minnen, men jag känner inte att jag önskar ha det samt att det kostar mycket i drift. Att fortsätta äga det ihop känns inte heller som ett alternativ eftersom vi visserligen är sams men tycker väldigt olika om hur stället ska underhållas och skötas eller vilka investeringar som skall göras. Jag vill gärna kunna hålla sams och jag ser det som en risk att samäga. Nu använder hon döttrarna i sin argumentation, hävdar att jag är egoistisk som vill köpas ut (hon har inte råd säjer hon) och att jag orsakar stor olycka för dem om de förlorar sitt barndomsställe där de varit på somrarna. Nu sist frågade hon om jag kunde nöja mig med en mindre summa än 50% av mäklarvärderingen för barnens skull, det handlar om rätt stora belopp (uppåt miljonen) som hon alltså vill att jag ger bort till henne för att barnen ska kunna ha kvar stället i framtiden. Döttrarna är vuxna så jag har pratat med dem några gånger, men de säjer att jag måste tänka på vad som är bäst för mig och att det vore kul med torpet men att det viktigaste är att vi båda är lyckliga. Så de resonerar moget. Men mitt ex säjer att när hon talat med dem har de uttalat sorg över att kanske inte behålla stället. Jag misstänker att hon bedriver ett spel där hon överdriver deras känslor för att hon själv så gärna vill kunna ha det kvar. Jag vill inte vara sniken eller ego, men tycker inte ni att det är väl mycket att ge henne uppåt en miljon för ett ställe som hon kommer att njuta av kanske tillsammans med någon annan man innan det är barnens tur att ta över? Det vore en sak att ge pengarna till dem, men det kan ju faktiskt dröja 30-40 år innan vi är döda och de tar över helt och fullt (om de ens vill det, kanske de skulle sälja). Skulle vilja veta hur ni andra tänker här? Hur ni reagerar på min historia. Tycker det är svårt och känner mig splittrad. Jag har råd att skänka pengarna, men det är klart att min ekonomi blir sämre och saker jag hellre hade velat göra med mitt liv kanske får stå åt sidan.