Är det normalt att tänka på självmord?

Jag tänker också på det varje dag. 
Ju mer jag resonerar med mig själv ju rimligare känns det. 
Jag ägnar ungefär en halvtimme om dagen på att fundera kring döden, två timmar på att fundera kring om jag ska göra slut med min sambo och vilka konsekvenser det skulle få för familjen. 
En timme går åt till att försöka förstå hur folk i min närhet resonerar kring olika saker. 
Tiden däremellan går åt till att hantera ångest och att planera alla projekt jag startar för att försöka bli lycklig. Det går sådär...

Vi alla ska ju dö förr eller senare.

Vet inte om det är normalt eller inte men jag har också liknande tankar ibland men inte så att det tar över hela livet. Har ej sökt hjälp. Från det jag har hört av andra så måste det vara riktigt illa för att man ska bli tagen på allvar. 

Jag har också självmordstankar dagligen. 
Har jobb, vänner och en jättefin familj men känner mig så orolig och har mycket ångest. Just nu tar jag ssri som fungerar någorlunda men tankarna är kvar. 

Jag tycker definitivt du ska kontakta vården och de kommer säkerligen ta dig på allvar. Det är möjligt att medicinering och/eller terapi kommer hjälpa dig att må bättre. 

Beror på vad man menar med normalt. Det är inte helt ovanligt, men det är något man bör söka vård för.

Hoppas att du snart blir kvitt de där tankarna, TS. Det är jättebra att du finns!

Skulle du vilja kan vi skriva till varandra. 
Alla trådar brukar ju dö ut efter ett tag, och det kan vara skönt att ventilera mörka tankar med någon som vet hur det känns.
Någon som inte vet vem man är. 
Någon som förstår att det kan räcka med att sätta ord på det som rör runt i huvudet för att det ska kännas lite lättare. 
Någon som inte drar igång en stor apparat bara för att man nämner döden, vilket anhöriga annars har en tendens att göra...
Det har hjälpt mig.

Även om det är vanligt på familjeliv att prata om vad som är "normalt", så är det nog dumt att lägga för mycket vikt vid att klura i det. Inte bara eftersom det är omöjligt att svara på. Men framför allt för att det egentligen är strunt samma om det när normalt eller inte.
Frågan är ju mer hur du mår generellt. Och det svarar du ju på själv. Låter inte som det är någon större fara.
Men samtidigt är det ju något som gnager. Så det kanske vore bra att träffa en terapeut, psykolog och prata lite om det. Finns gott om orsaker till varför sådana känslor och tankar kan komma upp, även om man inte är deprimerad eller har en psykos.

Sök hjälp, du ska inte behöva känna så här....... 
Även om allt utåt sett ser bra ut så mår bra så är det något som tynger dig....
Har du någon vän som du kan anförtro att du inte känner som du gör....
Jag tänker att vården borde ta dig på allvar, att du får kurator hjälp eller liknande.
Jag tänker också, kan det inte vara saker som hänt tidigare i ditt liv som ligger till grund för hur du känner just nu....det kan vara så att du trängt undan det ....till ditt undermedvetna eller saker i barndomen som du inte minns....
I alla fall så ska du inte bära dessa tankar och den ångesten själv.... det blir tungt och bära på..... 
Ps du kan väl googla på självmordstankar och se vad du får upp, finns bra sidor och dåliga, så du får sålla.... Självmords-linjen tycker jag att du kan ringa, det behöver inte vara akut fara för ditt liv, du kvalificerar in tycker jag eftersom detta finns i dina tankar dagligen, främst på kvällen som du säger....
Kan du inte prata med dina föräldrar eller din sambo, nämna åtminstone att du har ångest och grubblar så pass mkt som du gör.....kanske inte om självmordstankarna ifall dom skulle ha svårt att hantera det....och även din sambo att du pratar med honom....
Jag tänker samtal och även ev. läkemedel för att du ska slippa lägga så mkt tid på att grubbla....
Du är så pass ung och skör och har inte så mkt levnadsvisdom ännu.... du är värdefull och unik och har många som älskar dig.... du har mkt att leva för....
Så ta hand om dig...