• jajje

    Livrädd för cancer. Ångest,

    Finns det någon person där ute som haft samma symtom som mig som man bara kan få prata med, mår så otroligt dåligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Dödsångesten är total, tänker på det här dygnet runt och mina tre älskade barn. Har gjort en inlägg tidigare men hoppas få mer svar nu🙏

    Har haft problem med smärta vid skulderbladet och lite längre ner plus en svullnad i ungefär 7 år nu. Sen för ungefär en månad sen fick jag en annan smärta i ryggen som gör att jag inte kan sova, var hos en läkarem förra veckan som skickade en remiss till magnetröntgen. (Har fortfarande inte fått tid) berättade för han hur rädd jag är för cancer och att det säkert är det. Sedan har det kommit en annorlunda känsla under höger revben och det har varit i en vecka nu, det gör inte ont utan känns mer som att det är något tjockt i vägen typ. Har ju såklart googlat och allt låter som cancer, antingen i levern eller en tumör som trycker i magen. När jag gör vissa saker så känns det mer och mindre. Är så jävla rädd att det är cancer i både rygg och lever. Var hos läkaren i November och tog massa blodprover som såg bra ut, dock inget prov på levern så det ska göras. Läkaren sa då att oftast är någon av proverna sämre om man har cancer men att det inte alltid är så. Den mjukdelssarkom som jag läst om så syns det inte på prover. Usch jag är ledsen dygnet runt, sover inte och har panikattacker. Känns son allt bara ska ta slut nu. Har haft panikångest i flera år men aldrig som nu, var och kollade upp en knöl i bröstet i november och hos gyn ibdecember för smärta i nedre delen av magen som inte heller visade något. Då hade jag också panik men nu känns allt på riktigt och verkligen inte bra alls. Så finns det någon där ute som haft liknande? 
    Ber om ursäkt för lång text men mår så jävla dåligt och alla runt om mig känns trötta på mitttjat 

  • Svar på tråden Livrädd för cancer. Ångest,
  • Anonym (Camilla)

    Det är just kuratorn som vara din bästa medicin. Du kan inte ha det som du har det nu. Totalt ohållbart att ständigt känna efter och oroa sig. Om det hade varit cancer och spridd sådan hade du varit död på ett par tre månader. Oftast gör inte cancer ont förrän det är för sent. Skelettcancer är smärtsamt. Ok vissa andra cancrar också. Jag har aldrig haft ont eller andra problem av själva cancern. Men ett smärre helvete med operation och behandlingarna. Men har slitit mig igenom det också och är på banan igen. Lite ärrad och lite slitnare men helt ok. 


    Så man ska inte underskatta det psykosomatiska måendet. Det spelar dig stora spratt. Du behöver lära dig att ta tag i feltänket. Ändra ditt förhållningssätt. Göra om och göra rätt. Fundera på vad du har för vinst i att alltid gå och oroa dig för allvarlig sjukdom. Finns det något bra med det. Förändrar oron något till det böttre. Du reagerar känslomässig på fiktiva scenarion. Alltså du jagar upp dig för något som inte finns. Inte en kanske finns. Hur klokt är det att leda den energin. Då du kunnat fokusera på barnen och dig själv. Bra positiva och uppbyggliga saker. Din oro fyller ingen som helst funktion mer än att få dig att må dåligt och bli energilös. 

  • Anonym (ABC)
    Anonym (Camilla) skrev 2024-01-25 21:47:16 följande:

    Det är just kuratorn som vara din bästa medicin. Du kan inte ha det som du har det nu. Totalt ohållbart att ständigt känna efter och oroa sig. Om det hade varit cancer och spridd sådan hade du varit död på ett par tre månader. Oftast gör inte cancer ont förrän det är för sent. Skelettcancer är smärtsamt. Ok vissa andra cancrar också. Jag har aldrig haft ont eller andra problem av själva cancern. Men ett smärre helvete med operation och behandlingarna. Men har slitit mig igenom det också och är på banan igen. Lite ärrad och lite slitnare men helt ok. 


    Så man ska inte underskatta det psykosomatiska måendet. Det spelar dig stora spratt. Du behöver lära dig att ta tag i feltänket. Ändra ditt förhållningssätt. Göra om och göra rätt. Fundera på vad du har för vinst i att alltid gå och oroa dig för allvarlig sjukdom. Finns det något bra med det. Förändrar oron något till det böttre. Du reagerar känslomässig på fiktiva scenarion. Alltså du jagar upp dig för något som inte finns. Inte en kanske finns. Hur klokt är det att leda den energin. Då du kunnat fokusera på barnen och dig själv. Bra positiva och uppbyggliga saker. Din oro fyller ingen som helst funktion mer än att få dig att må dåligt och bli energilös. 


    Klokt svar
  • Anonym (Jaha)

    Vad ska du lösa på Familjeliv som inte dina läkare har löst?

  • jajje
    Anonym (Jaha) skrev 2024-01-25 21:54:52 följande:

    Vad ska du lösa på Familjeliv som inte dina läkare har löst?


    Men var står det att något ska lösas? Ville komma i  kontakt med personer som varit/är i samma sits för att jag är orolig och vill prata!
  • Anonym (Jaha)
    jajje skrev 2024-01-25 22:07:15 följande:
    Men var står det att något ska lösas? Ville komma i  kontakt med personer som varit/är i samma sits för att jag är orolig och vill prata!
    Så ni kan gräva ner er i samma grop?
  • jajje
    Anonym (Jaha) skrev 2024-01-25 22:28:07 följande:
    Så ni kan gräva ner er i samma grop?
    Men varför kommenterar du?
  • jajje
    Anonym (Camilla) skrev 2024-01-25 21:47:16 följande:

    Det är just kuratorn som vara din bästa medicin. Du kan inte ha det som du har det nu. Totalt ohållbart att ständigt känna efter och oroa sig. Om det hade varit cancer och spridd sådan hade du varit död på ett par tre månader. Oftast gör inte cancer ont förrän det är för sent. Skelettcancer är smärtsamt. Ok vissa andra cancrar också. Jag har aldrig haft ont eller andra problem av själva cancern. Men ett smärre helvete med operation och behandlingarna. Men har slitit mig igenom det också och är på banan igen. Lite ärrad och lite slitnare men helt ok. 


    Så man ska inte underskatta det psykosomatiska måendet. Det spelar dig stora spratt. Du behöver lära dig att ta tag i feltänket. Ändra ditt förhållningssätt. Göra om och göra rätt. Fundera på vad du har för vinst i att alltid gå och oroa dig för allvarlig sjukdom. Finns det något bra med det. Förändrar oron något till det böttre. Du reagerar känslomässig på fiktiva scenarion. Alltså du jagar upp dig för något som inte finns. Inte en kanske finns. Hur klokt är det att leda den energin. Då du kunnat fokusera på barnen och dig själv. Bra positiva och uppbyggliga saker. Din oro fyller ingen som helst funktion mer än att få dig att må dåligt och bli energilös. 


    Ska gå till kuratorn och hoppas det blir bättre. Men det är just det, rädd att det är skelettcancer eller mjukdelscancer som läkaren pratade om. Eftersom jag nu det senaste fått otrolig värk i ryggen, kan inte sova eller något, att det sen spridit sig till lever eller liknande för det känns så konstigt under höger revben. Som att det är en stor boll. 

    Förstår att jag är jobbigt men kan inte hjälpa hur jag känner och oroar mig. Försöker tänka som du skriver men just nu är det omöjligt. Är så rädd att allt är försent och slut liksom. Kan tänka positivt i några minuter sen är som jäkla tankarna där igen 
  • Anonym (vinter)

    Om du hade haft cancer i levern i 7 år utan behandling skulle du troligtvis vara avliden vid det här laget. Så det är inte sannolikt.

    Den bästa hjälpen du kan få är att reda ut din hälsoångest. 

  • Anonym (?)
    jajje skrev 2024-01-25 22:07:15 följande:
    Men var står det att något ska lösas? Ville komma i  kontakt med personer som varit/är i samma sits för att jag är orolig och vill prata!
    Samma sits på vilket sätt
    smärta vid skulderbladet, smärta i ryggen och en annorlunda känsla under höger revben

    eller hypokondriker med cancerångest
  • jajje
    Anonym (vinter) skrev 2024-01-26 09:52:04 följande:

    Om du hade haft cancer i levern i 7 år utan behandling skulle du troligtvis vara avliden vid det här laget. Så det är inte sannolikt.

    Den bästa hjälpen du kan få är att reda ut din hälsoångest. 


    Nej menar inte cancer i levern i så många år, tror mer att det är något i ryggen som spridit sig till levern eller något annat i kroooen Haft  svullnaden på ryggen i många år men smärtorna som kom för drygt en månad sen är nya och för en vecka sen könns det obehagligt vid höger revben som att en stor boll sitter där och trycker. Ingen smärta utan bara obehag
Svar på tråden Livrädd för cancer. Ångest,