Livrädd för cancer. Ångest,

Det är just kuratorn som vara din bästa medicin. Du kan inte ha det som du har det nu. Totalt ohållbart att ständigt känna efter och oroa sig. Om det hade varit cancer och spridd sådan hade du varit död på ett par tre månader. Oftast gör inte cancer ont förrän det är för sent. Skelettcancer är smärtsamt. Ok vissa andra cancrar också. Jag har aldrig haft ont eller andra problem av själva cancern. Men ett smärre helvete med operation och behandlingarna. Men har slitit mig igenom det också och är på banan igen. Lite ärrad och lite slitnare men helt ok. 

Så man ska inte underskatta det psykosomatiska måendet. Det spelar dig stora spratt. Du behöver lära dig att ta tag i feltänket. Ändra ditt förhållningssätt. Göra om och göra rätt. Fundera på vad du har för vinst i att alltid gå och oroa dig för allvarlig sjukdom. Finns det något bra med det. Förändrar oron något till det böttre. Du reagerar känslomässig på fiktiva scenarion. Alltså du jagar upp dig för något som inte finns. Inte en kanske finns. Hur klokt är det att leda den energin. Då du kunnat fokusera på barnen och dig själv. Bra positiva och uppbyggliga saker. Din oro fyller ingen som helst funktion mer än att få dig att må dåligt och bli energilös.