Mitt liv är ett helvete

Jag bär inte överhuvudtaget inte dina livsutmaningar., men jag delar ditt öde med att folk spontant har sagt till mig att de inte förstår hur jag orkat. 

Mitt liv är dock inte alls ett helvete, och jag är inte heller säker på att ditt liv faktiskt är det. Fyllt av sorg, förtvivlan och jobbiga upplevelser, absolut, men i min värld låter det snarare som att du upplever den där särskilt sorts ensamheten som uppkommer utifrån att dina erfarenheter skiljer sig så från de flesta andra.

Många tror att a, b, c, och 1, 2,3 olyckorna skulle knäckt dem och att alla trauman och sorger automatiskt ackumuleras till att någon blir knäckt, men riktigt så enkelt är det inte. I överlevnad har du överlevt och faktiskt klarat långt mer än vad folk föreställer sig.

Själv minns jag när jag drog slutsatsen att folk faktiskt inte kan förstå, och att jag liksom inte kan lägga fokus på att förklara delar av mitt öde, utan faktiskt fokusera på att snarare på att försöka få andra att vara förstådda genom att försöka sätta mig in i vad andra berättade om sig själva och höra deras beskrivningar om sina erfarenheter och problem. 

Paradoxalt tror jag att du snart är ute ur helvetet igen. Inte för att ditt förflutna kommer se annorlunda ut, utan för att du faktiskt är fylld av överlevnad och livskraft. Ur allt det där eländet du fått har du också fått ett kvitto på att livet ger vad det ger och man får överleva bäst man klarar.