• Anonym (Txt)

    Mitt liv är ett helvete

    När jag var liten söp min pappa, våldtog min mamma och misshandlade mig och mina syskon. När jag var 6 år försvann han.

    I skolan blev jag mobbad, sparkad och spottad på, osynliggjord, hånad och hatad. 

    När jag var 16 fick mitt syskon schizofreni. I 3 år levde jag och min mamma som fångar i hans psykos. Han slog nästan ihjäl min mamma, försökte döda mig, jag fick inte ens gå på toaletten om han hörde en röst som sa att jag inte fick. Levde under konstant dödsångest.

    Senare blev jag mobbad på jobbet. Förlöjligad, kränkt, förminskad, behandlad som om jag vore ett barn. Utskrattad. 

    Sen begick min bror självmord.

    Ett halvår senare gjorde min mamma detsamma.

    Fick mitt andra barn 2 år efter det. Fick förlossningsdepression men pappan omtndigförklarade mig som förälder. Jag gjorde allt fel. Att ge henne smakportioner När hon var 6 månader var att utsätta henne för livsfara.

    Träffade kärleken för ett år sen. Separerade för att vi skulle vara tillsammans. Efter 9 månader var hans känslor borta. Han bara skrattade när jag tog upp allt fint han sagt och gjort, undrade när fan han hade sagt allt det.

    Nu sitter jag här, ensam och på gränsen till ekonomisk kollaps.

    Min terapeut undrar hur jag orkar leva.

    Det gör jag också.

  • Svar på tråden Mitt liv är ett helvete
  • Anonym (Txt)
    Anonym (H) skrev 2024-01-24 14:43:07 följande:

    Så hemskt kan väl ej livet vara om du valde att skaffa barn? 


    Jo. 
  • Anonym (Txt)
    KebabIsak skrev 2024-01-24 14:34:26 följande:

    Tråkigt att höra!!!!
    Det enda som kan rädda dig är Jesus, ta emot herren och bli frälst.
    Peace n love/kebabisak


    Jag tror inte på gud.
  • Anonym (Txt)
    Anonym (Anna) skrev 2024-01-24 14:58:01 följande:

    Livet ger oss olika prövningar och är inte rättvist.
    Du behöver hitta ditt eget värde, hitta saker som ger dig livskvalitet.
    Bor ditt barn med dig?
    Vad jobbar du med?
    Vad får dig att må bra?


    Ja.
    Kontorsjobb.
    Inget.
  • Anonym (Txt)
    Anonym (anonym) skrev 2024-01-24 15:17:22 följande:

    Du har gått igenom saker som kan knäcka den starkaste. Jag vet hur det är att känna sig på absoluta botten.


    Men självmord är inte ett alternativ. Du har barn som behöver dig. Jag har på nära håll sett hur ett självmord påverkar barnet/barnen som blir kvar. Och tro mig: Det vill du inte utsätta dina barn för. 


    Det må låta hårt, men den rätten har man inte som förälder. De har det ALDRIG bättre utan dig. Tvärtom lämnar du dem att leva i ett känslomässigt kaos och med outhärdliga tankar om att du som förälder inte älskade dem tillräckligt för att stanna kvar. 


    Och ärligt talat verkar du inte gå till någon bra terapeut. Du behöver komma till någon som kan hjälpa dig att se ljuset, även när det ser som mörkast ut.


    Du både behöver och förtjänar den hjälpen. Någon som också kan stärka dig i ditt egenvärde och också få dig att inse att du är värd en partner (och andra människor) som är bra för dig. Det är lätt att falla för "fel" personer när man blivit behandlad så som du har blivit. Det är lätt att dras till det man känner igen, även om det inte är något eller någon som tillför något positivt i ens liv. 


    Jag hoppas i alla fall att du ska förstå att dina barn behöver dig. Och att du själv förtjänar att gå vidare i livet. Att se att det faktiskt finns en strimma ljus där, bortom allt det mörka. 


    Och så en sista sak. När jag läser det du skriver, får jag bilden av en människa som är både stark och intelligent. Välformulerad och stringent. Har du provat att skriva för att må bättre psykiskt? Du har ju (formulerings)gåvan. Varför inte prova att använda den på ett sätt som kan gynna och hjälpa dig själv? 


    Ibland är det lättare att få perspektiv och bearbeta saker när man fäster dem på papper. 


     


    Kramar från en som tror på dig! 


     


     


    Jag kommer inte ta livet av mig.

    Men orkar inte mer. Svårt att få ihop det. Känns som om jag kommer dö snart ändå.
  • Anonym (Txt)
    Anonym (Anna) skrev 2024-01-24 15:20:48 följande:
    Då behöver du e ny psykolog!
    Du har skaffat barn och har ansvar för det.
    Beroende på ålder så sätt upp rutiner och aktiviteter som du och barnet gör ihop.

    Jobba så ekonomin är jämn.

    Hitta guldkorn i vardagen.
    Börja med att le , i början är det fake men ju mer du ler ju lättare blir det.

    Du vill inte att ditt barn blir lika traumatiserad som du blivit och det är bara du som kan se till att det blir så
    Det finns inga guldkorn.

    Mina barn blir inte traumatiserade. Jag är extremt bra på att dölja min ledsnad och ångest. En överlevnadsteknik från barndomen och mitt syskons terror. Visade jag minsta känsla eller reaktion hade jag varit mördad nu. Jag bar tvungen att le och låtsas som om allt var bra när mitt syskon tvingade i min mamma en massa mat tills hon spydde. Annars hade han dödat oss.
Svar på tråden Mitt liv är ett helvete