Mitt liv är ett helvete
När jag var liten söp min pappa, våldtog min mamma och misshandlade mig och mina syskon. När jag var 6 år försvann han.
I skolan blev jag mobbad, sparkad och spottad på, osynliggjord, hånad och hatad.
När jag var 16 fick mitt syskon schizofreni. I 3 år levde jag och min mamma som fångar i hans psykos. Han slog nästan ihjäl min mamma, försökte döda mig, jag fick inte ens gå på toaletten om han hörde en röst som sa att jag inte fick. Levde under konstant dödsångest.
Senare blev jag mobbad på jobbet. Förlöjligad, kränkt, förminskad, behandlad som om jag vore ett barn. Utskrattad.
Sen begick min bror självmord.
Ett halvår senare gjorde min mamma detsamma.
Fick mitt andra barn 2 år efter det. Fick förlossningsdepression men pappan omtndigförklarade mig som förälder. Jag gjorde allt fel. Att ge henne smakportioner När hon var 6 månader var att utsätta henne för livsfara.
Träffade kärleken för ett år sen. Separerade för att vi skulle vara tillsammans. Efter 9 månader var hans känslor borta. Han bara skrattade när jag tog upp allt fint han sagt och gjort, undrade när fan han hade sagt allt det.
Nu sitter jag här, ensam och på gränsen till ekonomisk kollaps.
Min terapeut undrar hur jag orkar leva.
Det gör jag också.