Jag lever i en helt död relation som jag stannar i enbart för min 5åriga son.
Jag har ångest varje dag och mår så dåligt i detta liv jag lever.
men är livrädd hur min son ska ta det..
snälla kan ni ge mig hopp att barn överlever en separation :(
hur berättar man för barnet?
vad kör man för upplägg så det blir bäst?
vilka misstag ska man inte göra?
Barn klarar en separation. Däremot kan det bli tuffare praktiskt och ekonomiskt för dig som förälder. Sen är det viktigt för barnet att det har båda föräldrarna som engagerar sig. Har man redan en dålig relation som föräldrar så blir den sällan bättre av en separation.
Sen vore det intressant att veta vad som gör just din relation så dålig att du har ångest varje dag.
Vi har inte sovit i samma rum sen sonen föddes, några enstaka ggr när vi haft barnvakt men även då sover jag hellre i sonens rum.
vi har bråkat och sagt så elaka saker som sitter kvar.
vi kan inte kommunicera alls.
allt är bara tyst, ensamt och ångest.
tappat mig själv å min glädje helt.
Vi har inte sovit i samma rum sen sonen föddes, några enstaka ggr när vi haft barnvakt men även då sover jag hellre i sonens rum.
vi har bråkat och sagt så elaka saker som sitter kvar.
vi kan inte kommunicera alls.
allt är bara tyst, ensamt och ångest.
tappat mig själv å min glädje helt.
Det låter inte roligt. Att kunna kommunicera är a och o i en relation och även för att kunna vara bra föräldrar.
Även om ni separerar kan det vara bra att ni båda lär er att kommunicera med varandra. Dels för er egen skull då ni mycket väl kan hamna i samma sits framöver i nya relationer då ni inte lärt hantera denna typ av situation.
Men också för barnets skull då ni behöver kunna kommunicera om föräldraskapet efter en separation.
Jag skulle rekommendera familjerådgivningen.
Sen är det viktigt att ni båda arbetar på er själva så ni mår bättre. Det är viktigt för er som för ert barn.
Skulle också rekommendera familjerådgivningen. Framförallt om det finns nåt kvar att försöka rädda.
Barn är väldigt anpassningsbara och vänjer sig ofta fort. Sen kan det så klart bli tufft för dem, en del behöver gå och prata med någon.
Kommer ni inte överens om schema mm så finns familjerätten.
Vill ni inte testa varannan vecka så kan 2-2-3 vara ett bra upplägg i den åldern.
Kom ihåg att barn mår bättre om föräldrarna mår bra.
Barnen anpassade sig rätt fort även om dom tyckte det var sorgligt. jag och barnen bodde kvar ett tag i den gamla bostaden och sen efter ett halvår så sålde och flyttade vi med.
det viktiga är att ni som föräldrar kan uppträda vuxet runt barnen och inte bråka och snacka skit om varandra.
Med mindre barn så får ni vara lite mer flexibla i början och köra någon/några dagar i taget och inte varannan vecka.
för mig är livet bättre som skild, och jag tror att ju större barnen bli så förstår som att deras föräldrar är lyckligare isär än tillsammans.
Det är bättre att separera nu än när barnet blir äldre! Ju äldre barn blir desto större omställning.
Du börjar så klart med att berätta för pappan. Barnet kan få veta långt senare, bättre att ta det när man har fakta på bordet, dvs kan ge svar om när ni flyttar, var, hur det blir med förskolan, kommande fsk-klass osv. Om man berättar direkt så har man inte alla svar och det kommer att göra barnet förvirrat, ledset och ffa oroligt. Se till att fixa situationen först, sedan kan du eller ni prata med barnet om det.
När man pratar med barnet så ge inga större detaljer om relationen, man kan säga att kärleken tog slut eller att ni är för olika eller vad som helst som är neutralt. Aldrig snacka skit om föräldern!
Barnen klarar det bra :)
man kan ha tätare byten, tex 2-2-5 schema
mitt bästa tips är att ha skriftliga grundavtal kring mycket.
boendeschema, högtider, semesterplanering, ytterkläder, födelsedagar Mm.
gå igenom ekonomin, försäkring, förskoleavgift, barnets sparande, barnbidrag.
Ha byten via förskolan, det är bra även om ni inte skulle vara osams. En paus från varandra för att konflikter undviks och att barnet får lite buffert tid på bytesdagen (mamma lämnar på morgonen, pappa hämtar på eftermiddagen, istället för byte hos varandra där det blir både avsked och säga hej till den andra föräldern)
kommunicera skriftligt, speciellt om viktiga saker, då får man tid att tänka igenom vad man ska svara.
man får lära sig släppa saker hos den andra föräldern, sånt man inte bör lägga sig i eller kan påverka (så länge det inte är något allvarligt/farligt).
Det är bättre att separera nu än när barnet blir äldre! Ju äldre barn blir desto större omställning.
Du börjar så klart med att berätta för pappan. Barnet kan få veta långt senare, bättre att ta det när man har fakta på bordet, dvs kan ge svar om när ni flyttar, var, hur det blir med förskolan, kommande fsk-klass osv. Om man berättar direkt så har man inte alla svar och det kommer att göra barnet förvirrat, ledset och ffa oroligt. Se till att fixa situationen först, sedan kan du eller ni prata med barnet om det.
När man pratar med barnet så ge inga större detaljer om relationen, man kan säga att kärleken tog slut eller att ni är för olika eller vad som helst som är neutralt. Aldrig snacka skit om föräldern!
This is arguably the toughest age for children to deal with the separation or divorce of their parents.
That?s because they?re old enough to remember the good times (or good feelings) from when you were a united family. They?re also old enough to understand more complex feelings around conflict and fault, though not fully.
This is arguably the toughest age for children to deal with the separation or divorce of their parents.
That?s because they?re old enough to remember the good times (or good feelings) from when you were a united family. They?re also old enough to understand more complex feelings around conflict and fault, though not fully.