Mår väldigt dåligt

Usch vad du har det tufft. Du behöver ta hjälp utifrån som kan stötta dig och bena ut en del så du får struktur på tillvaron. Insikter om hur du fungerar och vad fin diagnos innebär just för dig. Vilka hjälpmedel du kan ta till mm för att du ska må och fungera så bra som möjligt.  Om du har gjort utredning och fått diagnos så innebär det att du ska erbjudas hjälp. Läkemedel är bra att ta till. Ofta självmedicinerar människor med NPF diagnoser med alkohol och droger just för att få styr på tillvaron. Bättre med läkemedel avsedda för ADHD. 
Har du någon gång drabbats av psykos? Som jag tolkar din text finns det paranoida inslag alltså vanföreställningar. Kan du vara gränspsykotisk nu. Mitt råd är att du tar kontakt med din öppenvårdsmottagning så du snabbt som 17 får kontakt och hjälp. Panikattackerna och just vanföreställningarna behlver tas omhand snarast. Se över dina läkemedel mm. Någon form av samtalsterapi mm. Du ska inte behöva må så här dåligt. Blir det ohållbart och du får starka suicidtankar så försök ta dig till närmsta psykakut eller 112 för assistans. Var rädd om dig. 

Jag undrar om du kanske kan ha autism också?

Känner igen mig i dig innan jag fick autismdiagnos och "bara" hade adhd-diagnos.

Hej gg! Ja, konstigt nog (eller tyvärr) fick jag även vid 8 års ålder en autism diagnos. Vilket läkare ifrågasatt genom åren, inklusive jag själv... 

Har fått höra att jag har grov autism, såväl som ingen alls. Samma mottagning...
Har inga problem med ögonkontakt och har väldigt lätt att tala för mig själv....

Ofta alldeles för mycket.

Tack för ditt svar!

Tack Camilla! Jag försöker överleva, trots att jag egentligen inte vill. 

Jag satt och kikade lite häromkvällen och tycker själv, trots att jag absolut inte vill... att det inte vore helt omöjligt att det skulle kunna vara något i stil med en psykos.

Jag vet däremot väldigt lite om det, men med tanke på mitt levande de senare åren hade det ju faktiskt inte varit omöjligt. Det jag känner är att det blir värre... får minst en ångestattack om dagen, kan inte prata och tappar helt förmågan att lyssna på kollegor då... Får ofta gå ut och ta lite frisk luft, eller gå ifrån jobbet. Går ofta hem och gråter och kan ofta inte släppa tanken/känslan för än dagen där på.

Jag fungerar inte längre på jobbet.... min sjuksköterska vill erbjuda mig annan medicin, men jag önskar prata med en psykolog. Jag var nyligen sjukskriven i två månader på grund utav mitt mående, har nu jobbat i tre veckor. 

Under alla dessa års tid med psyk, har jag varit i kontakt med en psykolog 0 gånger.

Vill även tillägga att jag är fullt frisk i övrigt.... Jag VILL arbeta, jag vill ha mitt liv tillbaka. Men demonerna står bakom allt jag ser och i varje hörn...

Tack för ditt svar Camilla!

Jag tror det stora problemet, med att få ordentlig hjälp, är att jag har väldigt svårt för att gråta. Jag gråter ofta... men jag har mycket svårt att verkar ledsen inför folk. Jag tror att det leder till att jag inte tas på allvar.... 

Hur sjukt det än låter...

Skriv gärna ett meddelande, om du kan och vill.

Förstår att allt snurrar och din situation är ohållbar. Det är inte antalet tårar som avgör om du får hjälp eller inte. 

Vad är det för annan medicin hon vill erbjuda? Jag tycker du behöver en samtalskontakt på öppenvårdsmottagningen. Särskilt nu när det är skört läge för dig. Orkar du ta kontakt med henne igen och berätta om dina vanföreställningar och panikattacker. Kan det t.o.m. vara så att du har overklighetskänslor och tenderar till att börja hallucinera? Syn eller röst? Det är inte bra om du skulle gå in i en fullfjädrad psykos. Det är ruskigt slitsamt. Du skulle behöva vid behovs medicinering också för att kupera dina panikattacker. T ex Atarax ellet Lergigan. Försök undvika det tyngre artilleriet i möjligaste mån. Måste man så måste man. Har du CS läkemedel för din ADHD? Har du bra dosering? Du behöver träffa läkaren och resonera kring din situation. Ev en del eller heltidssjukskrivning igen för att ytterligare få till ditt arbetsliv. Arbetsmiljö och arbetsbelastning ska ju arbetsgivaren se till. Kanske du behöver rehabilitering innan återgång till arbetet? 

Men först och främst behöver man akut ta tag i ditt aktuella mående. Du ska inte behöva ha det så här. 

Jag har inte heller problem med ögonkontakt eller att tala för mig själv. Jag framstår som helt normalfungerande och har inte haft kontakt med psykiatrin under lång tid utöver att jag har sömnmedicin som de skriver ut. 

Vad jag kände igen mig i var att du verkar ha sociala svårigheter (iaf just nu) och att du verkar väldigt överbelastad, exakt så blev jag under tiden jag jobbade inom ett socialt yrke som vikarie (jag fick byta arbetsplats hela tiden, vilket gjorde att jag måste träffa och hantera nya människor varje dag, dessutom ett vårdyrke med extra svåra patienter där jag riskerade utsättas för våld) 

Jag hade adhd-medicin på den här tiden (elvanse) som dessutom gjorde så jag hade svårt att sova, men jag fortsatte ändå att jobba, till sist blev jag lite gränspsykotisk (hörde tex någon säga något fast ingen sagt något) och fick en djup depression och jag var sjukskriven i nästan ett år. Slutade även direkt under sjukskrivning att ta adhd-mediciner, vilket hjälpte för mig. Sedan fick jag en tjänst på samma ställe med andra arbetstider och inte lika många olika sociala kontakter att bolla hela tiden, vilket hjälpt mycket. Jag började även träna mycket.

Jag säger inte att det är samma för dig, men jag hade försökt bli sjukskriven igen om jag var du. På något sätt behöver dina sinnen vila, om det betyder att sätta ut medicin, byta medicin eller byta livssituation eller alla kan jag inte svara på. Men du kan inte fortsätta så som du gör. Vill inte psykiatrin hjälpa dig kanske psykakut kan? Nämn dina inslag av att folk pratar om dig och att du inte klarar mer. 

Jag tycker du skall be om hjälp av företagshälsovården, om du har en sådan. Dessa har mycket bättre resurser med läkare och psykologer än vad vårdcrntralen har.

Du nämnde alkohol med, dricker du nu?

Det beror verkligen på var man jobbar. Min företagshälsovård hjälpte mig inte alls, de hjälpte arbetsgivaren att försöka bli av med mig.

Hej TS. Jag känner igen mig mycket av det du skriver. Jag har själv ADHD ocg Asperger, som det hette förr. Att få diagnoserna har faktiskt hjälpt mig mycket. Dels att förstå mig själv, men också rätt hjälp från samhället. Jag var i 20-års åldern när jag fick mina diagnoser och jag fick de inte samtidigt. Jag fick ADHD-diagnosen först och sen Asperger-diagnosen några år senare.

Jag önskar att jag hade några bra råd att ge dig, men att gå och prata med någon är väl ett första steg. Hoppas det blir bättre snart!

Ja, man skall nog inte gå till företagshälsovården med för allvarliga problem. Säger man att man har psykos och hallucinerar så kommer de hänvisa till psyk och troligtvis kanske bedöma dig som inte arbetsför.

Men om man kan säga att problemen beror på stress, då brukar företagshälsovården ge bra hjälp, i alla fall där jag jobbar. 

Jag tycker du ska ta kontakt med din vårdcentral omedelbart, jag tycker det låter som att du har utvecklat paranoia! Skulle det inte vara det som jag som hobbypsykolog tror, så sök den hjälpen ändå så du kan få rätt vård och behandling för ditt mående.

Ta hand om dig!