• Anonym (Vad vill jag)

    Fundersam...

    Jag och min fru har varit tillsammans i snart 19 år och har två underbara söner som är 13 och 6 år gamla. Sedan ganska många år tillbaka så har jag fått ta en väldigt stort ansvar i vardagen då min fru har haft stora problem med ångest och tvångstankar mm. Även om detta nu har blivit bättre med hjälp av medicinering och besök hos psykologer så har det tagit mycket på min ork.

    Vi visar sälla någon större tillgivenhet till varandra och vardagen rullar bara på. Jag har börjat att fundera på om jag vill gå isär men är samtidigt rädd för att min fru inte skulle klara av det. Hon har periodvis mått väldigt dåligt även om det har gått framåt de senaste åren så har hon fortfarande inte kommit tillbaka till arbetslivet. Utan familjen så kanske hon går under och det vill jag absolut inte! Men jag känner att jag själv också måste orka leva mer än vad kan gör just nu. Kanske kan man rädda upp detta på något sätt?

    Ber om ursäkt om allt är osammanhängande men jag har bara rv6ngen att skriva av mig lite....

  • Svar på tråden Fundersam...
  • Anonym

    Har du tagit upp för diskussion att du behöver mer tid för återhämtning och vila?

  • Tecum

    Du kan inte offra din hälsa för hennes skull. Vad hjälper det familjen om du blir deprimerad eller går in i väggen?
    Du måste ta upp det med henne, att du behöver egentid och återhämtning. och att du har tankar om separation. Det kan bli den wake up-call hon behöver.

  • sextontassar

    TS,

    det finns stöd för anhöriga! Prova det. Det låter som att du har varit karl för uppgiften, men att du kanske har hamnat i kitteln som långsamt kokande groda.

    En av effekterna av anhörigstödet är att man blir medveten om sin egen del i livet. Då härdar man lättare ut.

    Genom stöd utanför, får man dessutom uppslag om praktisk hjälp, så man kan få komma undan och ta hand om sig själv.

    Det viktigaste i just detta läge är att du tar hand om dig själv. Tänk på vad de säger under säkerhetsgenomgången på flygplan.

    "I händelse av att kabintrycket faller, .... förse dig själv och hjälp SEDAN barn och andra"

    Din frus kamp lättas också när hon ser att du har tagit emot hjälp och att du orkar. För en med själsliga problem är det så extra smärtsamt att se sin älskade gå under för att man är en så stor last.

    Förstahandskontakten är primärvården - jag kan inte ge dig exakt information, för regionerna gör olika, men kolla på 1177.se och sök på "stöd för dig som vårdar", då hamnar du rätt och kan börja leta upp information.

    Det är viktigt att du provar innan du går sönder. Själv väntade jag för länge; det är därför som jag manar på dig. Snälla, ta hand om dig och hämta hjälp, för hjälp finns att få!

  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Terapi?)

    Har ni gått i familjeterapi? Annars så kan ni kanske testa det? Låter som att relationen har gått utför under alldeles för lång tid men prova kan ni ju. Om du nu verkligen vill? Du kan boka familjerådgivning för enskilda samtal också. Du behöver landa i vad du verkligen vill låter det som?

Svar på tråden Fundersam...