Familjehemsplacerad..
varning för lång text, har Kortat ner mycket ändå.
Jag själv kan börja med att beskriva min situation, har en dotter på 6 år som just nu är familjehemsplacerad pågrund av att jag dippat i måendet och behövde fiska upp mig själv. Mitt mående har jag fokuserat på 100% och börjar redan pussla ihop mig själv. Fått lite av en smäll på käften nyligen och undrar om det verkligen var det bästa med tanke på hur socialtjänsten verkar vara. I början var det tydligt att hon ska få komma tillbaka så fort jag känner att jag mår så pass bra igen att jag klarar det här fullt ut. Men de senaste mötena pratar dom om 1-3 år(!?!) Måste tilläggas att jag är ensam förälder som fick henne när jag var 16 och redan då hade mycket ojobbat trauma i ryggsäcken. Men puttade undan allt tills det tillslut inte gick längre. Det är SVÅRT att vara ung och ensam mamma. Men trots det skulle jag aldrig vilja ändra något. Jo kanske att jag tog tag i måendet innan hon föddes men tänkte inte så då. Men när jag mår bra eller iallafall okej så kan jag ge henne ALLT vilket jag tidigare gjort. Jag jobbar och har alltid haft eget boende. Visst har jag missat ungdomen en del men för mig gör det absolut ingenting.utan det är endast dåligt mående som har gjort att det behövt bli såhär, så snälla inget om att det är för att jag är ung osv. Skulle inte rekommendera andra att skaffa barn ensam så tidigt ändå men händer det får man göra det bästa av det.
Nu till att på socialtjänsten verkar det på dom numera som att det inte alls är frivilligt längre och att det kan ta mycket längre tid än jag trott att min dotter får tillbaka sin mamma. Allt gör så ont och att få detta på sig när man faktiskt börjat må bättre känns som att hela världen svartnar framför en. Har inte många att prata med förutom min samtalskontakt inom psykiatrin. Att jag nu gjort det jag trodde var bäst för både min och min dotters framtid slog tillbaka. Jag har börjat med olika mediciner samtidigt som samtalskontakt, men det kan väl inte ha något med något att göra? Medicin är ju bara i början och inget jag kommer ha hela livet. Jag har går även på föräldrautbildning för att bli ännu bättre och förstå saker ur ett annat perspektiv . om jag gör allt rätt jag kan, Hur kan det få motsatt effekt? Vill verkligen tro att socialen gör allt för barnets bästa och hjälpa familjen överlag. Men vet inte vad jag ska tycka längre.