Vad får man kräva av tonåringar?

Ja, fem gånger mer kärlek är en bra sak att tänka på. Tyvärr blir det ofta tvärtom, man gnäller fem gånger och säger något positivt en gång, om ens det. Att man då och då har trevligt ihop räcker inte. Man behöver säga till sina tonåringar att man älskar dem, att de är fina, att de är bra , att man är stolt över dem.
Jag har själv missat detta, man fastnar lätt i gnällandet, men oj vilken effekt man får, när man ger kärlek på ett tydligt sätt och vad man bygger relationen. 

Men tonåringar är tålamodsprövande så det är inte lätt som förälder. Man får försöka tänka på att tonåren ören superjobbi utvecklingsfas. Hela hjärnan byggs om, tonåringen skall bli vuxen och separera sig från föräldrarna. Och inte minst viktigt,hitta sin plats bland jämnåriga. 

Berömma och berömma? Det viktiga är att man visar kärlek, annars förstör man relationen med sin tonåring. Det är viktigt att skilja på handling och person. Man kan säga att jag blir arg och ledsen när du inte fyller på isbitarna. När jag vill ta en drink och det inte finns is, då blir jag jättebesviken.
Det man inte skall säga är saker som: Du är värdelös! Att du aldrig lär dig! Du är hopplös! Jag orkar inte med dig! Eller ännu värre saker som skadar både tonåringens självkänsla och relationen. 

Sen tycker jag personligen att detta med isbitar är som en storm i ett vattenglas. Men om det är viktigt för TS så är det ju så. 

Att ha en tonåring som sköter skolan bra, träningar , fungerar socialt och inte har några problem med droger, kriminalitet, psykisk ohälsa eller antisocialt beteende, det är få förunnat. Det första är att du inser det.

Det andra är att du säger det till din tonåring, när ni har trevlig och lugn egentid med varandra. Du ska veta att jag är väldigt stolt över dig! Om skolan funkar och sonen får någon bra feedback, beröm det! Visa intresse för hans träning och beröm att han är aktiv och sköter sin kropp och hälsa och sköter sina träningar på ett bra sätt. 

Könsroller och ta hand om hushållet ensam? Låter som att det är maken du har problem med , snarare än tonåringen? 

Personligen tycker jag att man inte kan enbart hålla sig till handlingar, man måste också kunna säga till sina barn att man är stolt över dem och älskar dem. Särskilt som du kritiserar så ofta och så mycket.

TS jag reagerar på att du säger att du inte kommunicerar med ord utan med handling. Att du helt enkelt inte kan ge verbala komplimanger och kärleksbetygelser. 

Men för barnet betyder det jättemycket att få höra orden:jag älskar dig, du är fin, jag är stolt över dig, vad duktig du är i skolan och i din idrott. 

Det du menar är ditt sätt att ge kärlek, att se en film tillsammans eller att du gör något, men detta kanske inte ditt barn tolkar som kärlek? Det skulle jag personligen inte tolka som kärlek , särskilt inte om jag aldrig fick någon positiv feedback. 

Det barnet, tonåringen, får höra är alla fel den gör, den känner sig troligen oälskad. Då är det mycket lätt för en tonåring att gå in i en depression , om den känner sig fel och oälskad.  Nu verkar pappan ge mer kärlek så tonåringen kanske klarar sig, men er relation kanske inte gör det. 

Min mamma var som du TS och gav mig aldrig beröm, sa aldrig att hon var stolt över mig och aldrig att hon älskade mig. 

Det gjorde att jag inte kände mig älskad av henne. Som tur var fanns min pappa där med tydlig kärlek . 

Min mamma gjorde dock väldigt mycket praktiskt för mig under hela min uppväxt. 

Jag läste din trådstart igen TS och du nämner ju att du har problem med kommunikationen, du fick inget beröm hemma och kan därför inte berömma själv.  Detta är ju något du bör träna på, att kommunicera på ett positivt sätt och ge beröm och kärlek. 

Att en tonåring inte fyller på isen beror inte på att den är slö och elak, tonåringars hjärna fungerar annorlunda och de tänker inte som en vuxen. Om tonåringen ör en pojke så mognar en pojkes hjärna också  långsammare och de har tonårshjärnan längre upp i åldrarna. Tonåringens hjärna byggs under tonåren om totalt.

Rekommenderar en bra bok: Älskade förbannade tonåring, så får du kontakt med din tonåring. 

Min man gick en kurs , som kommunen ger kostnadsfritt , för att lära sig leda tonåringar, de använde denna bok. Kursen var väldigt bra för min man, om inte annat så fick han höra om vilka stora problem som tonåringar kan ha och insåg att våra tonåringar var väldigt välanpassade även om de inte var perfekta minivuxna, ännu.