Vad händer med min pappa?
Min pappa och jag har alltid haft en komplicerad relation till varandra. Han har hela mitt liv varit storföretagare och en typisk upptagen pappa. Skiljde sig från mamma tidigt, träffade ny fru. Han är en rolig och väldigt social människa.
Nu när jag är vuxen har vi kontakt nån gång i månaden. Ses vid högtider typ.
Men till saken:
Många saker har senaste åren börjat gå åt helvete för honom. Företaget går dåligt, hans fru blev väldigt sjuk och höll på att förlora livet förra våren. Frun blev personlighetsförändrad efter denna sjukdom och är numera en av de mest negativa människorna jag mött, vilket skaver i deras relation. Pappa har allt eftersom saker hänt börjat isolera sig mer och mer, flyttat ut på landet ensam och slutat dyka upp på företaget som han annars älskar. Min syster gifte sig i somras och då dök han inte upp utan blev mystiskt ?sjuk? samma dag. Han hade då ett bröllopstal inplanerat som grämde honom som jag misstänker var anledningen.
Det som är otroligt märkligt är att ju mer tiden går desto ?gladare? blir han. På ett sjukt onaturligt sätt som ingen känner igen. Han har också börjat dra otroligt elaka skämt gentemot mig bland annat, gärna inför andra människor. Tex så är jag gravid och har varit inlagd på sjukhus för extremt illamående, då sa han (framför sin kollega som jag inte känner) att jag är så jävla mat-kräsen, jag ska hålla käften och vara en bra kvinna och bara föda fina barn till min sambo. Att jag är lat och måste skärpa mig m.m. Allt samtidigt som han skrattar och gömmer det bakom ett ?skämt?.
Han beter sig som hyperaktiv och överdrivet glad konstant, pikar mig och drar otroligt elaka skämt om mig, som sagt allra helst när andra hör.
I förra veckan träffades vi hela familjen med alla syskon, han umgås då inte med oss vuxna på hela kvällen utan är bara och leker med dom små barnbarnen. Hyperaktiv och överdrivet glad som vanligt.
Det har nu gått till en gräns där jag inte orkar med honom eller hans fru mer. Jag förstår att han måste må otroligt dåligt, men hela han ger mig ångest på en nivå jag inte kan hantera. Jag orkar inte ha det på mina axlar. Jag är ständigt orolig att han ska säga taskiga saker eller göra bort mig, vilket han gör exakt varenda gång vi pratar.
Vad händer med honom? Säger man till honom så säger han ?ja men jag skämtar ju bara, förlåt? och så blir han ledsen och upprörd en period och sen börjas dom elaka skämten igen.
Hur ska man hantera denna mystiska personlighetsförändring? Är han självmordsbenägen eller vad händer? Han hatar allt som har med terapi att göra och vägrar gå till en terapeut. Det känns bara som att detta tåget spårar ur totalt snart.
Tack för att ni orkade läsa hit. Tar gärna emot tips.