Vad händer med min pappa?

Så som du beskriver honom så låter det som att han är hög!

Det där "skämtet" om dig och föda barn som han drog, varför pratar du ens med honom efter det??
I mitt fall hade risken varit enorm att jag hade exploderat på plats på ett sätt som hade varit högst olämplig.

Du är gravid och du har ett ansvar-att ta hand om dig själv!
Vad gäller din pappa kan du tala om för honom att du är där när/om han behöver hjälp men så länge han uppför sig som en skit stövel kommer du inte att ha kl talg med honom 

Sätt dig ner och prata med honom och hans fru om din oro över deras dåliga mående, be dom söka hjälp och förklara att om ingen förändring sker så orkar du inte umgås. Då ligger bollen hos dom och dom väljer hur dom vill göra.

Ja det är ju högst uppenbart att din pappa har tappat sig själv totalt!

Verkar som att orken tagit helt slut.
Kanske fått en identitetskris.

Troligen har fruns sjukdom och oron kring det skakat om tillvaron rejält och att frun därtill har blivit personlighetsförändrad måste vara enormt svårt och något nytt att hantera.

Därtill att ha varit en man med ett eget företag och ha levt med stor kontroll och tappat den under familjekrisen är nog mycket att hantera på samma gång.

Ja han känns mycket vilsen i mina öron.

Jag förstår att det måste kännas hårt det han utsätter dig för och det är svårt att ge något annat råd än att sätta gränser för umgänget när det är som det är just nu.

Äldre ? gubbar? går sällan till läkare vid kris men han borde verkligen prata med någon utomstående som tex en kurator.
Han är i kris och jag tror att han verkligen anstränger sig men att han inte orkar hålla skenet uppe hur länge som helst och så brister det.
Att han helst umgås med barnbarnen är kanske för att det är lättare för honom att hålla masken ?att vara överdrivet glad kan betyda att han försöker dölja sina känslor. Att barnen inte genomskådar honom lika lätt som vuxna.

Som jag också tolkar från din text har han varit i en position där han dels som jag skrev tidigare varit i en hög position där han kanske har varit en man sett som väldigt stark som man har kunnat vända sig till,en man som lätt har haft kontroll över olika situationer och som kanske inte själv har behövt ta hjälp av någon utomstående, då blir det extra känsligt.

Mitt råd är att ta lite avstånd och dra en gräns hur du vill och orkar att ha umgänge.
Ta själv hjälp utifrån från någon professionell som vet hur man kan aggera när en nära anhörig är i kris.
Jag hoppas verkligen att ni alla går det stöd ni behöver. 

Styrkektamar.

Svårt att säga något konkret utan att träffat din pappa, men det låter som att han är lite i en berg och dalbana emotionellt. Han verkar manisk men har också dragit sig undan. Han är inte bipolär och slutat medicinera?

Kan du prata med din pappa om din upplevelse och hur du känner om hans sätt att prata?

Jag funderar också på om han "självmedicinerar" någonting och helt enkelt är hög? Går det att prata med hans fru? Troligtvis är det lika jobbigt för henne, även om hon inte säger något. Kanske är det därför hon är sur och bitter?