Min sambo har intensiv kontakt med en kollega utanför jobbet

Mmm men ska vi vara ärliga så VET du fortfarande inte vad som är sant eller falsk, det här är vad han SÄGER inte bekräftad fakta. I praktiken kommer du kommer aldrig kunna veta om det är sant eller ej utan får välja om du vill lita på att det han säger är sant och hoppas på det bästa eller ej.

Så tänk efter när du "jobbar med dig själv", det är inte bra att ha tillitsproblem men det är heller inte bra att vara naiv heller. Det du ska sträva efter är att bli normal, dvs varken för paranoid ELLER naiv som går på vad som helst. 

Det är ganska naturligt att bli misstänksam om ens partner helt plötsligt börjar ha väldigt nära kontakt med någon annan, vår hjärnor är byggda för att märka mönster och lägga märke till sånt som sticker ut från det vanliga. Men att bli misstänksam är ju INTE samma sak som att man TROR att det är fel, det betyder att man helt enkelt inte vet om det är så eller ej.

Ta tex bilbälte, man tar inte på sig det för att man tror att man kommer smälla för då skulle man ju förmodligen inte kliva in i bilen alls, man tar på sig det för att man tror inte alls att man kommer smälla men förstår att man skulle KUNNA smälla och det är ju inte samma sak som att ha tillitsproblem eller vara paranoid, eller hur?

Förutom det "lilla" problemet med att alla inte är hederliga och de som inte är det går sällan runt med en T-shirt som det står "ohederlig" på. Och att dessa ohederliga typer sällan erkänner att de varit ohederliga när de blir påkomna för det ingår ju i bristen på hederlighet att man inte säger som det är... typ.

Jag har både väninnor sen många år som jag inte satt på och många med attraktiva kollegor som jag heller inte satt på... dock fattar jag ju att bara för att jag inte gjort det så betyder ju inte det att jag inte skulle kunna det sett ur min partners perspektiv och beter mig därefter.

Förtroende är inte gratis, det är något man gör sig förtjänt av genom hur man beter sig. Och skiter man i att ta hänsyn till det så kan man ju inte förvänta sig att få andras förtroende.

Och hur ska du kunna veta om han ljuger när du bara har hans orda att gå på?

Och ska vi vara ärliga, tror du inte han redan visste att du inte skulle gilla att han har nära kontakt med andra kvinnor eller ljuger för dig? 

PS! Jag säger inte att din man varit otrogen, det han säger kan mycket väl vara sant, men jag tycker du resonerar väldigt naivt och tror att slag i luften som "nu vet han att jag inte gillar sånt" kommer räcka... jag tror nog att han redan visste att du inte skulle gilla det men valde att strunta i det för att han drogs med i bekräftelsen och spänningen. Och det enda han kommer ha lärt sig av detta är att du nöjer dig med väldigt lite och godtar vilken förklaring som helst. Och det i sig är ju dumt för er båda eftersom:

1) En "förlåtelse" som bygger på att man bara slätar över saker fast man fortfarande inte är övertygad är ju ingen riktig förlåtelse. Och ditt förtroende för honom kommer ju inte bli återställd bara för att ni sopar det under mattan och låtsas som att det är överspelat.

2) Det sätter ribban för vad som är acceptabelt i er relation och hur ni hanterar övertramp.

Vore det inte bättre om du istället säger att du inte är övertygad och HAN får se till att övertyga dig om att det han säger är sant om han vill att du ska lita på honom? Det är han som haft sönder förtroendet mellan er, inte du och då är det väl inte mer än rätt att det är HAN och inte du som får se till att reparera den?

Det behöver kosta / göra ont att klanta sig för att man ska lära sig något av sina misstag. Ju lättare man kommer undan med det desto mindre är oddsen att man lärt sig något.

Måste man gå vidare tillsammans?

Innan man börjar fundera på hur man ska lösa sånt borde man inte först fråga sig om man öht vill vara ihop med någon man inte kan lita på?